Angående fråga ett, så kan man uppmärksamma det faktum att ervrade länder hamnade i en sorts ofrivillig allians, en situation som något sånär kan efterliknas vasallskap. Även om nationella tillhörigheter behölls hade de erövrade länderna inte mycket förhandlingsmöjligheter gentemot sina romerska överherrar.

"Söndra och härska" bygger på principen att den ledande parten konstant ska hållas starkare. Ett exempel kan man se i Japan under 1400 - 1500. Shogun (makthavaren) styrde ett splittrat rike delat mellan många länsherrar. Dessa "spelades" ut ofrivilligt mot varandra, och enda sättet för Shogun att bibhålla sin position var att stödja endera sidor så att ingen lyckas samla styrkan att störta hans maktposition. Observera att en bidragande faktor till att denna strategi fungerade var att det fanns tillräckligt många faktioner inblandade för att det skulle fungera. hade det endast rört sig om två politiska läger hade inte strategin lyckats.

Ett exempel du kan använda dig av i svar 2 skulle kunna vara den skottska frihetsrörelsen under sent 1200-tal tror jag det var). Där förkastade underklassen adelns styre i stora drag och gjorde "uppror" mot den engelska ockupationen. Detta sporrade en väpnad konflikt där underklassen utgjorde en stor faktor. Frågan här är om du vill räkna skottland som "del av nationen", något det inte var. England var i färd med en erövring i korta drag, men som misslyckades till följd av millis-uppbåd från folket. Det finns inte så många andra exempel som dyker upp på rak arm, i alla fall inte i senare historia. Om möjligt kan du titta på kinesiska dokument, då de har en lång historia av inbördes konflikter.