Är en svår uppväxt en materialistisk eller idealistisk historiesyn?
Hej!
Jag ska förklara hur en viss källa framställer orsaker till en persons beteende (kejsar Caligula). I källan så beskrivs orsakerna till hans grymhet som bland annat en trasig barndom. Är det en materialistisk eller idealistisk historiesyn i en sådan förklaring? Det är ju inte materiella orsaker eller samhällsstrukturer som beskrivs, men det är ju inte heller en idé, utan en yttre faktor. Har någon en tanke om vad det skulle kunna vara? Otroligt tacksam för svar så snart som möjligt!
På vilket sätt skulle en trasig barndom kunna vara en idealistisk barndom? Frågar nyfiket eftersom det låter motsägelsefullt i mina öron men så är jag inte historialärare.
Kanske att det ger personen i fråga idéer som driver hens handlingar? Det blir ju en följd av en trasig barndom. Vissa erfarenheter och upplevelser ger en nya perspektiv som kan förändra ens åsikter och handlingar. Isåfall är inte en trasig barndom själva orsaken till handlandet, men ger upphov till idéer som leder till handlandet. Men som sagt, jag vet inte, är osäker på vilket som är bäst. Känns som att bägge kategorier är ganska långsökta.
Idealistisk och materialistisk historiesyn är begrepp som jag skulle säga är svåra att applicera på enskilda detaljer eller händelser utan mer i större processer eller historiebeskrivningar.
Så jag skulle inte kunna argumentera för något av dem enbart baserat på det du skriver här.
