Exocytos
Vid exocytos, är det fosfolipider som omger ämnena som skall lämna cellen? Eller kan det vara aktin? I bilder, som den nedan, ser det ut som att fosfolipiderna (eller vad det nu är) sammanfogas med cellmembranet, men borde inte det innebära att cellmembranet förlängs lite grann vid varje exocytos?
Vid exocytos fås vesiklar att fusera (förenas, motsvarande smälta samman) med cellmembranet. Vesiklerna består av ett fosfolipidbilager, d.v.s. ett dubbelt skikt av fosfolipider, precis som cellmembranet. Och vesiklernas insida består av vätska, som kan skilja sig ganska mycket ifrån cellens cytoplasma, och cellens omgivning. Det som finns i vesiklerna kan vara allt ifrån hormoner (insulin), enzymer (trypsinogen, som frisätts för att bryta ner proteiner i maten), proteiner/fett/socker (bröstmjölk), neurotransmittorer (skickar vidare nervimpulsen till nästa cell) till svett och tårvätska.
När vesikeln kommer nära cellens membran, kan ett nätverk av samarbetande proteiner, i princip pressa vesikelns membran så nära inpå/in i cellens membran, att båda membranen fuserar. Resultatet blir att vesikelns membran blir en del av cellens membran, och vesikelns innehåll helt plötsligt befinner sig utanför cellen. Så genom att vesikeln skapas i cytoplasman, och består av en vätskedroppe omsluten av sitt membran, kommer vesikelns innehåll att hamna på cellens utsida när membranen fuserar.
Och som du skrev, så kommer vesikelns membran bidra till och öka cellmembranets yta en liten aning. Men, vesikelns bidrag till cellmembranets yta är väldigt liten så det påverkar inte cellen nämnvärt. En (neurotransmittor) vesikel kan vara i storleksordningen 0,04 µm i diameter jämfört med en typ av våra celler på 10µm. Det låter kanske inte som en så stor skillnad men vesikelns membranarea är då ~0.5µm2, och cellens ~130µm2 i volym), så vesikelns membranarea är endast 0,3% av cellens. (vesikelns volym utgör då ~20 miljondelar av cellens volym).
Men, vesiklar bildas hela tiden, och förflyttar sig mellan cellens olika organeller, så för exocytosen "bildas det inte helt nya vesiklar", utan delar av andra membran används till att bilda vesiklar, bl.a. cellmembranet. Denna "återanvändning" av små membranbitar sker hela tiden, och det finns ett intrikat system i cellen som kontrollerar att flödet av "lasten" i vesikeln hamnar på rätt ställe vid rätt tidpunkt.
Vid endocytos (motsatsen till exocytos) knoppar en del av cellmembranet av med lite av vätskan från cellens utsida av, som då blir till en vesikel inuti cellen. Denna vesikels innehåll förändras sedan, och membranet återanvänds. En proteiner som skall utsöndras av cellen syntetiseras direkt in i det endoplasmatiska retiklet av ribosomen, och går vidare i en typ av vesikel till Goli-apparaten, för att sedan gå till cellmembranet i ytterligare en annan typ av vesikel för exocytos.
