14 svar
240 visningar
villsovaa 906
Postad: 15 okt 2020 20:57

Forskare

Hej,

Ber om ursäkt på förhand för att detta egentligen kanske är en ytterst dum fråga, men varför anställs forskare i omgångar på 2-5 år? Varför får de ingen längre anställning om man tex kollar på olika universitets lediga jobb? Är det liksom bara perioden av hur lång tid forskningen pågår eller varför?

Teraeagle 20215 – Moderator
Postad: 15 okt 2020 21:11

Man kan väl vara anställd för att jobba med ett visst forskningsprojekt som beräknas pågå under en begränsad tid och har en begränsad budget. Men man kan vara tillsvidareanställd och ändå arbeta med forskning, fast oftast då med någon form av undervisning parallellt med forskningen. 

Smaragdalena 78166 – Lärare
Postad: 15 okt 2020 21:24

Om man ansvarar för en egen forskargrupp, så har man normalt en längre (fast) anställning. Som forskare måste man lägga ner många timmar varje år på att söka anslag från olika forskningsfinansiärer.

mag1 8922
Postad: 15 okt 2020 21:52

Det är en bra fråga om en knasig arbetssituation. Denna situation gäller fram för allt yngre forskare i början av sin karriär som inte fått en permanent tjänst. Forskare som har permanenta tjänster (t.ex. vissa professorer, lektorer) är direkt anställda av sitt universitet, som har till ansvar att kunna betala forskarens lön.

För majoriteten av forskarna som saknar permanenta tjänster finansieras lönen med forskningsanslag (=pengar) som forskare ansöker om. Anslagen fås i perioder som sträcker sig t.ex. 2-5 år. Universitet/högskolan kan då anställa forskaren, och forskarens lön kan betalas från anslaget.

Anslaget skall räcka under en begränsad tid och får oftast inte får användas längre än under den gällande perioden. Universitetet saknar helt enkelt pengar att betala forskarens lön, så anställningen begränsas till samma period som anslaget gäller (2-5 år i vårt exempel). Samtidigt uppmuntras rörlighet bland forskare, d.v.s. att de byter universitet/land så av tradition skapas inte längre tjänster för yngre forskare (t.ex. post-doktorer).

Anställningar som sträcker sig längre än 2 år övergår i tillsvidareanställning, oavsett om forskaren har anslag att fortsätta finansiera sin egen lön. Universiteten begränsar därför ofta anställningar till max 2 år för att "slippa" överta arbetsgivaransvaret för en tillsvidareanställd forskare. Universitetet har helt enkelt inte pengar att betala forskaren och det inte finns garantier för att forskaren får nya anslag till att finansiera lönen. Men om tjänsten avslutas inom 2 år så uppstår inte detta problem för universitetet. Sträcker sig anslaget mer än 2 år, villkoras anställningen till anslagets löptid. Forskaren å andra sidan har oavsett problemet att få nya anslag, så länge mer pengar tilldelas fungerar det...

Forskningsprojekt kan löpa betydligt längre, och utvecklas ofta till delvis nya som sträcker sig under lägre tid än 2 år till och med fram till pensionen. 

villsovaa 906
Postad: 16 okt 2020 17:09
mag1 skrev:

Det är en bra fråga om en knasig arbetssituation. Denna situation gäller fram för allt yngre forskare i början av sin karriär som inte fått en permanent tjänst. Forskare som har permanenta tjänster (t.ex. vissa professorer, lektorer) är direkt anställda av sitt universitet, som har till ansvar att kunna betala forskarens lön.

För majoriteten av forskarna som saknar permanenta tjänster finansieras lönen med forskningsanslag (=pengar) som forskare ansöker om. Anslagen fås i perioder som sträcker sig t.ex. 2-5 år. Universitet/högskolan kan då anställa forskaren, och forskarens lön kan betalas från anslaget.

Anslaget skall räcka under en begränsad tid och får oftast inte får användas längre än under den gällande perioden. Universitetet saknar helt enkelt pengar att betala forskarens lön, så anställningen begränsas till samma period som anslaget gäller (2-5 år i vårt exempel). Samtidigt uppmuntras rörlighet bland forskare, d.v.s. att de byter universitet/land så av tradition skapas inte längre tjänster för yngre forskare (t.ex. post-doktorer).

Anställningar som sträcker sig längre än 2 år övergår i tillsvidareanställning, oavsett om forskaren har anslag att fortsätta finansiera sin egen lön. Universiteten begränsar därför ofta anställningar till max 2 år för att "slippa" överta arbetsgivaransvaret för en tillsvidareanställd forskare. Universitetet har helt enkelt inte pengar att betala forskaren och det inte finns garantier för att forskaren får nya anslag till att finansiera lönen. Men om tjänsten avslutas inom 2 år så uppstår inte detta problem för universitetet. Sträcker sig anslaget mer än 2 år, villkoras anställningen till anslagets löptid. Forskaren å andra sidan har oavsett problemet att få nya anslag, så länge mer pengar tilldelas fungerar det...

Forskningsprojekt kan löpa betydligt längre, och utvecklas ofta till delvis nya som sträcker sig under lägre tid än 2 år till och med fram till pensionen. 

Hmm, jag förstår, tack för svaret! Men nu vet jag inte om du vet men du verkar erfaren, är det så att många unga forskare har svårt att få jobb på detta sätt? Jag menar, känns det inte lite osäkert att behöva söka nytt jobb hela tiden? Eller är marknaden för arbete (forskningsprojekt då eventuellt) så pass stort att man nästan ändå alltid hittar ett arbete? Tänker så här: om man exempelvis bor i Stockholm och får en tvåårsanställning på SU, vad händer efter dessa två år när man är "klar" så att säga? Måste man liksom hitta ett annat lärosäte? För om man är postdoktor eller forskare över huvudtaget så har man ju snöat in på ett specifikt område där jag tänker att det kanske inte alltid finns projekt inom?

mag1 8922
Postad: 17 okt 2020 21:19

Om du arbetar som t.ex. postdoc i en forskargrupp kan finansieringen komma från gruppledarens anslag, och dessa är knutna till ett projekt och räcker 2-5 år, men kan förnyas. Därför begränsas anställningarnas längd. Får gruppledaren nya anslag kan forskarens tjänst förnyas, men maximalt så länge det nya anslaget gäller. Tricket här är att se till att ha flera överlappande anslag, så att verksamheten kan fortgå. Sedan bör inte en postdoc-tjänst vara för evigt, det är inte bra för postdoc'en (behöver visa sig självständig och skapa sin egen forskargrupp). Det går så klart att göra lite längre eller en till postdoc vid ett annat universitet/land, för att under denna tid skaffa sig tillräckligt med publikationer för att anses vara erfaren/självständig nog att få egna anslag.

 

Om forskaren själv har fått egna anslag från ett eget forskningsprojekt brukar det inte vara ett problem att få en tjänst på ett universitet, forskaren kommer trots allt med pengar för sin verksamhet (inklusive lönen), och hen kan på universitetet bidra till forskning och undervisning på universitetet. Både forskning och undervisning är något som universiteten i sin tur får anslag för.

Är forskarens anslag stora nog kan ytterligare en eller flera personer anställas och forskaren blir en gruppledare, med t.ex. postdocs/doktorander i gruppen. Oftast börjar detta smått, med forskaren som gruppledare och någon ytterligare person, och om resultat och publikationer är bättre än genomsnittet kan ytterligare anslag erhållas, varpå fler personer kan anställas.

villsovaa 906
Postad: 18 okt 2020 14:00
mag1 skrev:

Om du arbetar som t.ex. postdoc i en forskargrupp kan finansieringen komma från gruppledarens anslag, och dessa är knutna till ett projekt och räcker 2-5 år, men kan förnyas. Därför begränsas anställningarnas längd. Får gruppledaren nya anslag kan forskarens tjänst förnyas, men maximalt så länge det nya anslaget gäller. Tricket här är att se till att ha flera överlappande anslag, så att verksamheten kan fortgå. Sedan bör inte en postdoc-tjänst vara för evigt, det är inte bra för postdoc'en (behöver visa sig självständig och skapa sin egen forskargrupp). Det går så klart att göra lite längre eller en till postdoc vid ett annat universitet/land, för att under denna tid skaffa sig tillräckligt med publikationer för att anses vara erfaren/självständig nog att få egna anslag.

 

Om forskaren själv har fått egna anslag från ett eget forskningsprojekt brukar det inte vara ett problem att få en tjänst på ett universitet, forskaren kommer trots allt med pengar för sin verksamhet (inklusive lönen), och hen kan på universitetet bidra till forskning och undervisning på universitetet. Både forskning och undervisning är något som universiteten i sin tur får anslag för.

Är forskarens anslag stora nog kan ytterligare en eller flera personer anställas och forskaren blir en gruppledare, med t.ex. postdocs/doktorander i gruppen. Oftast börjar detta smått, med forskaren som gruppledare och någon ytterligare person, och om resultat och publikationer är bättre än genomsnittet kan ytterligare anslag erhållas, varpå fler personer kan anställas.

Men är denna väg "lätt" så att säga? Eller handlar det om tur om vem som kan blir en riktig forskare med n egen forskningsgrupp? För om marknaden är "svår" så sitter man väl där efter 2 år som postdoc utan arbete för att man kanske inte utmärker sig utan bara är en vanlig postdoc. För i min hjärna är det väldigt svårt att bli framgångsrik och bilda karriär som forskare, men stämmer det verkligen?

mag1 8922
Postad: 18 okt 2020 15:27

Lätt skulle jag definitivt inte säga att det är, konkurrensen mellan forskarna är hård. De som utmärker sig får mer anslag och kan bygga upp en större grupp och kanske kan få en tjänst finansierad av universitetet. De som är framgångsrika och tillhör medelskiktet kan klara sig, medans de som presterar men inte över medel slås ut och får söka sig jobb utanför akademin.

Det kanske kan jämföras med en pyramid, som hela tiden byggs på underifrån och smalnar av uppåt, så antalet individer som krävs per nivå minskar ju högre upp man kommer - och då slås en del ut vid varje steg.

Doktorander fylls på i botten, varav vissa kan/väljer att göra postdoc. Av dessa som gör postdoc klarar sig en del upp till nästa nivå, men många får hitta annan sysselsättning. Samma sak sker högre och högre upp. Det påminner lite om ett företag, men med skillnaden att ingen förutom de högst upp kan stanna kvar på sin nivå - alla andra måste avancera eller slås ut.

villsovaa 906
Postad: 18 okt 2020 15:39
mag1 skrev:

Lätt skulle jag definitivt inte säga att det är, konkurrensen mellan forskarna är hård. De som utmärker sig får mer anslag och kan bygga upp en större grupp och kanske kan få en tjänst finansierad av universitetet. De som är framgångsrika och tillhör medelskiktet kan klara sig, medans de som presterar men inte över medel slås ut och får söka sig jobb utanför akademin.

Det kanske kan jämföras med en pyramid, som hela tiden byggs på underifrån och smalnar av uppåt, så antalet individer som krävs per nivå minskar ju högre upp man kommer - och då slås en del ut vid varje steg.

Doktorander fylls på i botten, varav vissa kan/väljer att göra postdoc. Av dessa som gör postdoc klarar sig en del upp till nästa nivå, men många får hitta annan sysselsättning. Samma sak sker högre och högre upp. Det påminner lite om ett företag, men med skillnaden att ingen förutom de högst upp kan stanna kvar på sin nivå - alla andra måste avancera eller slås ut.

Jahaaa. Tack! förstår mycket bättre nu!

Teraeagle 20215 – Moderator
Postad: 18 okt 2020 16:07

Tänk också på att du kan vara forskare även om du är anställd i näringslivet. Åtminstone inom tekniska yrken är det ganska vanligt att man är industridoktorand och forskar på något som har nytta för företaget där man är anställd. Man får ofta behålla förmåner och lön man hade hos företaget under tiden man forskar.

villsovaa 906
Postad: 18 okt 2020 17:06
Teraeagle skrev:

Tänk också på att du kan vara forskare även om du är anställd i näringslivet. Åtminstone inom tekniska yrken är det ganska vanligt att man är industridoktorand och forskar på något som har nytta för företaget där man är anställd. Man får ofta behålla förmåner och lön man hade hos företaget under tiden man forskar.

Antar att de också följer systemet med begränsad anställning på 2-5 år då? Eller är det större variation med det i näringslivet?

Teraeagle 20215 – Moderator
Postad: 18 okt 2020 17:19

Du kan ju vara fast anställd på ett företag och tillfälligt utföra en doktorsutbildning inom något område, samtidigt som du har kvar din anställning, lön m.m. hos företaget. De finansierar din forskning medan universitetet står för handledningen. Du får en doktorsexamen och sen går man normalt sett tillbaka till företaget där man jobbade från början. Detta upplägg är väl vanligast på större företag med egen forsknings- och utvecklingsverksamhet. Det finns flera på mitt jobb som har gått den vägen. 

villsovaa 906
Postad: 18 okt 2020 18:39
Teraeagle skrev:

Du kan ju vara fast anställd på ett företag och tillfälligt utföra en doktorsutbildning inom något område, samtidigt som du har kvar din anställning, lön m.m. hos företaget. De finansierar din forskning medan universitetet står för handledningen. Du får en doktorsexamen och sen går man normalt sett tillbaka till företaget där man jobbade från början. Detta upplägg är väl vanligast på större företag med egen forsknings- och utvecklingsverksamhet. Det finns flera på mitt jobb som har gått den vägen. 

Hmm, kan tänka mig att det fungerar mycket så på typ AstraZeneca. Ändå värt att titta på nu när jag ska göra mitt uni-val nästa år. Visste dock inte att man bara kunde plugga vidare och att arbetsplatsen ändå finansierar det, det är ju bra! 

mag1 8922
Postad: 18 okt 2020 19:09

Det kan vara ett prisvärt alternativ för företaget att betala för att kompetensutveckla sin personal och samtidigt få fram data inom ett område de arbetar inom. Speciellt om de lyckas hålla kvar medarbetaren som genomgått utbildningen, då har de en person med mer erfarenhet och ytterligare färdigheter, som dessutom har specialiserat sig i ett område som företaget kunnat styra.

villsovaa 906
Postad: 18 okt 2020 19:53
mag1 skrev:

Det kan vara ett prisvärt alternativ för företaget att betala för att kompetensutveckla sin personal och samtidigt få fram data inom ett område de arbetar inom. Speciellt om de lyckas hålla kvar medarbetaren som genomgått utbildningen, då har de en person med mer erfarenhet och ytterligare färdigheter, som dessutom har specialiserat sig i ett område som företaget kunnat styra.

hmmm, ja förstår. Det kan vara taktiskt speciellt för internationella arbeten också antar jag

Svara Avbryt
Close