Brev till Sveriges radio

Vi skulle skicka ett brev till Sveriges Radio där vi skulle resonera kring våra tankar om radiodrama. Själv känner jag mig klar, men kan något förbättras tro?

Detta var själva uppgiften:

·      Vilken av dessa dramer du tyckte bäst om och varför.

·      Hur din upplevelse var av att lyssna på radiodrama. Kommer du fortsätta att lyssna? Varför/varför inte?

·      Båda dessa drama handlar på olika sätt om en mörk nutid men samtidigt så drömmer huvudpersonerna om en ljus framtid. Är du en person som lever i nuet eller är du en visionär (en som hela tiden vill framåt)? Är det viktigt att leva i nuet eller är det viktigare att våga tänka framåt? Motivera dina tankar och ge exempel för att förtydliga vad du menar. 

·      Är de här typerna av drama viktiga för att få oss att tänka till, både vad gäller orsaker och konsekvenser, av våra handlingar? Om ja, på vilket sätt? Om nej, varför inte?

·      Finns det något budskap med berättelserna? Om ja, vad och varför tror du man vill förmedla detta till dina lyssnare/läsare? Om nej, varför tror du man har skrivit dessa böcker/historier?

Och här var mitt brev:

 

Hej, jag är en fjortonårig kille med namnet Martin, jag skriver till er från en liten by som heter Ljungaverk. Min utbildningsplats istället befinner sig cirka 7 km från Ljungaverk i grannbyn Fränsta. I cirka 2–3 månader har nu min klass lyssnat på två av era radiodraman men det slutar inte där. Våran svenskalärare har nu som slutuppgift gett oss uppgiften att skriva ett brev till er där vi resonerar om våra tankar kring radiodraman. 

Som jag nämnde tidigare, under de tre senaste månaderna har jag och min klass lyssnat på två av era dramaserier. Dramerna var "Anne Franks dagbok" och "En sekund i taget". Dessa dramer baserar på den mörka och skrämmande nutiden full av orolighet. Dessa serier har sina likheter och olikheter, men en sak är tydlig det är att båda kan väcka dina känslor på både ett bra och ett dåligt sätt. Den serien som var mest hjärtevärmande och känslig var nog “Anne Franks dagbok”, den berättelsen visar hur livet kan vara orättvist, en dag kunde du väckas av fågelkvitter en annan av Gestapo. 

“En sekund i taget”, är också ett drama som visar hur livet kan vara orättvist, en dag vaknar du som du vanligtvis skulle ha gjort, en annan av att hela världen plötsligt drabbas av livsfarlig feber. Denna series starka sida är att handlingen var påhittad, om handlingen skulle vara påhittad blir det sen lättare att få en mer utvecklad serie. Möjligheterna med hur man använder språket eller hur man utnyttjar området är mycket större. Man förstår min tanke om man själv har lyssnat på de här serierna.  

En viktig skillnad som serierna har är att de slutar på olika sätt. Hedvig (Huvudkaraktären i dramaserien, en sekund i taget.) och Ella (Hedvigs vän) hittar en till levande person, alltså tanken om att det kan finnas fler än bara de blev till sanning. Anne och hennes familj istället fördes till lägren där de aldrig kom utifrån igen. Man förstår att det var ett bra och ett dåligt slut. Själv föredrar jag dåliga slut i påhittade historier, att saker går oplanerat där historian slutar med en spännande vändning.  

Jag kommer därför fortsätta att lyssna på sådana sändningar, dels eftersom jag tycker om drama med vändningar just som dessa dramer hade, och dels för att de var väldigt lärorika och visar också att världen inte är en saga och hur du måste ta vara på varje ny dag du får och inte planera för mycket i förväg. Att tänka för mycket på framtiden gör det svårare att leva i nuet helt enkelt. Det är bra att tänka på framtiden någon gång och önska något som man vill ska ske inom ett eller nå par år, men när det väl kommer till kritan så befinner man ju sig ännu inte där än.  

Ett exempel som visar att tänkande i nuet kan vara viktigt, är Rysslands invasion av Ukraina. Det är nu många ukrainska ungdomar som känner sig just som huvudpersonerna i dessa dramer, "du vet aldrig vad som kan hända nästa morgon". Kommer det att visa sig att alla verkligen lever? (Tankar som Hedvig har i dramat, En sekund i taget), kommer de att hitta vårt gömställe här på vinden? (Annes tankar i dramat, Anne Franks dagbok), kommer vi att överleva ännu en rysk attack? (Tankar från unga ukrainare). Det jag menar är att, under denna tid lever ukrainare huvudsakligen i nuet. De går inte för långt in i framtiden eftersom det är inte så meningsfullt att tänka på det, det är krig och det är inte säkert att man kommer överleva varje ny rysk attack. 

   Det jag menar är att vi som har möjligheten att leva ifred måste uppskatta det, dvs vi i Sverige måste uppskatta denna fred och välstånd vi har. Jag tror också att det är detta dessa dramer vill förmedla, att ingenting är givet för evigt.  

Vänliga hälsningar, Martin Brzezinski.