Sarabara är nöjd med hjälpen
Sarabara 8
Postad: 25 apr 2021 18:46

Jag behöver hjälp förstå frågan. (Filosofi)

Varför menar Kuhn att det är svårt för en tidigare generation forskare att ta till sig de nya teorierna som uppstår? Vilka konsekvenser kan detta få?

Drottvik 118
Postad: 25 apr 2021 19:26

Vem är Kuhn?

Sarabara 8
Postad: 25 apr 2021 19:28

Thomas kuhn 

Drottvik 118
Postad: 25 apr 2021 19:35

Grupptryck! Missar det uppenbara för att man inte vill avvika från gruppen

Russell 379 – F.d. Moderator
Postad: 26 apr 2021 13:06

Till stor del pga av vad Kuhn kallade för teoriers "inkommensurabilitet", dvs att den nya och den gamla teorin vid en vetenskaplig revolution inte på något enkelt sätt är vetenskapligt jämförbara eftersom de inte använder samma medel för att nå samma mål. T.ex. så innebär paradigmskiften ett skifte i forskningens fokus till att betrakta nya typer av frågor som centrala och även formuleringen av nya begrepp eller nya tolkningar av gamla begrepp. Det gör att valet mellan teorierna inte bara är en rent empirisk fråga utan en fråga om värderingar (vilka typer av frågor bör vi försöka besvara?), om språket (hur ska vi använda våra teoretiska begrepp?), och om tolkningen av experimentell data (hur analyserar vi våra testresultat?).

Någon som har ägnat hela sin karriär åt att forska inom den tidigare teorin och har mycket känslomässigt investerat i debatterna inom den "traditionella" forskningen kommer därför att uppleva det som att de nya forskarna (de som forskar inom det nya paradigmet) missar de essentiella poängerna, fokuserar på fel frågor, använder begrepp på fel sätt, feltolkar experiment osv. Det gör att de "gamla" och de "nya" forskarna lätt pratar förbi varandra och det blir svårt att föra någon konstruktiv dialog. Om det nya perspektivet visar sig generera intressanta resultat så kommer den forskningen att bli populär och nya forskare kommer att strömma dit (av alla möjliga anledningar, från ärelystnad till grupptryck till nyfikenhet...). Men Kuhn menar dock inte att de gamla forskarna på något vis är irrationella eller begår något vetenskapligt fel utan de gör helt enkelt något annat.


Det är svårt att säga generellt vad konsekvenserna blir av att forskare inte så lätt växlar paradigm, men en konsekvens som Kuhn själv beskriver är att perspektivskiften inom vetenskaperna vanligtvis sker långsamt, gradvis och ganska obemärkt. Den nya forskningen börjar ges mer utrymme på konferenser och i tidskrifter, börjar inkluderas i kurslitteraturen, börjar ges mer bidrag, osv. Så gradvis ersätter det nya paradigmet det gamla i ungefär samma takt som en ny generation forskare ersätter den föregående generationen.

Sarabara 8
Postad: 27 apr 2021 00:18

Tack så mycket för hjälpen nu förstår jag så mycket bättre 🙏🏼

Svara Avbryt
Close