Vill inte vara med på gympan

Hej! jag är en tjej som går i 7an. Jag går efter min linje (den man får när man föds med längd och vikt och sånt)

är ca 165,5 cm och väger ca 48. Dvs att jag inte är över eller under viktig enligt MIN linje. Jag har nog provat på dom flesta sporterna som finns att prova på.

Jag kom in på svenska balett skolan men gick bara där i ett år, annan dans, annan balett, fotboll, innebandy, konståkning, karate, taekwondo, simning, friidrott, slalom, ridning hockey och gymnastik. Dom två sista fastnade jag hårt för. Juste jag har gått hela långa 5 minuters vägen till ICA också... Jag tränar alla dagar i veckan utom lördagar så det är full rulle hela veckan. Tränar gymnastik en bit bort 3ggr i veckan så gör ofta läxorna i bilen annars får jag skippa en träning eller två.

Jag har dock ett problem. jag vill inte vara med på gympan i skolan. Jag hatar den verkligen, den är bara så tråkig vi gör typ ingenting förutom att springa omkring och försöka balansera en ärtpåse på huvet medan några andra ska kasta några mjuka bollar på en. Okej kanske inte riktigt så men på ett ungefär. Men problemet är att det typ bara är jag som hatar gympan, eller inte bara jag. Några andra också men dom har nå himla knäproblem och sånt.

Dom tränar också fast handboll. jag ska ju inte säga så mycket själv eftersom att jag brukar skylla på att jag ramlade ner från barren och landade på ryggen eller trampade snett på sista steget på fristående. Min gympa lärare hatar typ mig men det är inte mitt fel att de ända vi har är tabata eller killerboll varenda dag.

Jag har nu och har alltid haft ganska dåligt betyg i gympa (D) då jag är med och deltar aktivt på lektionerna. Inte nu längre men hela 6an och första terminen av sjuan. Jag vill jättegärna vara med och jag vill höja mitt betyg men det går inte. Förlåt för lång text men var tvungen att skriva av mig lite så..

Aja hoppas någon där ute har något tips på vad jag kan göra (jag har sagt lite förslag på saker vi kan göra till honom och påmint han flera ggr men han säger att han ska tänka på det men det gör han inte). Jag har inte sagt till mina föräldrar och gör helst inte det heller. Tack för hjälpen (om jag får någon) på förhand!

Livet handlar inte alltid om vad man vill och inte vill. I Sverige får vi gratis utbildning, gratis skollunch och till och med bidrag för att studera. Ursäkta mig om jag låter lite brysk nu men det är dags att växa upp och bara finna sig i att allt här i livet inte är en dans på rosor. Jag tror att dem flesta elever tycker att något ämne är riktigt tråkigt, själv avskydde jag språk, men man går dit och gör sitt bästa ändå. Varför? För att det står i skolplanen att du ska göra det, den enkla lilla anledningen räcker.

Tror du att alla vi andra här i världen älskar varje sekund av våra studier/jobb/hushållssysslor etc..? Jag själv läser just nu en kurs i ett ämne som inte alls är relevant för det jag utbildar mig till, men det ingår ett visst antal högskolepoäng av det ämnet i den civilingenjörsutbildning jag läser så det är bara att göra det, annars får jag aldrig ut min examen.

Om du tycker att jag låter lite elak här så ber jag så hemskt mycket om ursäkt, poängen var mer att peppa dig att bara ta tag i det tråkiga och få det gjort. Det handlar inte om så många timmar i veckan och man behöver inte vara klassens bästa elev i allt, gå dit och gör ditt bästa bara.

Vad är det du vill uppnå?

Är det

1. Att tycka att skolämnet Idrott och hälsa (tips, säg inte "gympa", det brukar reta gallfeber på idrottslärare) är mindre tråkigt?

eller

2. Att du vill höja ditt betyg?

Om det handlar om betyget så tror jag att du har väldigt goda förutsättningar för att kunna förbättra ditt betyg rejält.

Detta eftersom du tränar både gymnastik och annat regelbundet och dessutom har hållt på med en massa övriga sporter. Det du då måste göra är att ha ett allvarligt och ärligt snack med din idrottslärare (eller din mentor om du inte har ngn bra relation med idrottsläraren) och fråga vad som förväntas av dig, på vilket sätt du ska kunna visa att du är värd ett högre betyg.

Och jag tycker att du ska fundera på att ändå prata med dina föräldrar, det finns faktiskt möjlighet att de kan hjälpa dig i detta.

Svara Avbryt