7 svar
69 visningar
Gustaff 4
Postad: 27 jan 10:54

Andragradsfunktioner: Modellering och ekvationssystem

Hej! Jag har lite problem med följande uppgift:

Jag valde att rita upp båda funktionerna i två koordinatsystem. Den första (röda) funktionen förstår jag tills det att jag ska lösa den med ett ekvationssystem. 

Liknande är problemet med den blåa, för när man slår ut båda med additionsmetoden blir det 0. Det känns inte helt rätt.

Yngve 38021 – Livehjälpare
Postad: 27 jan 11:09 Redigerad: 27 jan 11:14

Hej.

Bra början.

Det är lite förvirrande att du kallar båda funktionsuttrycken f och att du använder samma namn på konstanterna a, b och c i de båda fallen.

Det vore bättre att kalla det ena funktionsuttrycket f och det andra g samt att du särskiljer konstantnamnen på något sätt.

En snabbare väg att få fram funktionsuttrycken är att använda att symmetrilinjen är x = 0 i båda fallen.

Detta betyder att koefficienten framför x-termen (b i dina uppställningar) är lika med 0.

Förstår du varför det är så?

Gustaff 4
Postad: 27 jan 11:15

Nej, det gör jag inte. Ska jag kanske börja med en i taget istället för att rita ut båda direkt?

Yngve 38021 – Livehjälpare
Postad: 27 jan 11:21 Redigerad: 27 jan 11:22

Börja med att läsa detta avsnitt som innehåller väldigt mycket matnyttig information om andragradsfunktioner och deras egenskaper, bland annat vad symmetrilinjen är, hur man hittar den och vad den kan användas till.

Fråga sedan oss om allt du vill att vi förklarar närmare.

Efter det:

Kalla den ena funktionen f(x) = a1x2+b1x+c1, konstatera (med hjälp av informationen från avsnittet jag länkade till) att b1 = 0 och bestäm c1 precis som du har gjort i din lösning.

Sedan har du endast den obekanta storheten a1 kvar. Den kan du bestämma i och med att du vet att f(2,5) = 2

Kalla den andra funktionen g(x) = a2x2+b2x+c2 och för samma resonemang här för att bestämma a2, b2 och c2.

Och välkommen till Pluggakuten!

Gustaff 4
Postad: 27 jan 11:47 Redigerad: 27 jan 11:49

Tack så mycket! Jag läste igenom sidan några gånger, men förstår fortfarande inte varför man kan konstatera att b är 0. Enda jag kom fram till är att man kan göra det när funktionen endast är f(x)=x^2.

Nu vet jag däremot inte riktigt var jag ska börja med själva uppgiften

Yngve 38021 – Livehjälpare
Postad: 27 jan 12:14 Redigerad: 27 jan 14:13

Grafen till en andragradsfunktion f(x)=ax2+bx+cf(x)=ax^2+bx+c kallas parabel och den är symmetrisk med avseende på symmetrilinjen.

Andragradsfunktionens nollställen fås genom att lösa ekvationen f(x)=0f(x)=0, dvs ax2+bx+c=0ax^2+bx+c=0, dvs x=-b2a±(b2a)2-cax=-\frac{b}{2a}\pm\sqrt{(\frac{b}{2a})^2-\frac{c}{a}}.

Vi ser att dessa nollställen ligger symmetriskt kring linjen x=-b2ax=-\frac{b}{2a}

En andragradsfunktion har alltid antingen en minimi- eller en maximipunkt (kallas stationär punkt)

På grund av symmetrin ligger denna stationära punkt på symmetrilinjen.

I ditt fall ligger minimipunkten för båda funktionerna vid x = 0, vilket gör att det måste gälla att b = 0.

Om uppgiften:

Du vet att

f(x) = a1x2+1,5 och att f(2,5) = 2

g(x) = a2x2+0 och att g(2,5) = 2

=======

Kommentar på din första lösning:

Du hade kunnat fortsätta så, men felet du gjorde var att du skrev och räknade med -2,52a istället för (-2,5)2a

Gustaff 4
Postad: 27 jan 12:21

Jaha nu förstår jag, så konstanten b är därmed oftast extrempunkten? Nu löser jag nog uppgiften, tack!

Yngve 38021 – Livehjälpare
Postad: 27 jan 12:34
Gustaff skrev:

Jaha nu förstår jag, så konstanten b är därmed oftast extrempunkten?

Nej, konstanten b är inte extrempunkten.

Däremot gäller det att extrempunkten (egentligen den stationära punkten) har x-koordinaten -b2a-\frac{b}{2a} och y-koordinaten f(-b2a)f(-\frac{b}{2a}).

(Orsaken till att jag vill kalla det stationär punkt istället för extrempunkt är att en andragradsfunktion kan ha både en stationär punkt och en extrempunkt.)

Nu löser jag nog uppgiften, tack!

Bra!

Välkommen med fler frågor!

Svara Avbryt
Close