Ångrat vägen jag valt i livet
Hej,
För snart ett år sen tog jag examen som mekatronikingenjör (kandidat) , har även pluggat 2 år ekonomi där jag endast har kandidatuppsatsen kvar att göra för att få en kandidat i ekonomi.
Började jobba på ett av Sverige (och världens) största industribolag som försäljningsingenjör, efter snart ett år känner jag dock att jag ångrar mig och vill gärna gå tillbaka till finans/ekonomi spåret igen.
Gillar det jobbet jag har, men älskar det inte, tyvärr märker jag att mina föräldrar har påverkat mig negativt och fått mig att gå en väg jag inte vill pga den kulturen jag kommer ifrån. Det är inte som att jag inte trivs på jobbet, men känner helt enkelt att jag inte vill göra det där hela livet.
Min fråga är, om någon har varit i samma sits och hur gjorde ni ett karriärsbyte? Jag är 27 nu så det känns som en master i finans inte skulle vara så passande att försöka få, eller om det finns någon certifiering eller dylikt jag kan gå vid sidan av jobbet för att uppnå det.
Vad tror ni?
Tror det är ganska vanligt att känna så, vet inte hur många gånger jag har funderat över att bara släppa allt och sadla om till typ... bagare? Eller nåt. Sanningen är väl att det är väldigt få som älskar sina jobb, mer vanligt är nog att man som du skriver - "gillar det jobbet man har". Personligen har jag ganska lätt att bli uttråkad, dvs även om jag tycker något är väldigt intressant tenderar jag att tröttna efter ett par år och har då bytt jobb, visserligen inom ungefär samma bransch.
Är du säker på att det är själva branschen du inte vill jobba inom, eller kan det vara en idé att bara byta arbetsgivare? Man får nog lätt en större bredd på arbetsuppgifterna om man jobbar på mindre bolag, än som i ditt fall ett stort globalt sådant.
Teraeagle skrev:Tror det är ganska vanligt att känna så, vet inte hur många gånger jag har funderat över att bara släppa allt och sadla om till typ... bagare? Eller nåt. Sanningen är väl att det är väldigt få som älskar sina jobb, mer vanligt är nog att man som du skriver - "gillar det jobbet man har". Personligen har jag ganska lätt att bli uttråkad, dvs även om jag tycker något är väldigt intressant tenderar jag att tröttna efter ett par år och har då bytt jobb, visserligen inom ungefär samma bransch.
Är du säker på att det är själva branschen du inte vill jobba inom, eller kan det vara en idé att bara byta arbetsgivare? Man får nog lätt en större bredd på arbetsuppgifterna om man jobbar på mindre bolag, än som i ditt fall ett stort globalt sådant.
Jag har faktiskt inte tänkt på det där heller, är det värt rent ekonomiskt och karriärsmässigt att byta till en mindre arbetsgivare då? Har som ambition att kunna flytta utomlands någon gång så det var också en sak jag tänkte på när jag valde jobb.
En sak som jag dagligen börjat störa mig på är också åldersdiskrimineringen på min nuvarande arbetsgivare, folk som är "erfarna" men totalt inkompetenta tjänar 2x, 3x vad jag gör medans jag måste gå och jaga reor för att få saker att gå runt... Jag behöver konstant göra deras jobb eftersom de inte kan sitt egna, vilket är märkligt när de är "erfarna", det är så sjukt konstigt för hade detta varit USA att dessa fått sparken direkt men här i Sverige får de högre lön och bättre position (det här är alltså ett privat bolag).
Mm, känner igen det där. Tyvärr premieras inte kunskap utan lön sätts främst efter antal år på jobbet. Den främsta vägen till högre lön är att byta jobb, alternativt få en annan befattning med mer ansvar.
Nackdelen med ”akademikeryrken” är också att man mer eller mindre förväntas jobba obetald övertid. Som kollektivanställd kan man tjäna mycket mer pengar genom OB-tillägg, extrapass osv. där lönen är mer direkt kopplad till hur mycket man faktiskt jobbar.
Jag tycker man alltid ska akta sig från att tänka i extrema termer. Och det känns som att det är vanligt att folk gör det.
Det är inte som att jag inte trivs på jobbet, men känner helt enkelt att jag inte vill göra det där hela livet.
Det finns inget som säger att om du väljer att stanna så måste du stanna där livet ut. Att du har dessa tvivel kan ju innebära att du någon gång kommer byta jobb eller bransch. Frågan blir då egentligen när du borde göra det. Befinner du dig i nuläget i en situation där det är relativt smärtfritt att göra det? Om ja, då kanske det är en bra ide. Senare i livet när du eventuellt har en familj att försörja är man inte lika flexibel längre och man kan då vid jobbyte behöva "härda ut" under en tid för att situationen helt enkelt inte är rätt. Å andra sidan, du nämner att du ändå gillar jobbet. Det är verkligen inte en självklarhet att du kommer gilla ditt nya jobb heller. Det finns därför ett argument för att stanna så länge det fortfarande är bra och sluta när det faktiskt blir dåligt.
Det är alltid svårt men jag skulle nog personligen säga att om det finns möjligheter till att testa nya saker i livet så borde man göra det. Med extra betoning på "om det finns möjligheter" och allt vad det innebär.
Teraeagle skrev:Mm, känner igen det där. Tyvärr premieras inte kunskap utan lön sätts främst efter antal år på jobbet. Den främsta vägen till högre lön är att byta jobb, alternativt få en annan befattning med mer ansvar.
Nackdelen med ”akademikeryrken” är också att man mer eller mindre förväntas jobba obetald övertid. Som kollektivanställd kan man tjäna mycket mer pengar genom OB-tillägg, extrapass osv. där lönen är mer direkt kopplad till hur mycket man faktiskt jobbar.
Jag är nu 100% säker på att ifall jag fortsätter att arbeta inom denna industri måste jag byta jobb, att du bekräftar det där visar på det också. Är verkligen gravt besviken på min chefer, i vissa projekt måste jag göra jobbet för 5 personer, samtliga tjänar mycket mer än mig och kan inte tänka på något annat än det faktum att min ekonomi total suger medans de här har råd med hus och bil.
Har egentligen inga problem med att dessa tjänar mer än mig, men med tanke på att lön sätts efter en lönepott så tar de ju pengar som jag egentligen bör få för att istället ge till de här inkompetenta åsnorna (ursäkta språket men jag hoppas frustrationen kommer fram).
Har du någon erfarenhet med online certifieringar? Funderat på att ta något sånt här för att sen kunna byta jobb enklare https://www.coursera.org/specializations/financialengineering
MrPotatohead skrev:Jag tycker man alltid ska akta sig från att tänka i extrema termer. Och det känns som att det är vanligt att folk gör det.
Det är inte som att jag inte trivs på jobbet, men känner helt enkelt att jag inte vill göra det där hela livet.
Det finns inget som säger att om du väljer att stanna så måste du stanna där livet ut. Att du har dessa tvivel kan ju innebära att du någon gång kommer byta jobb eller bransch. Frågan blir då egentligen när du borde göra det. Befinner du dig i nuläget i en situation där det är relativt smärtfritt att göra det? Om ja, då kanske det är en bra ide. Senare i livet när du eventuellt har en familj att försörja är man inte lika flexibel längre och man kan då vid jobbyte behöva "härda ut" under en tid för att situationen helt enkelt inte är rätt. Å andra sidan, du nämner att du ändå gillar jobbet. Det är verkligen inte en självklarhet att du kommer gilla ditt nya jobb heller. Det finns därför ett argument för att stanna så länge det fortfarande är bra och sluta när det faktiskt blir dåligt.
Det är alltid svårt men jag skulle nog personligen säga att om det finns möjligheter till att testa nya saker i livet så borde man göra det. Med extra betoning på "om det finns möjligheter" och allt vad det innebär.
Syftar du på det jag skrev om lönesättningen i Sverige? Det är så det fungerar på min arbetsplats, eller vad var det extrema du mena?
Det är visserligen sant, måste inte stanna där livet ut, medans jag skrev detta fick jag en livskris. Det här jobbet har motiverat mig för att hitta annat så att säga och jag vet tyvärr inte om jag vill byta jobb i branschen eller om jag vill gå och ta en master i finans...
Jag kan kommentera utifrån finans om du vill men några frågor: pluggade du national eller företagsekonomi? Har du jobbat inom det och vill tillbaks eller är du allmänt lockad? Av vad?
Jag tycker 27 inte är sent, men efter 30 blir det lite eeeeeehhh med master, men du behöver inte det för att få ett finansjobb. IB kan vara ganska ageist men icke-ib sales jobb tror jag kan passa dig bra givet din försäljningserfarenhet.
Det finns CFA och Swedsec om du vill ha certifikat.
Qetsiyah skrev:Jag kan kommentera utifrån finans om du vill men några frågor: pluggade du national eller företagsekonomi? Har du jobbat inom det och vill tillbaks eller är du allmänt lockad? Av vad?
Jag tycker 27 inte är sent, men efter 30 blir det lite eeeeeehhh med master, men du behöver inte det för att få ett finansjobb. IB kan vara ganska ageist men icke-ib sales jobb tror jag kan passa dig bra givet din försäljningserfarenhet.
Det finns CFA och Swedsec om du vill ha certifikat.
Jag har sysslat med aktiehandeln på fritiden sen jag var 15, började med demo trading och öppnade ett avanza konto när jag var 18. Det har alltid varit ett genuint intresse, jag ville egentligen jobba inom finans innan jag börja plugga men blev tyvärr övertalad av mina föräldrar att bli ingenjör. Vet inte om jag ångrar det eller ej idag.
"icke-ib sales jobb" - vad tänker du på då? Swedsec och CFA måste finansieras av företaget, men jag är öppen till något som kan ge en bra start på en karriär inom finans. Har jobbat inom sälj hur länge som helst också, förutom jobbet jag har idag.
den typ, men det är så kallad sell-side medan kapitalförvaltning (eftersom du nämnde aktier) är buy side.
Det där att hobbytrading -> jobba med finans är jag personligen ganska skeptisk till måste jag säga. Eller ja, jag är skeptisk till hobbytrading överhuvudtaget också. Såvida du inte startar upp en egen fond så kommer finansjobb i allmänt absolut inte likna det att tradea aktier privat.
Qetsiyah skrev:den typ, men det är så kallad sell-side medan kapitalförvaltning (eftersom du nämnde aktier) är buy side.
Det där att hobbytrading -> jobba med finans är jag personligen ganska skeptisk till måste jag säga. Eller ja, jag är skeptisk till hobbytrading överhuvudtaget också. Såvida du inte startar upp en egen fond så kommer finansjobb i allmänt absolut inte likna det att tradea aktier privat.
Tack för tipset! Det är såklart stor skillnad gentemot hobby trading, man har ju inte tillgång till den mängden information som man skulle ha på en sån typ av tjänst. Min poäng var bara att det inte skulle kännas som att "jobba" då jag redan har genuint intresse för det (läser en hel del böcker och nyheter om marknaden dagligen).
läser en hel del böcker och nyheter om marknaden dagligen
Det däremot är superbra!
Inom soft finans i Sverige har jag fått rådet (frågade åt nån annan) att master inte behövs. Det finns inte samma status kring det här som utomlands.
Efter att man satt sig in i industrin tycker jag att det inte finns någon annan logisk slutsats än att retail investors slösar sin tid och donerar pengar till hedgefonder. Grejer som institutionerna sysslar med är liksom ljusår före på flera sätt 1) infrastruktur och speed 2) information; kvalité och modellering 3) volymrabatter.
Och sen äre fel attityd om man vill in i industrin och tänker i wanna get rich, det är fortfarande normala kontorsjobb och inte gambling addicts Lya.
mekatronik skrev:MrPotatohead skrev:Jag tycker man alltid ska akta sig från att tänka i extrema termer. Och det känns som att det är vanligt att folk gör det.
Det är inte som att jag inte trivs på jobbet, men känner helt enkelt att jag inte vill göra det där hela livet.
Det finns inget som säger att om du väljer att stanna så måste du stanna där livet ut. Att du har dessa tvivel kan ju innebära att du någon gång kommer byta jobb eller bransch. Frågan blir då egentligen när du borde göra det. Befinner du dig i nuläget i en situation där det är relativt smärtfritt att göra det? Om ja, då kanske det är en bra ide. Senare i livet när du eventuellt har en familj att försörja är man inte lika flexibel längre och man kan då vid jobbyte behöva "härda ut" under en tid för att situationen helt enkelt inte är rätt. Å andra sidan, du nämner att du ändå gillar jobbet. Det är verkligen inte en självklarhet att du kommer gilla ditt nya jobb heller. Det finns därför ett argument för att stanna så länge det fortfarande är bra och sluta när det faktiskt blir dåligt.
Det är alltid svårt men jag skulle nog personligen säga att om det finns möjligheter till att testa nya saker i livet så borde man göra det. Med extra betoning på "om det finns möjligheter" och allt vad det innebär.
Syftar du på det jag skrev om lönesättningen i Sverige? Det är så det fungerar på min arbetsplats, eller vad var det extrema du mena?
Det är visserligen sant, måste inte stanna där livet ut, medans jag skrev detta fick jag en livskris. Det här jobbet har motiverat mig för att hitta annat så att säga och jag vet tyvärr inte om jag vill byta jobb i branschen eller om jag vill gå och ta en master i finans...
Det var inget illa menat! Jag menade att man inte behöver ha extremfall som alternativ när man resonerar. :) Men det kanske inte var så djupt.
För att kommentera karriärsförvirring allmänt har jag också haft det fast under tiden jag pluggat, jag är då yngre än dig så känns cringe att ge livsråd men kan berätta. Om jag tar med gymnasietiden så gick mina drömmar/planer såhär:
Matte->Läkare->teknisk fysik->bioteknik->teknisk fysik->ren matte->våtlabb bio->torrlabb bio/biofysik->data science/tillämpad matte->finans.
En enda stor shitshow med andra ord. Några små erfarenheter från varje. Men jag tror typ... Så länge du kan spinna en övertygande story utåt om hur dina intressen lett dig dit de lett dig så äre fine. Hitta nån gemensam nämnare/transferable skill och marknadsför den. Och sen den inre konflikten får du ta när du har tid. Typ så har jag gjort haha. Eller så kan du bara acceptera att det inte är viktigt/möjligt att skapa en väldefinierad/väl avgränsad/väl uttänkt identitet/profil/person.
Jag har också i efterhand insett att jag låtit mig styras mycket av andra krafter än enbart genuina intressen. Men är det verkligen fel? Det måste jag ifrågasätta. Det verkar som en väldigt svensk grej. Är 'att va sig själv' i sig självt ett ideal som folk vill trycka på andra?
Qetsiyah skrev:För att kommentera karriärsförvirring allmänt har jag också haft det fast under tiden jag pluggat, jag är då yngre än dig så känns cringe att ge livsråd men kan berätta. Om jag tar med gymnasietiden så gick mina drömmar/planer såhär:
Matte->Läkare->teknisk fysik->bioteknik->teknisk fysik->ren matte->våtlabb bio->torrlabb bio/biofysik->data science/tillämpad matte->finans.
En enda stor shitshow med andra ord. Några små erfarenheter från varje. Men jag tror typ... Så länge du kan spinna en övertygande story utåt om hur dina intressen lett dig dit de lett dig så äre fine. Hitta nån gemensam nämnare/transferable skill och marknadsför den. Och sen den inre konflikten får du ta när du har tid. Typ så har jag gjort haha. Eller så kan du bara acceptera att det inte är viktigt/möjligt att skapa en väldefinierad/väl avgränsad/väl uttänkt identitet/profil/person.
Jag har också i efterhand insett att jag låtit mig styras mycket av andra krafter än enbart genuina intressen. Men är det verkligen fel? Det måste jag ifrågasätta. Det verkar som en väldigt svensk grej. Är 'att va sig själv' i sig självt ett ideal som folk vill trycka på andra?
Det är ju det, det enda man blivit drillad under hela sin livstid är... "läkare" "ingenjör", inte riktigt andra saker... Det jag önska någon sa till mig tidigare i livet är att bli bra på att lösa ett problem som folk är villiga att betala; finans - du förvaltar folks pengar (folk betalar hellre en BRA kapitalförvaltare/rådgivare etc för att behålla sina pengar), kiropraktor - kontorsnissar behöver deras hjälp hela tiden (du fattar grejen). Såklart, tech industrin har också det men jag tror ifall jag hade haft det synsättet tidigare hade jag personligen gjort andra val och det handlar väl mer om att hitta sin nisch där man kan vara bäst. Önskar att någon sa till mig när jag var yngre att inte bara följa den normala vägen helt blind, utan snarare ha ett mål eller en viss plan där du kan vara bäst på något.
För övrigt gällande retail investerare - folk måste se marknaden som ett verktyg för att förvalta sina pengar, inte nödvändigtvis tjäna massa, de stora hajarna kommer alltid ha mer info än oss, men inget stoppar någon från att långsiktigt investera för att säkra en "mer bekväm" framtid
