Är en jonlösning av natriumklorid farlig?

Natrium sägs ge högt blodtryck. Eller kanske inte.

I en vattenlösning har du Na+ och Cl-. Ämnena har släppt respektive tagit upp en elektron och jonerna är nöjda med sin tillvaro i vattenlösningen.

Säkert har du badat i havet någon gång utan att något hände. Om inte, lös så mycket salt i vatten du kan och stoppa ned handen. Jag lovar att inget farligt händer. 

Du har både natrium och kalium i kroppen. Båda ämnena är galet reaktiva och reagerar med allt de kan. Man brukar förvara dem i fotogen (C₁₂H₂₆-ish), som förhindrar dem att komma i närheten av exempelvis ett syre, i luften eller i vatten. Jonerna är livsviktiga för att exempelvis ditt hjärta skall slå. Det är inte samma sak som att du har metalliskt natrium eller kalium i kroppen, för då skulle du sannolikt brinna upp. 

sictransit skrev:

I en vattenlösning har du Na+ och Cl-. Ämnena har släppt respektive tagit upp en elektron och jonerna är nöjda med sin tillvaro i vattenlösningen.

Så vadå, de reagerar helt enkelt inte? Har inte sina ursprungliga egenskaper?

h_09 skrev:

sictransit skrev:

I en vattenlösning har du Na+ och Cl-. Ämnena har släppt respektive tagit upp en elektron och jonerna är nöjda med sin tillvaro i vattenlösningen.

Så vadå, de reagerar helt enkelt inte? Har inte sina ursprungliga egenskaper?

Det smakar salt. Det är väl en ursprunglig egenskap.

h_09 skrev:

sictransit skrev:

I en vattenlösning har du Na+ och Cl-. Ämnena har släppt respektive tagit upp en elektron och jonerna är nöjda med sin tillvaro i vattenlösningen.

Så vadå, de reagerar helt enkelt inte? Har inte sina ursprungliga egenskaper?

Varför skulle de reagera?

Natriumjoner är redan i ett lågenergitillstånd - de har redan avgett sin enda valenselektron (2-8-1), vilket är exakt vad natriumatomer "vill göra" för att bli stabila joner.

Du har vatten i kranen, H₂O. Det är inte samma sak som att du har vätgas och syrgas som är otroligt reaktiva. Vätet och syret har reagerat och skapat en stabil molekyl. Vatten exploderar inte om du sätter en brinnande tändsticka till det. 

Förklara gärna hur du tänker, så skall jag försöka svara. Jag förstår nog inte frågan. 

Jag förstår att stabila molekyler inte nödvändigtsvis kommer reagera, men saken här är den att saltet inte sägs vara en molekyl längre, jonerna är separerade. Reagerar de inte på så vis enskilt och inte fortfarande som ett sammansatt salt då?

Jag tycker du ställer en bra fråga! Och det är helt rätt att jonerna i en vattenlösning kan reagera oberoende av varandra. Men varken natriumjoner Na⁺ eller kloridjoner Cl^– är farliga eller speciellt reaktiva, så när man löser upp koksalt i vatten händer inget farligt.

Det som däremot är farligt är oladdade natriumatomer (i form av natriummetall) och kloratomer (i form av klorgasmolekyler). Men dessa bildas inte om man löser upp salt i vatten. 

Faktum är att det är väldigt svårt att återskapa natriummetall och klorgas från koksalt. I princip tror jag man skulle kunna smälta saltet och leda ner elektrixcitet i det (dvs. göra något som kallas för elektrolys), men det är nog rätt svårt att lyckas med rent praktiskt.

Ooookej, så det är helt enkelt det som händer med joner, att de förlorar sin reaktivitet?

Den primära verkligheten är saltlösningar, t ex i kroppen. Och Havet. Det kan man bada i, det finns många djur och växter som kan leva i det.

Vid avdunstning blir saltet koncentrerat, som i t ex Döda Havet. Och saltlake används som konserveringsmedel för sill osv. Det blir lite farligt.

Sedan kan det uppstå salt genom avdunstning. Det har gett stensalt, ibland hundratals meter tjocka geologiska lager. 

Redan prehistoriskt hade man lut (natronlut) som är frätande, för att tillverka tvål osv.

För ungefär tvåhundra år sedan kom man på att man kan tillverka en metall ur salt, genom att tillföra mycket elenergi. Då uppstod för första gången det farliga ämnet natriummetall som är brandfarligt och mycket reaktivt. 

Efter detta kom det lite mer vetenskap. Atomer, joner och elektroner upptäcktes som förklaringsmodell. Och koncept som https://en.wikipedia.org/wiki/Solvation_shell för att förstå Metal_ions_in_aqueous_solution 

h_09 skrev:

Ooookej, så det är helt enkelt det som händer med joner, att de förlorar sin reaktivitet?

I det här fallet ja, men det finns andra exempel på joner som är väldigt reaktiva.

Ta till exempel vätgas (explosivt) och klorgas (giftigt). Om du tänder eld på en blandning av dessa två väldigt reaktiva gaser får du en ny gas väteklorid (HCl), och när du löser upp den i vatten bildas vätejoner och kloridjoner. Som vi redan har konstaterat är kloridjoner väldigt oreaktiva och harmlösa, men vätejonerna är frätande och farliga. Vätet är reaktivt både i både molekylform och jonform, fast på olika sätt (explosivt respektive frätande).

Pieter Kuiper skrev:

Efter detta kom det lite mer vetenskap. Atomer, joner och elektroner upptäcktes som förklaringsmodell. Och koncept som https://en.wikipedia.org/wiki/Solvation_shell för att förstå Metal_ions_in_aqueous_solution 

A jag tror inte jag skulle kunna förstå mig på sådana koncept om jag ens försökte än 😅 Men resterande information var väldigt intressant 

oggih skrev:

h_09 skrev:

Ooookej, så det är helt enkelt det som händer med joner, att de förlorar sin reaktivitet?

I det här fallet ja, men det finns andra exempel på joner som är väldigt reaktiva.

Ta till exempel vätgas (explosivt) och klorgas (giftigt). Om du tänder eld på en blandning av dessa två väldigt reaktiva gaser får du en ny gas väteklorid (HCl), och när du löser upp den i vatten bildas vätejoner och kloridjoner. Som vi redan har konstaterat är kloridjoner väldigt oreaktiva och harmlösa, men vätejonerna är frätande och farliga. Vätet är reaktivt både i både molekylform och jonform, fast på olika sätt (explosivt respektive frätande).

Aha, så det varierar. 

Finns det någon regel eller dylikt för att veta vilka som är reaktiva eller inte?

h_09 skrev:

Finns det någon regel eller dylikt för att veta vilka som är reaktiva eller inte?

Så vitt jag vet finns det inte någon enkel regel, utan man bygger liksom upp en kunskapsbank och en kemisk intuition ju mer kemi man läser!

Jahop, då är det väl bara att vänta och lära  😅 

Rent generellt är det viktigt att du är medveten om att atomer och joner av ett och samma atoms­lag har väldigt olika egenskaper. I din allra första mening verkar det som om du menar att kloridjoner och natriumjoner är väldigt farliga, men så är det alltså inte.

Däremot är klorgas (klormolekyler som består av kloratomer) mycket giftig. Och natriummetall, som består av natriumatomer, är brandfarligt och reagerar explosivt med vatten. Den kan också fräta på huden om man kommer i kontakt med metallen, särskilt om huden är fuktig.

Men då handlar det alltså om atomer. En viktig anledning till att de ämnena är så farliga är att de så gärna vill reagera. Orsaken till det är hur många elektroner det finns i varje atom. Om ni har lärt er om valensskal och ädelgasstruktur, så vet du att alla atomer strävar efter att få ett fullt yttersta elektronskal. Det kan de få på olika sätt, men ett sätt är att omvandlas till joner.

En natriumatom har bara en elektron i sitt valensskal. Om den släpper ifrån sig den elektronen, så är det skalet innanför som blir det yttersta skalet, och det är ju fullt. Natriumatomen har förvandlats till en natriumjon. Då är den nöjd och vill inte gärna reagera mer.

En kloratom har sju elektroner i sitt valensskal. Om den tar upp en elektron till, blir skalet fullt. Då har den blivit en kloridjon. Den är nöjd och vill inte reagera mer.

Det här förklarar i alla fall lite grann, även om det är mycket förenklat.

SpKe skrev:

Rent generellt är det viktigt att du är medveten om att atomer och joner av ett och samma atoms­lag har väldigt olika egenskaper. I din allra första mening verkar det som om du menar att kloridjoner och natriumjoner är väldigt farliga, men så är det alltså inte.

Däremot är klorgas (klormolekyler som består av kloratomer) mycket giftig. Och natriummetall, som består av natriumatomer, är brandfarligt och reagerar explosivt med vatten. Den kan också fräta på huden om man kommer i kontakt med metallen, särskilt om huden är fuktig.

Men då handlar det alltså om atomer. En viktig anledning till att de ämnena är så farliga är att de så gärna vill reagera. Orsaken till det är hur många elektroner det finns i varje atom. Om ni har lärt er om valensskal och ädelgasstruktur, så vet du att alla atomer strävar efter att få ett fullt yttersta elektronskal. Det kan de få på olika sätt, men ett sätt är att omvandlas till joner.

En natriumatom har bara en elektron i sitt valensskal. Om den släpper ifrån sig den elektronen, så är det skalet innanför som blir det yttersta skalet, och det är ju fullt. Natriumatomen har förvandlats till en natriumjon. Då är den nöjd och vill inte gärna reagera mer.

En kloratom har sju elektroner i sitt valensskal. Om den tar upp en elektron till, blir skalet fullt. Då har den blivit en kloridjon. Den är nöjd och vill inte reagera mer.

Det här förklarar i alla fall lite grann, även om det är mycket förenklat.

Jaa så är det ju. A det är viktigt att komma ihåg att de har olika egenskaper, det här var en bra påmminelse om hur joner fungerar. Tack, uppskattar mycket!