Basisk nukleofil
Är inte med på termerna boken använder och hur de menar:
En basisk nukleofil har en högre "ground state energy" och med det sänks aktiveringsenergin för SN2-reaktionen.
Hur menar de med detta?
EDIT: jag kollar på ett energidiagram jag hittade på en annan plats i boken och ser att okej man har en "bad nucleophile" med lägre energi (sådant energidiagram när man ritar reaktanter på viss nivå och produkter på en nivå högre upp eller lägre ner beroende på om det är en endoterm eller exoterm reaktion och så en "berg o dalbana" emellan med eventuella transistion states och intermediärer) och en god nukleofil med högre energi - mao närmare toppen på kullen. Visste ser jag att avståndet och därmed aktiveringsenergin blir lägre men ... när man höjer energinivån för nucleofilen så är jag inte med: man har väl BÅDA reaktanterna på den sidan, hur kan man bara höja den nivån när substratet också är med där?
Är inte det ganska logiskt? En stark Lewisbas är i princip samma sak som en stark nukleofil. Det är ett ämne som gärna vill donera elektroner till något annat. Om det krävs mindre för att den ska ge elektroner till ett annat ämne innebär det också en lägre aktiveringsenergi.
