Beräkningar av C-Vitaminhalten
Jag håller på med gymnasiearbete som handlar om att räkna C-vitaminhalten i tomater. Jag har därtill kunnat hitta en metod som jag kan använda mig av, men tyvärr har jag inte kunnat klura ut hur beräkningar ska gå till. Jag använder mig då av jodometrisk titrering, alltså att jod reagerar med tiosulfatjoner och bildar jodidjoner. Men eftersom jod lösningar inte är stabila kan de därför inte skapas på förhand, det vill säga att en jodlösning med en känd koncentration ska tillverkas på plats då laborationen ska utföras. Jod (I2) kan därtill bildas vid tillsättning av ett överskott jodidjoner (I-) till en mängd jodatjoner (IO3-) som känns till. Detta går till dock enligt den följande formeln:
IO3-(aq) + 5I–(aq) + 6H+(aq) → 3I2(aq) + 3H2O
problemet som jag möter då är att jag inte fattar riktig hur jag ska ställa mängdförhållandet och hur det är då kopplad till substans mängden eller mängden av varje ämne.
en till sak jag är lite osäker på är varför man ska behöva tillsätta ett överskott av jodidjoner.
tack i förhand för alla som kan hjälpa.
Hej och välkommen till Pluggakuten!
02odaala skrev:Jag håller på med gymnasiearbete som handlar om att räkna C-vitaminhalten i tomater. Jag har därtill kunnat hitta en metod som jag kan använda mig av, men tyvärr har jag inte kunnat klura ut hur beräkningar ska gå till. Jag använder mig då av jodometrisk titrering, alltså att jod reagerar med tiosulfatjoner och bildar jodidjoner. Men eftersom jod lösningar inte är stabila kan de därför inte skapas på förhand, det vill säga att en jodlösning med en känd koncentration ska tillverkas på plats då laborationen ska utföras. Jod (I2) kan därtill bildas vid tillsättning av ett överskott jodidjoner (I-) till en mängd jodatjoner (IO3-) som känns till. Detta går till dock enligt den följande formeln:
IO3-(aq) + 5I–(aq) + 6H+(aq) → 3I2(aq) + 3H2O
problemet som jag möter då är att jag inte fattar riktig hur jag ska ställa mängdförhållandet och hur det är då kopplad till substans mängden eller mängden av varje ämne.
Molförhållandet finns i din formel. Men vilket "mängdförhållande" är det du undrar över, massan?
Hur många mol du behöver var varje reaktant beror mest på den reaktion du vill följa, d.v.s. hur många mol askorbinsyra du vill oxidera.
en till sak jag är lite osäker på är varför man ska behöva tillsätta ett överskott av jodidjoner.
Jodid- och trijodidjonerna löser sig väl i vatten. Men hur väl löser sig jodgasen (I2) i vatten? Det är ju en gas som kan dunsta och försvinna till luften...
Hur varmt är det i laborationen? Jod är fast i rumstemperatur.
Laguna skrev:Hur varmt är det i laborationen? Jod är fast i rumstemperatur.
Jo det stämmer, men i detta fall bildas I2 under reaktionen, och det tar en stund innan koncentrationen blir så hög att det bildade jodet kan aggregera som rent ämne och kristallisera till fast form (som de typiska kornen/kristallerna av fast jod). Den bildade mängden I2 kommer att reagera vidare och förbrukas som en del av detektionen av askorbinsyran (tror jag även om inte TS skrivit detta).
Den fasta elementära formen av jod deltar inte heller så gärna i redoxreaktioner annat än atomerna som utgör ytskiktet, vilkea endast utgör en liten andel av kornets/bitens volym. Därav behovet att hålla så mycket som möjligt av I2 i vätskan, där redoxreaktionen sker. Och detta sker genom att jod får reagera vidare, samt att bildat I2 snabbt reagerar med jodidjoner I-, som tillsammans bildar trijodidjoner I3-. Trijodidjonerna är helt vattenlösliga (skapar en reservoar av I2 i vätskan) som står i jämvikt med I2 och I-. Och den lilla mängd I2 som faktiskt kan lösa sig i vatten kommer fyllas på ifrån denna reservoar i och med att redoxreaktionen förskjuter jämvikten (tills en av reaktanterna eller bägge reaktanterna till slut begränsar redoxreaktionen).
