0 svar
26 visningar
Jonathan05 20
Postad: 17 maj 2020

Berättelse

Respons på berättelse
Hej jag har skrivit en berättelse och skulle uppskatta respons på den.

 

Så där låg man hungrig och försökte somna medan sitt förflutna tonade bort.

Jag måste tillbaka. Det skedde den dagen då jag träffade min bästa vän.

     På väg hem från skolan kände jag hur grenarna som jag försökte avlägsna från mitt ansikte rev vassare för varje steg jag tog. Jag fick syn på den vackraste hunden i världen. Han kom springande mot mig. Jag blev genast förälskad. Jag har alltid velat ha en hund men jag visste att de inte skulle låta mig skaffa en hund. De sade alltid att det var för mycket ansvar för en 12 åring. Men jag var tvungen att hjälpa honom, han hade ingen husse trots allt. Jag bestämde mig för att inte berätta för mina föräldrar. Det första jag gjorde var att lägga min veckopeng på hundmat jag klarade inte av att se han så mager. Ett leende bredes genast i mitt ansikte när jag såg honom glufsa i sig maten. Jag hade han gömd i skogen.

     Allt gick bra tills den dagen då jag fick reda på att vi skulle flytta långt härifrån.

Jag klarade inte att säga hejdå till frasse. Allt som vi har gjort tillsammans. Alla skratt som han hade gett mig. Jag var inte redo att släppa honom. Min bästa och enda vän. 

Det var då jag bestämde mig för att fly med frasse. Jag packade 1 smörgåsar, och nu var det dags att ta farväl av mitt förflutna. Vi sprang och sprang tills jag tappade andan. Tillslut kom vi  fram till skogen.

Vi satte oss under ett träd. Tiden gick och magen kurrade, tilllslut så klarade jag mig inte mer Jag delade mackan i två och gav ena halva till Frasse.

    Så där låg man hungrig och försökte somna medan sitt förflutna tonade bort. Jag måste tillbaka! Jag klarar inte det mer! 

Jag bestämde mig för att det är bäst att gå hem. Både för min skull men också för Frasses skull. Jag och Frasse var på väg hem när vi hörde. 

“Alex” Jag vände mig genast och kasta en blick för att se vad som försegick.

Det mamma. Hennes bruna ögon borrade sig igenom mina blåa ögon.

“Vart har du varit och vem är det” “Det är Frasse. Jag hittade honom och ville inte lämna honom ensam.” “Vi har letat efter dig!” “Vi har varit jätte oroliga”

“Du inser att vi måste lämna tillbaka Frasse till sin rättmätiga ägare.” “Ja”

Jag var glad för Frasses skull. Han kommer ha det bättre med sin rättmätiga ägare.

Svara Avbryt
Close