Columbus brev historiebruk
Hej jag har ett par frågor som jag tyvärr inte förstår och kan därför inte svara på dem. Eller rättare sagt jag vet bara inte vad jag ska svara och det handlar om historiebruk.
Här är brevet samt frågorna!
Min bäste herre, jag vet att Ni kommer att finna glädje i den stora seger som Herren har skänkt mig under denna resa, och därför återberättar jag i detta brev hur jag under 33 dagar reste från Kanarieöarna till Indiska havet med den armada som ni, högt ärade kung och drottning, tilldelat mig. Här upptäckte jag många tätbefolkade öar, vilka jag genom en högtidlig proklamation och hissande av den kungliga flaggan tagit i besittning i ers högheters namn, utan att någon protesterade. (…)
Den första av dessa öar gav jag namnet San Salvador till åminnelse av Frälsaren, vars underbara nåd har möjliggjort att det här, en ö som indierna kallar för Guanahani, och även de efterföljande öarna namngav jag: Santa María de Concepcíon, Fernandina, Isabela, Juana – alla fik de nya namn. (…)
(…) Vi följde kusten österut … Och när vi rundade ön såg jag en annan ö … som jag gav namnet Española. (…)
Denna ö har en kuststräcka med många naturliga hamnar, mer än jag sett någon annanstans, samt talrika, breda floder med friskt vatten. De många natursköna bergen och bergskedjorna – inte ens bergen på Teneriffa går att jämföra med dessa – är rika på vägar och fulla av de mest olikartade träd som reser sig högt mot himlen, och som, vad det förefaller, aldrig mister sina blad. Jag såg dem nämligen prunka naturskönt på samma sätt som träden hos oss i maj månad, vissa i full blom, andra tyngda av frukter, alltefter sin art och sitt slag. Den tid då jag vandrade omkring på öarna, alltså i november, sjöng fortfarande näktergalen och tusentals andra fåglar.
För övrigt finns sex eller åtta olika palmarter, liksom mängder av andra träd, frukter och buskar som överträffar våra inhemska växter i skönhet. På ön finns underbara pinjeskogar och vidsträckta betesmarker samt mängder av honung, fågelarter och frukter av alla dess slag. Dessutom finns här metaller och rikligt med arbetskraft.
Det går inte att föreställa sig det stora överflödet på natursköna hamnar och breda friska floder, och i de allra flesta finns det guld. Här skiljer sig träden, frukterna och örterna mycket från dem som vi såg på ön Juana. På den sistnämnda ön finns för övrigt mängder av kryddor, guld och metaller.
På denna ö, och på alla andra som jag upptäckt, går både män och kvinnor omkring lika nakna som Gud skapat dem, med undantag av vissa kvinnor som skyddar sin blygd med löv eller ett stycke bomullstyg som de själva tillverkat för detta ändamål. Invånarna saknar järn och vapen, inte på grund av några kroppsliga brister – de är nämligen vackra, välbyggda människor – utan på grund av fruktan. I stället för vapen bär de torra rörstavar som de sticker i jorden under skördetiden. (…)
På samma sätt försökte de, liksom djur, att tillbyta sig gamla spillror från bågar och kärl och ville betala sina fynd med det värdefullaste de hade. Jag ansåg att detta var orimligt och förbjöd det. I stället skänkte jag dem – utan att ta någonting för det – många vackra och nyttiga saker för att vinna deras förtroende, omvända dem och göra dem vänskapligt sinnade mot vårt kungapar och de spanska folken, och i utbyte ge oss sådana saker som de har ett överflöd av och som vi behöver.
Och de har inga religiösa ritualer eller ceremonier: De är trosvissa om att all makt och allt gott finns i himlen, och även att jag med mina skepp och all besättning kommit från himlen. Det var på detta vis vi blev bemötta i varje hamn, så snart rädslan försvunnit. Fördenskull är de inte dumma eller oförståndiga, de är tvärtom mycket kloka. Till följd av sina färder är de väl förtrogna med havet och berättar på ett förvånansvärt sätt om allt möjligt, trots att de aldrig tidigare sett människor i kläder eller skepp som liknar våra. (…)
På alla dessa öar har invånarna varit mycket lika varandra, såväl när det gäller seder och bruk som språk, och alla förstår varandra, vilket är enastående om Ers högheter, vilket jag hoppas, beslutar sig för att omvända dem till vår tro, vilken de är mycket välvilligt inställda till. (…)
Det finns en annan ö som enligt hörsägen ska vara större än Española, där invånarna är helt hårlösa. Just denna ö sägs ha den största rikedomen på guld. Från denna ö, liksom från de andra som jag besökt, medför jag införingar som kan intyga riktigheten av mina uppgifter.
För att till sist med några få ord sammanfatta nyttan med vår korta resa, kan jag meddela Ers högheter att jag med ganska ringa medel skulle kunna skaffa er så mycket guld som ni behöver, och ännu mer kryddor, bomull och mastix, något som fram till idag inte återfunnits någon annanstans än på ön Chios, samt aloeträd och så många slavars om ni behöver. Likaså tror jag mig ha hittat rabarber och kanel och tusentals andra spännande frukter och kryddor.
Och sanningen att säga skulle mina framgångar kunnat ha varit mycket mer betydliga, om ett större antal skepp har kommit mig till hjälp.
Det här är Vår herres förtjänst, och han låter alla som följer hans väg segra, även när det förefaller omöjligt. Genom att resa dit dödliga män aldrig tidigare varit har vi fått uppleva detta, och även om man skrivit och pratat om dessa länder, så har ingen någonsin påstått sig ha sett dem. Eftersom Vår förlösare skänkt oss en sådan stor seger och gåva borde vårt högt ärade kungapar, era berömda kungariken och alla övriga kristna riken framföra tacksägelse till vår Herre och Frälsare. Låt oss anordna högtidliga processioner. Låt oss glädja oss för tillskottet av världsliga ägodelar, som inte bara kommer Spanien till gagn utan alla kristna, och att vi även kan omvända många nya människor till vår tro.
Detta är bara en kortfattad redogörelse av dessa händelser. Datum i karavellen från Kanarieöarna, den 15 februari år 1493. Farväl. Amiralen.
1. Hur förklarar Columbus resans framgång? Vad kan detta säga om tidens tankevärld?
2. Sammanfatta hur vi kan använda brevet som källa.
