Energirika föreningar? Fattar inte
I min bok står det såhär:
Kemiska föreningar är energirika när deras atomer är reducerade, vilket innebär att de har tagit upp elektroner vid en kemisk reaktion. Energin frigörs när föreningarna oxideras, alltså när de avger elektronerna till något annat ämne.
Kan nån förklara vad de menar för jag fattar inte?
Tänk till exempel på den mest reducerade formen av kol, metan. Om du räknar ut oxidationstalet för kol (och utgår som vanligt från att väte har oxidationstalet +I) så får kolatomen oxidationstalet -IV. När metan oxideras, d v s brinner upp i syre (luft) så bildas den mest oxiderade formen av kol, nämligen koldioxid (oxidationstalet blir +IV). Dessutom frigörs en massa energi vid förbränningen, när syreatomerna tar upp elektronerna.
Jag tycker din bok förenklar lite för mycket - jag skulle anse att syrgas är en energirik förening, som är oxiderad jämfört med vad syre "vill" vara.
Så om vi har ett ämne som oxideras , i det här fallet metan, kommer det att frigöras energi. Kommer det alltid att göra det, det vill säga kan man dra den slutsatsen att det kommer frigöras energi när ett ämne oxideras vilket innebär att den ger ifrån sina elektroner så att ett annat ämne, syre i det här fallet, kan ta upp de.
När ett ämne ger ifrån sig elektroner måste det finnas ett annat ämne som tar upp dem.
Om en reaktion sker spontant, så kan det antingen bero på att produkterna har mycket lägre energiinnehåll än vad reaktanterna hade (entropi), eller att det är mcyet större oordning i produkterna än i reaktanterna (entropi) eller en kombination av båda. Har ni pratat om Gibbs fria energi?
Jo jag tänkte på termodynamik, det här med exoterm och endoterm reaktion och att reaktanterna kan ha högre energiinnehåll än produkterna.
