Qetsiyah 6290 – Livehjälpare
Postad: 24 jan 10:35 Redigerad: 24 jan 10:49

Finns det en inherent reason att forskare ska utbilda folk?

(Vid extraläsning inser jag att inlägget låter negativt ställd, men det är jag inte)

Hej,

Jag vet att det är historiska skäl till att universiteten fått uppgiften att utbilda samhället, men finns det en inherent reason till att de ska göra det? Varför gör inte industrin det?

Ja, folk går inte ut i industrin för att bli lärare, för då hade man valt att doktorera och bli akademiker istället, men de flesta forskare jag haft kontakt med har en likgiltig inställning till vad de upplever är ett extrajobb. Jag ser personligen ingen anledning till att de två helt olika jobben är hoplimmade. 

Ingenjörsutbildningar ger bättre jobb än motsvarande "rena" naturvetenskapliga utbildningar för att de är mer tillämpade, alltså närmare det industrin vill ha. Blir det inte potentiellt ännu mer så om industrin undervisar själva? De allra flesta går ju ut i industrin och tar inte forskarvägen.

Jag undrar speciellt pga hur kurserna jag läser nu på mastern ser ut. Varenda en känns som en kort till introduktion till en forskares specialité, en i taget, från institutionen som har samma namn som mitt program. Det känns för nischat även om jag skulle se den som rent forskarutbildningsförberedande; jag får ju bara provsmak av biotekniken som finns i lilla Stockolm (inte ens det, då har jag struntat i KI och SU), inte resten av Sverige och ännu mindre resten av världen. Sen vet jag att utbildningsbakgrund inte spelar stor roll in the grand scheme of things, men jag undrar ändå om inte detta kunde göras bättre med tanke på att lärarna säkerligen kan undervisa utanför det som är exakt deras lilla forskarnisch.

Teraeagle 17473 – Moderator
Postad: 24 jan 10:58 Redigerad: 24 jan 11:04

Jag håller inte med om att industrin helt och hållet undslipper ansvar för utbildning. Dels för att man ställer upp och hjälper till med (handledning av) examensarbeten, praktikplatser och liknande. Utbildning handlar också om så mycket mer än akademisk utbildning. Varje företag måste ju lära upp sina anställda hur just deras företag fungerar. Sen bidrar företagen ganska mycket till att integrera människor i samhället, både unga och invandrare vilket i ett bredare perspektiv kan ses som ett slags "utbildning".

En annan viktig orsak är att det inte är industrins uppgift att ligga i framkant i utvecklingen. Man måste såklart ligga i framkant för att kunna bibehålla sin konkurrenskraft, ta marknadsandelar etc. men man fokuserar ju inte lika mycket på rent akademisk "grundforskning" som sådant. Jag har bara arbetat på stora industriföretag och samtliga har haft attityden att de unga nyanställda bidrar med "nytt blod" och för in "det senaste" i företaget, kunskap de i sin tur har fått från universiteten. I gengäld bidrar industrin med erfarenhet och ett mer praktiskt kunnande.

Sist men inte minst ska man nog inte underskatta den ekonomiska aspekten. Det vore betydligt dyrare för staten att ha en separat yrkeskår med universitetslärare. Då är det mer ekonomiskt fördelaktigt att låta samma personer forska och utbilda. 

mag1 6914
Postad: 24 jan 22:02

Det beror lite på vad man menar med att utbilda folk, det sträcker sig från kurser till antagna på högre utbildning, via förmedling av kunskap till allmänheten, till kunskapsförmedling inom/om företagets verksamhet och modeller.

Det känns om ni båda är lite inne på en av orsakerna till att industrin inte utbildar folk, det går åt tid till att utbilda. Inom akademin minskar det antalet forskade timmar, och inom industrin får det nog betraktas som en utgift/investering. Då ligger det i sakens natur att företag saknar bra drivkrafter för att utbilda för mer vad verksamheten behöver. Akademin å andra sidan har ett utbildningsansvar från staten, och får delvis ersättning för detta. I vissa fall har även utbildningen en generellt populärvetenskaplig karaktär, med ett uttalat syfte att bredda folks kunskaper, vilket kan motiveras med en hyfsat stor ersättning utifrån en ganska låg arbetsinsats.

Det du beskriver Qutsiyah, om föreläsare som förklarar ämnet genom sin egen forskning, är vanligt. Lite av en yrkesskada kanske, men detta är de detaljerna som föreläsaren är extra kunnig inom, och då lättare kan omsätta det till ett budskap mottagarna har större chanser att ta till sig. Sedan är detta ämne så klart undervisarens intresse, så det är "extra intressant" att prata om detta, vilket ofta kan leda till ett högre engagemang. Avigsidan är väl att det inte "kostar tid" att återanvända föreläsarens kända detaljer, så det blir lättare att prata om sina egna käpphästar och återanvända så mycket som möjligt, för att bespara sig merarbete.

Traditionellt är akademin utbildningsansvarig, och det utgör ett av akademins tre ben. Framgången med det andra benet, forskningen är nog till stor del orsaken till varför hen sökte sig till akademin, och framgångar inom forskningen ökar chanserna forskaren att kunna få anslag och kunna finansiera sin engen tjänst. Det tredje benet, kunskapsspridande till allmänheten är en betydligt senare konstruktion, och del i ett vidare utbildningsansvar med hela befolkningen som mottagare. Detta ben har även sitt eget självberättigande genom att vi som skattebetalare finansierar en stor av den akademiska forskningen, och därmed har rätt att få förklarat för oss på ett begripligt vis vad skattepengarna används till, samt vilken nytta den finansierade forskningen gör.

Utbildningen riskerar att bli lite styvmoderligt behandlad, eller som du skrev Qutsiyah betraktat som en extrasyssla. Undervisningen konsumerar tid, ger viss ersättning, men troligtvis inte vad forskarna brinner för. Det finns så klart lysande undantag, samt helt ointresserade individer. I vissa miljöer är det till och med konkurrens om undervisningstimmarna, vilka ger meritering för akademiska tjänster, och/eller finansiell ersättning till forskaren/gruppen/institutionen.

Jag håller med dig Teraeagle att det idag delvis är en kostnadskonstruktion, där samma individer forskar och utbildar. Antingen kan det betraktas som att, de undervisande fick chansen att forska utöver undervisningen, så länge de undervisade. Eller att forskaran behöver undervisa, för att få en chans att vara verksam vid t.ex. ett universitet, och därmed kunna ansöka om anslag för att finansiera forskningen. Det finns inte så många icke-kommersiella forskningsorganisationer (liknande RISE) i Sverige, men vi är ett ganska litet land. Större länder har renodlade forskningsinstitut, vilka inte bedriver grundutbildning, men utbildar/handleder på doktorandnivå utöver forskningsfokuseringen.
Jag vet inte om det verkligen är, som du skrev Teraeagle, ekonomiskt fördelaktigt att låta forskarna undervisa. Skulle rollerna renodlas till forskning respektive undervisning, borde den frigjorda tiden kunna öka produktiviteten hos forskaren, och samtidigt tillåta undervisaren att slipa på kunskapsförmedlingen. Antalet tillsatta tjänster behöver inte ändras, endast uppgifterna. En uppenbar nackdel är dock att kopplingen mellan framkantsforskningen och det som lärs ut skulle förloras med renodlade roller, d.v.s. undervisningen skulle förflyttas längre bort från det nyaste. Och denna "kostnad" i form av förlorad närkontakt går nog inte riktigt att uppskatta.

Svara Avbryt
Close