Frågor om plastproblemet
Hej.
Vi håller på med en uppgift i skolan om plast (mer specifikt engångsplast). Jag läste en artikel som hette "vi drunknar i plast" och där stod det (detta visste jag även sen innan faktiskt) att det helt enkelt fanns plast i havet. Jag undrar då hur det rent praktiskt kommer sig? Det är väl i alla fall i Sverige olagligt att dumpa skräp rakt i havet? Jag trodde att man antingen 1) återvann 2) på annat sätt gör nåt med nytta med skräpet 3) bränner det om inga andra alternativ finns. Sen kan jag förstå om enskilda personer oansvarsfullt som inte kastar plastavfall i soptunna (eller enskilda fall där soptunnor gått sönder nära vatten, ni förstår), men det kan väl inte orsaka det stora problem vi har nu i haven?
En annan sak jag inte förstår är hur farliga tillsatser (som ftalater, hur uttalar man det???) till olika plaster kan komma ut ur plasten (och in i våra kroppar). Vi lärde oss om polymerer och monomerer och så i kemi 2, och hur monomeren avgör plastens egenskaper. Jag tänker att om man vill att sin plast ska ha nån egenskap så får man byta ut en/flera väteatomer till någon annan atom/mindre molekyl. Ja, hur ska då den sippra ut ur plasen när tillsatsen är kovalent bunden i polymeren liksom? Det ska inte gå. Eller är det så att tillsatserna inte är kemiskt bundna till polymeren utan bara hopblandad och ger plasten dess egenskap på nån sorts makronivå?
mycket tacksam för svar
Man tappar saker och lyckas inte fånga dem.
Man tvättar sin fleecetröja i tvättmaskinen, och små partiklar följer med i avloppsvattnet.
Det blåser, och vinden tar med sig små små partiklar från kostgräsplanen.
Det går faktiskt att säga "ftalater" om man anstränger sig lite. (Spanjorer och finnar tycker det är så svårt att börja ett ord på "st-" så Stockholm heter Estocolmo respektive Tukkoma, med resergation för stavningen.)
Hur skulle du kunna byta ut en väteatom till något som är mindre? Väte är den ninsta atom som finns.
Ftalater är oftast inte bundna till polymeren, utan kan lossna.
Smaragdalena skrev:Man tappar saker och lyckas inte fånga dem.
Man tvättar sin fleecetröja i tvättmaskinen, och små partiklar följer med i avloppsvattnet.
Det blåser, och vinden tar med sig små små partiklar från kostgräsplanen.
Det går faktiskt att säga "ftalater" om man anstränger sig lite. (Spanjorer och finnar tycker det är så svårt att börja ett ord på "st-" så Stockholm heter Estocolmo respektive Tukkoma, med resergation för stavningen.)
Hur skulle du kunna byta ut en väteatom till något som är mindre? Väte är den ninsta atom som finns.
Ftalater är oftast inte bundna till polymeren, utan kan lossna.
Okej, så det är inte utsläpp på någon industriell nivå? Som att avfallshanteringsföretag kastar ut dem?
Om det är som du säger, bara privatpersoner som orsakat så har jag svårt att tänka mig att det skulle orsakat det här storskaliga problemet.
Eller ja, bara Sverige har ju 10miljoner människor som gör det så det blir mycket ändå. Ska jag tänka så?
Jag menar att det skulle va en liten molekyl som man bytte ut mot väteatomen.
Qetsiyah skrev:Smaragdalena skrev:Man tappar saker och lyckas inte fånga dem.
Man tvättar sin fleecetröja i tvättmaskinen, och små partiklar följer med i avloppsvattnet.
Det blåser, och vinden tar med sig små små partiklar från kostgräsplanen.
Det går faktiskt att säga "ftalater" om man anstränger sig lite. (Spanjorer och finnar tycker det är så svårt att börja ett ord på "st-" så Stockholm heter Estocolmo respektive Tukkoma, med resergation för stavningen.)
Hur skulle du kunna byta ut en väteatom till något som är mindre? Väte är den ninsta atom som finns.
Ftalater är oftast inte bundna till polymeren, utan kan lossna.
Okej, så det är inte utsläpp på någon industriell nivå? Som att avfallshanteringsföretag kastar ut dem?
Om det är som du säger, bara privatpersoner som orsakat så har jag svårt att tänka mig att det skulle orsakat det här storskaliga problemet.
Eller ja, bara Sverige har ju 10miljoner människor som gör det så det blir mycket ändå. Ska jag tänka så?
Jag menar att det skulle va en liten molekyl som man bytte ut mot väteatomen.
Jag har en fråga nu i efterhand nu också, med det här vattenproblemet som vi har i åtanke, är uppbränning ett bättre alternativ?
Ja, sopförbränning är ett bra sätt att bli av med sopor som inte går att återvinna, men då får du ju istället problem med koldioxidutsläpp. Plast är en fossil produkt, åtminstone i praktiken.
Det finns massvis med städer och länder i världen som har dålig eller obefintlig sophantering och miljölagstiftning. Vatten, väder och vind drar med tiden ner soporna till lågområden och till slut ner i havet. Även om vi i Sverige har blivit mer medvetna om problemen så kommer vi alltid att ha kvar plasten som släpptes ut förr i tiden. Tidigare fanns det någon sorts allmänt vedertagen metod att göra sig av med sopor genom att sänka dem i havet, a la ”det som inte syns, finns inte”. Kolla in här hur man rekommenderades att göra på 60-talet.
En liten anekdot som inte har med plast specifikt att göra är att man förut inom gruvindustrin dumpade sitt spillberg rätt ner i havet. Annars är det ju ett problem att man måste förvara allt berg som tas upp ur jorden någonstans medan gruvan är aktiv. Denna metod var särskilt populär i Norge där man kunde ha en gruva alldeles intill en väldigt djup fjord. Då var det bara att kasta materialet över axeln! Billigt och bra, för det var ju ingen som kunde se högarna med miljöfarligt material på havsbotten. Detta är något som förekommer i Norge och säkert resten av världen än idag även fast man är mer medvetna om problemen.
