Fundering kring bråktalskoefficienter i reaktionsformler
Varför är det så ovanligt att man visar bråktalskoefficienter i reaktionsformler, till exempel redan när man börjar lära sig om balansering av reaktionsformler?
Det verkar som att de flesta läroböcker först bara tar upp balansering med heltalskoefficienter, och att bråktal tas upp som en "genväg" senare, till exempel vid entalpiberäkningar. Eller har jag bara fått för mig att det är så?
Som nybörjare i balansering av reaktionsformler skulle jag gärna hellre räknat atomer (i exemplet behövs 7 syreatomer, alltså 3.5 syrgasmolekyler) än att dubblera alla koefficienterna för att få ett helt antal syrgasmolekyler. Men kanske förvirrar det mer än det hjälper med "halva" molekyler, eftersom det blir ytterligare en abstraktionsnivå?
[jag frågar i egenskap av f.d. gymnasielärare, numera läromedelsförfattare. Det är en allmän pedagogisk fundering som kanske inte hör hemma här. Isf får en admin låsa/radera tråden]
Det ser nog helt enkelt snyggare ut med heltal och är enklare att läsa. I värsta fall kan man få något konstigt bråk som 3/7 och då blir reaktionen mindre intuitiv. Bildas det mycket eller lite av ämnet i förhållande till andra ämnen i formeln? Ifall det bara handlar om halvor är problemet däremot inte lika stort. Annars håller jag nog med dig. Det kan t.o.m. vara en riktig fallgrop att räkna med heltalskoefficienter och sen tro att det man har räknat ut är per mol.
