6 svar
32 visningar
lamayo är nöjd med hjälpen!
lamayo 1957
Postad: 12 jan 2019

Galvanisering

På bilden är det galvanisering av järn med zink. Jag har dock svårt att förstå vad som händer. Zinken är vid anoden och järnet vid katoden. I saltlösningen är det zink. 

Sedan ska tydligen zinkjonerna (negativt laddade) i saltlösningen dras till järnet och en tunn och jämn yta bildas. 

-

Varför dras jonerna till järnet där det finns negativa joner och inte till zinken där de positiva laddningarna finns?

Varför skyddas järnet mot rost när de negativa jonerna går till järnet? Bör inte det bidra till mer rost eftersom fler elektroner kan ges till den fuktiga luften?

 

Tacksam för hjälp!

SeriousCephalopod 1392
Postad: 12 jan 2019 Redigerad: 12 jan 2019

Zinkjonerna är positiva (se +2) så de dras till spiken som har blivit väldigt negativ eftersom spänningen man lagt över den gjort att det pressats en massa elektroner in i spiken. 

Zinkmetall är mindre benäget att reagera med syre (på ett sätt som skadar metallen) än vad järn är så zink oxiderar/"rostar" långsammare än järn i de flesta miljöer såsom i öppen luft. Genom att täcka en järnyta med zink så skapas en barriär som hindrar syre från att komma i kontakt med järnet och få det att rosta samtidigt som. Att man ändå vill ha en kärna av järn i spiken är för att järn är billigare och tåligare än Zink när det kommer till mekaniska egenskaper såsom att behålla formen när det hamras. Således kombinerar man järnets styrka med zinkets rosttålighet.

Ett vardagsexempel på något, utöver spikar, som är täckt med zink är lycktstolpar där den där gråspräckliga ytan på dem är ett tunnt lager zink som skydda lyktstolpens insida från att rosta. (Det zinklagret appliceras dock genom att doppa lyktsstolpen i flytande zink så vitt jag vet snarare än genom galvaniseringsmetoden ovan. 

lamayo 1957
Postad: 12 jan 2019
SeriousCephalopod skrev:

Zinkjonerna är positiva (se +2) så de dras till spiken som bar blivit väldigt negativ eftersom spänningen man lagt över dengjort att det pressats en massa elektroner in i spiken. 

Zinkmetall är mindre benäget att reagera med syre än vad järn är så zink oxiderar/"rostar" långsammare än järn i de flesta miljöer såsom i öppen luft. Genom att täcka en järnyta med zink så skapas en barriär som hindrar syre från att komma i kontakt med järnet och få det att rosta samtidigt som. Att man ändå vill ha en kärna av järn i spiken är för att järn är billigare och tåligare än Zink när det kommer till mekaniska egenskaper såsom att behålla formen när det hamras. Således kombinerar man järnets styrka med zinkets rosttålighet.

Ett vardagsexempel på något, utöver spikar, som är täckt med zink är lycktstolpar där den där gråspräckliga ytan på dem är ett tunnt lager zink som skydda lyktstolpens insida från att rosta. (Det zinklagret appliceras dock genom att doppa lyktsstolpen i flytande zink så vitt jag vet snarare än genom galvaniseringsmetoden ovan. 

 Då förstår jag! Tack så mycket :)

SeriousCephalopod 1392
Postad: 12 jan 2019 Redigerad: 12 jan 2019

Ska dock rätta mig lite kring termen att Zink är mindre benäget att reagera med syre än Järn utan snarare poängtera att sättet zink reagerar med syre är mindre destruktivt än sättet järn reagerar med syre. 

När järn reagerar med syre så spricker ytan och det bildas raviner och tunnlar på ytan som gör att syre kan fortsätta migrera djupare in i järnet och äta upp det utifrån och in, vilket yttrar sig genom hur sprucken och skrovlig en rödrostig yta ser ut.

Medan Zink likväg reagerar med syre så är processen mindre destruktiv och den "zinkrost" som gradvis bildas blockerar flödet av syre in i metallen snarare än bidrar till att mer kommer in. (Det finns även en effekt som uppstår där zinket rostar före järnet även om en spricka uppstår men det är lite mer komplicerat https://en.wikipedia.org/wiki/Galvanic_anode )

lamayo 1957
Postad: 12 jan 2019
SeriousCephalopod skrev:

Zinkjonerna är positiva (se +2) så de dras till spiken som har blivit väldigt negativ eftersom spänningen man lagt över den gjort att det pressats en massa elektroner in i spiken. 

Zinkmetall är mindre benäget att reagera med syre (på ett sätt som skadar metallen) än vad järn är så zink oxiderar/"rostar" långsammare än järn i de flesta miljöer såsom i öppen luft. Genom att täcka en järnyta med zink så skapas en barriär som hindrar syre från att komma i kontakt med järnet och få det att rosta samtidigt som. Att man ändå vill ha en kärna av järn i spiken är för att järn är billigare och tåligare än Zink när det kommer till mekaniska egenskaper såsom att behålla formen när det hamras. Således kombinerar man järnets styrka med zinkets rosttålighet.

Ett vardagsexempel på något, utöver spikar, som är täckt med zink är lycktstolpar där den där gråspräckliga ytan på dem är ett tunnt lager zink som skydda lyktstolpens insida från att rosta. (Det zinklagret appliceras dock genom att doppa lyktsstolpen i flytande zink så vitt jag vet snarare än genom galvaniseringsmetoden ovan. 

 En fråga jag undrar över bara, varför är zink mindre benäget att reagera med syre? Den är väll oädlare än järn och bör den då inte ha lättare att reagera med syre?

SeriousCephalopod 1392
Postad: 12 jan 2019 Redigerad: 12 jan 2019

Det var en bra följdfråga lamayo och jag hoppas att mitt andra inlägg klargjorde det lite mer.

Ett annat exempel är rosttåligheten hos aluminium. Aluminium är ju en väldigt reaktiv metall rent elektrokemiskt men samtidigt så verkar ju inte alminiumbrukar rosta. En metallspik lämnad i en fuktig skog är helt förstörd efter ett år medan en aluminiumburk ju bara tappat sin färg men annars ser sprillans ny ut. Detta är eftersom aliuminiums form att rost, alluminiumoxid, som bildas på ytan av ren aluminium är väldigt hård och spricktålig och bildar ett isolerande lager över aluminiummetallen så även fast de översta atomlagren rostar inom en sekund när det exponerats för luft så kommer syret inte djupare och rostningsprocessen avstannar direkt.

lamayo 1957
Postad: 12 jan 2019
SeriousCephalopod skrev:

Det var en bra följdfråga lamayo och jag hoppas att mitt andra inlägg klargjorde det lite mer.

Ett annat exempel är rosttåligheten hos aluminium. Aluminium är ju en väldigt reaktiv metall rent elektrokemiskt men samtidigt så verkar ju inte alminiumbrukar rosta. En metallspik lämnad i en fuktig skog är helt förstörd efter ett år medan en aluminiumburk ju bara tappat sin färg men annars ser sprillans ny ut. Detta är eftersom aliuminiums form att rost, alluminiumoxid, som bildas på ytan av ren aluminium är väldigt hård och spricktålig och bildar ett isolerande lager över aluminiummetallen så även fast de översta atomlagren rostar inom en sekund när det exponerats för luft så kommer syret inte djupare och rostningsprocessen avstannar direkt.

 Okej, tack så mycket igen! :)

Svara Avbryt
Close