0 svar
121 visningar
älskamatte 16
Postad: 13 mar 19:18

Ge Feedback på min svenska text

Hej , jag undra i fall någon kan ge feedback på min svenska/So inlämning det skulle uppskattas väldigt mycket om jag får hjälp med vad jag ska ändra eller lägga till. För att gå in mer detaljerat skulle vi skriva om en berättelse som skulle var påhittad om förintelsen men att faktan ska stämma. Jag skrev om en tysk tjej som berättade ut hennes perspektiv, då tjejen inte finns men faktan är stämmer.  Hör är min text 

Jag vet inte vem de är som kommer läsa detta brev eller i fall någon kommer men jag vill ändå berätta hur det var här nere i Tyskland. Det är dags att jag börjar göra rätt.
 Mitt namn är Lisa Blucher. Jag är 15 år gammal. Jag växte upp i staden Oświecim som låg i Polen som sedan Tyskland ockuperade 1 september år 1939. Jag bodde tillsammans med min mamma, Greta Blucher och min pappa, Alexander Blucher. Min pappa var en tysk soldat. Min mamma var hemma med mig, hon jobbade inte.
 Under hela min uppväxt har jag och min familj levt ett lyckligt liv.Det har aldrig varit några problem innan. Det förnedrades snabbt när Adolf Hitler och hans parit Nationalsocialistiska Arbetarpartiet (NSDAP) kom till makten. Adolf Hitler var en mästare på att prata. Han visste liksom vad han skulle säga en riktig manipulatör. Adolf Hitler hade länge velat ta över makten i Tyskland. Han misslyckades första gången när han ville ta makten år 1923 då han störtade den dåvarande regeringen. Han blev satt i fängelse, min pappa sa att han skrev en bok om hur han skulle ta över Tyskland. I boken ska han ha skrivit om hur han skulle otrott en hel folkgrupp som senare visade att allt han skrev blev verklighet.
Jag önskar idag att han aldrig kom till makten år 1932. Under den här tiden hade Tyskland det dåligt. Dem hade förlorat första världskriget, och hade en skadestånd skuld att betala.
Framtiden var mörk för Tyskland då, men då passade Adolf Hitler på att försöka ta över makten, som jag skrev innan han är grym på att prata. Han försökte få tyskarna att inse att det var judarnas fel varför det är så dåligt i Tyskland. Vilket han löste utan problem. Tyskarna såg han som deras hjälte, personen som skulle leda Tyskland till en stor makt igen. Han vinner valet 1932.
Nu när jag skriver detta brev har jag så extrema skuld känslor. Varför lätt vi honom komma till makten? Ett förlåt till alla judar kommer aldrig räka men jag vill försöka göra rätt ifrån mig nu därför skriver jag detta brev så att om någon hittar det kan läsa om hur det egentligen var.
Allt blev bara värre, vi som hoppades på ett nytt, starkare Tyskland vi hoppades nog lite för mycket. År 1933 gör Adolf Hitler sitt partit till det ända tillåtna. Det kom bara mer och mer lagar och regler som avskilde judarna till det övriga folket. Alla judar var nu tvungna att bära Davidsstjärnan synligt. Det infördes lagar som skulle bli kallade Nurnberglagarn år 1935. Dem lagarna omfattade saker som inte judarna fick göra tillexempel var det inte tillåtet att en judisk person fick ingå äktenskap med en tysk person det var bara en av alla 400 hundra lagar som stiftades. Successivt förlorade judarna alla sina rättigheter.
Jag hade en vän som hette Emil. Emil var Jude, han bodde granne med oss. En dag när jag satt och åt middag såg jag hur Emil och hans familj blir bortförda av ett par tyska soldater. Jag vart ledsen. Min pappa kramade om mig och sa ´´dem är inte som oss, dem har förstört Tyskland.´´ Dem orden kommer jag aldrig att glömma, de var inte alls deras fel. Vad hade dem gjort för att förtjäna det här?
Alla judar vart satta i getton år 1941. Det var ett lite område där man förde judarna till som det gjorde med Emil och hans familj. Det satte judarna i getton för att särskilja judarna från tyskarna. En dag gick jag och min mamma förbi ett getto för att handla. Det var hemskt att se. Det var stora stängsel runt om själva området. Det stod vakter runt omkring och vaktade. Jag kan bar föreställa mig hur det kunde varit där inne, det måste ha varit förfärligt.
Judarna vart inte kvar länge i gettona för på slutet av år 1942 fördes vissa judar till ett koncentrations läger eller ett förintelseläger.
I koncentrationslägren fick dem judar som bedömdes friska och starka arbeta. Ni kan kanske gissa om det fick betalt. Det fick inte en ända krona. Judarna slet, många dog i koncentrationslägren utav svält, utmatning och slavarbeta. Deras arbetsförhållande var katastrofala. Hitlers mål med allt detta var att utrota alla judar exakt så som han hade skrivit i sin bok.
Jag frågade alltid pappa varför det inte slutade. Han berättade att han och många andra var tvingade annars skulle dem dö. Det fick inte säga emot helt enkelt. Min pappa gillade inte judar det gjorde inte min mamma heller. Båda två hade blivit hjärntvättade. För några månader sen var deras allra bästa vänner ett par judar men nu helt plötsligt skulle alla dö. Jag gillade judar min bästa vän var jude, Emil.
En dag när jag kom hem från skolan var pappa och mamma rosenrasande på mig. Jag hade ifråga satt vår magister varför man målade upp judarna så dåligt i våra böcker. Det gillade varken magistern eller mina föräldrar. Redan i ung ålder fick vi barn lära oss att hata på judar, att allt är deras fel. Det fanns massvis med bilder på hur judar ska ha förstört världen och Tyskland.
Jag skulle ljuga om jag sa att inte Hitler lyckades med sin plan över 11 miljoner judar dog i förintelselägren och koncentrationslägren. I förintelselägren gasade man ner judarna. Judar kom från hela Europa. Eftersom att Tyskland ockuperade mer och mer länder. Ingen stoppa dem, men inte många visste till en början heller eftersom andra världskriget var samtidigt. Tåg fulla med judar blev deporterade till förintelseläger, ett av dem största förintelselägren var Auschwitz-Birkenan. Vi bodde ganska nära Auschwitz, det kom dagligen tåg med massvis judar. När det hade kommit ditt stod det i långa köer, kvinnorna och barnen i en kö och männen i en annan flera judiska familjer splittrades. De som var friska satte man i arbete medans dem som man ansåg vara sjuka eller för gamla och inte kunde arbeta gasade man ner.
Återigen lurade man judarna, man sa åt dem att det skulle duscha och att det skulle klä av sig. När dem väll kom in i det så kallade duschrummen istället för att det skulle komma vatten kom det giftig gas och det dog.
Jag behövde gå förbi Auschwitz när jag var påväg till skolan. Jag fick en klump i halsen varje gång när jag såg hur barnen blir bortförda från deras föräldrar, deras oskyldiga ögon och deras tårar fick mig att känna skuld. Samtidigt som jag inte kunde göra någon ting, det var som min pappa sa säger man emot eller vägrar blir man dödad. Jag kommer nog aldrig kunna förlåt mig själv att jag lätt Adolf Hitler ta makten. Det jag kan göra och det jag har gjort är att berättat hur det var här nere så att något sånt här aldrig händer igen.

Svara Avbryt
Close