Gitter intervall

OK, några frågor i rätt riktning:

• Vilket ljus böjs av mest? Det med längst eller kortast våglängd?
• Hur mycket kan ljuset böjas av maximalt? Hur stor kan vinkeln theta vara?

När du funderat på ovanstående har du bara en okänd parameter kvar i gitterikvationen, nämligen gitterkonstanten d.

Båda ljusen går igenom ett tätare medium i form av gitter (glas). Båda ljusen saktas ner, och olika våglängder saktas ner olika mycket.

Det kan man se i Gitterformeln:

Sin(a)=(n•λ)/d

d=konstant

n är alltid över värdet 1

Ju större λ är ju större är diffraktionsvinkel.

Ju mindre λ är ju mindre är diffraktionsvinkel.

Rött ljus har längst våglängd, och bryts (diffrakteras) minst när det röda ljuset passerar genom ett gitter. Och har därav en stor diffraktionsvinkel.

Violett ljus har kortast våglängd, och bryts (diffrakteras) mest när det violetta ljuset passerar genom ett gitter. Och har därav en liten diffraktionsvinkel.

Diffraktionsvinkel (vinkeln theta) kan som högst vara 90 grader. värdet av en sinusfunktion kan högst vara 1

så att genom att sätta Diffraktionsvinkel till 90 grader. Så kan jag beräkna framgitterkonstanten d? Men det måste vara det minsta värdet på d, så då måste jag beräkna med ett specifikt våglängd?0,80 mikrometer, då det får mest spridning

Du verkar vara på rätt spår. Ta en till funderare på om det är den kortare eller längre våglängden du skall räkna på. Sedan är n givet i uppgiften. 

Ställ upp och se vad du får för svar. 

Din beskrivning av själva glittret stämmer inte. Här handlar det inte om olika medier och brytningsindex, utan om att ljuset sprids åt sidorna i varje spalt.

De avböjda ljusstrålarna samverkar och ger starkt ljus när deras vögskillnad är precis ett helt antal våglängder,  N*lambda = d*sin(alfa)

N är ett heltal, inte ett brytningsindex. 

Att jag blandade ihop brytning och diffraktion var ett problem. 

Gitterkonstanten d är avståndet mellan spalterna (ritsorna) i ett optiskt gitter.
Ett optiskt gitter splittrar upp ljus i olika färger. diffraktion.

Enligt sambandet Sin(a)=(n•λ)/d
så ger Längre våglängd (rött) en större diffraktionsvinkel.

n är ordningen 1,2,3 etc och vara värde minsta vara 1. i detta fall vill man att ljusen ska synas så det blir en konstruktiv interferens.

Jag tänker att eftersom man vill att hela spektrumet 0,40–0,80 µm ska synas i 2:a ordningen. n=2

Så måste diffraktionsvinkeln täcka det området från centralmaxima linjen ända till 2:a ordningen. n=2 punkten.

därav behöver man ta och beräkna med 0,80 µm. Annars täcker inte diffraktionsvinkeln även rött ljus bara violett

Bra resonerat. Har du beräknat d?

Sådär ja! Tjusigt.