4 svar
43 visningar
denfysikdummamatematikern är nöjd med hjälpen

Hormonet gastrin

Som jag förstått det är gastrin ett hungerhormon. När vi ser, doftar eller smakar på mat utsöndrar vi detta hormon. Men i samband med att vi utsöndrar hormonet, påverkar hormonet andra celler i magen som utsöndrar saltsyra som sänker pH i magen vilket resulterar till mindre gastrinproduktion av cellerna i magen och vi tappar aptit. Det blir ju som en ond cirkel? 

Ser god mat --> producerar gastrin --> hungrig --> epitelceller (tror jag) producerar saltsyra --> sänker pH --> gastrinproduktion bromsas av --> slutar vara hungrig? 

Kan man alltså sluta känna hunger om man väljer att inte äta? Finns det något annat än att sinnesorganen plockar upp att det finns föda som får magsäcken utsöndra gastrin?

Tänker att det inte riktigt känns logiskt att hungern bara försvinner om man inte äter, därför måste det finnas andra hormoner eller faktorer som påverkar tänker jag. Uppskattar hjälp :)

Mvh 

mag1 9043
Postad: 4 apr 09:17

Din beskrivning av gastrinets effekter skiljer sig ifrån den som brukar finnas i litteraturen. Gastrin frisätts när pH i magsäcken ökar, det finns delvis nedbrutna proteiner i magsäcken, samt efter signaler från nervsystemet. Det kanske är det senare som du tänker på, med "ser god mat" ?

Och nej, hungern kommer inte att försvinna bara för att man tittar på god mat - hungern uppstår av flera (andra) orsaker, och dessa orsaker kommer inte försvinna för att vi ser på mat. Kanske lite väl förenklat - men skulle vi sluta vara hungriga av att titta på mat, skulle vi väl låta bli att äta maten, och bara titta på den medan vi svälter. Hela matsmältningsapparaten i kroppen påverkas av att vi ser/känner lukten av mat, men hungern försvinner först när kroppen känner av att den har fått i sig tillräckligt med mat.

 

Minskningen av gastrinfrisättningen sker när hormonet somastatin frisätts, och när pH i magsäcken återställs till det vanliga låga pH.

mag1 skrev:

Din beskrivning av gastrinets effekter skiljer sig ifrån den som brukar finnas i litteraturen. Gastrin frisätts när pH i magsäcken ökar, det finns delvis nedbrutna proteiner i magsäcken, samt efter signaler från nervsystemet. Det kanske är det senare som du tänker på, med "ser god mat" ?

Och nej, hungern kommer inte att försvinna bara för att man tittar på god mat - hungern uppstår av flera (andra) orsaker, och dessa orsaker kommer inte försvinna för att vi ser på mat. Kanske lite väl förenklat - men skulle vi sluta vara hungriga av att titta på mat, skulle vi väl låta bli att äta maten, och bara titta på den medan vi svälter. Hela matsmältningsapparaten i kroppen påverkas av att vi ser/känner lukten av mat, men hungern försvinner först när kroppen känner av att den har fått i sig tillräckligt med mat.

 

Minskningen av gastrinfrisättningen sker när hormonet somastatin frisätts, och när pH i magsäcken återställs till det vanliga låga pH.

Tror det skett ett missförstånd. Jag menar inte att hungern försvinner för att man tittar på god mat.

Som du skriver bromsas gastrinproduktionen när hormonet samastin frisätts. Men enligt boken jag läst och info från nätet är det självaste gastrinet som frisätter hormon som bromsar gastrinproduktionen. 

Det jag funderar på är hur vi kan fortsätta vara hungriga om gastrinprodukionen bromsas pga ett lägre pH som skapas pga gastrinproduktionen? Är det endast hormonet gastrin som får oss att känna hunger?

mag1 9043
Postad: 4 apr 11:28

Det är mer invecklat än, det är m.a.o. inte endast gastrin och somastatin som påverkar hungern. Hunger/mättnad regleras genom många olika signaler, från flera olika organ/celler i kroppen samtidigt. 

Känslan av hunger uppstår som en effekt av fler olika signaler i kroppen, som tillsammans ger hunger. Och motsvarande sker med hungerdämpande signaler, som tillsammans minskar hunger. Och om vi känner hunger eller mättnad, beror på vilka signaler som är starkast just då. Du kan tänka dig det som en våg med hungerskapande signaler i ena vågskålen, och dämpande i andra - och beroende på vilka signaler som är starkast/väger tyngst, så känner du antingen: hunger - mitt i mellan - eller mättnad.

Det är lite invecklat, men samtidigt ett i självreglerande system. T.ex. ett sjunkande blodsocker leder till frisättning av hormoner (kallar dessa A) som stimulerar ökning/hunger, och dessa påverka hjärnan. Hjärnan ser till att vi äter, och när vi ätit frisätts andra hormoner (B) som minskar effekten av (A), vilket ger en mättnadskänsla.

Hormonerna påverkar olika delar av kroppen bl.a. hjärnan, mag-tarmsystemet, fettväven (grovt förenklat på motsatt vis) - och en del av dessa andra delar av kroppens celler kan i sin tur skicka ut ytterligare andra hormoner som påverkar både (A) och (B).

 

Genom att det finns mer än bara två hormoner kan en mer komplicerad reglering skapas, både av hungern som vi skrivit om - men även av andra delar som ingår i att äta mat som t.ex. metabolismen, när vi slutar äta, hur snabbt magsäckens innehåll töms ut i tarmen m.m.

mag1 skrev:

Det är mer invecklat än, det är m.a.o. inte endast gastrin och somastatin som påverkar hungern. Hunger/mättnad regleras genom många olika signaler, från flera olika organ/celler i kroppen samtidigt. 

Känslan av hunger uppstår som en effekt av fler olika signaler i kroppen, som tillsammans ger hunger. Och motsvarande sker med hungerdämpande signaler, som tillsammans minskar hunger. Och om vi känner hunger eller mättnad, beror på vilka signaler som är starkast just då. Du kan tänka dig det som en våg med hungerskapande signaler i ena vågskålen, och dämpande i andra - och beroende på vilka signaler som är starkast/väger tyngst, så känner du antingen: hunger - mitt i mellan - eller mättnad.

Det är lite invecklat, men samtidigt ett i självreglerande system. T.ex. ett sjunkande blodsocker leder till frisättning av hormoner (kallar dessa A) som stimulerar ökning/hunger, och dessa påverka hjärnan. Hjärnan ser till att vi äter, och när vi ätit frisätts andra hormoner (B) som minskar effekten av (A), vilket ger en mättnadskänsla.

Hormonerna påverkar olika delar av kroppen bl.a. hjärnan, mag-tarmsystemet, fettväven (grovt förenklat på motsatt vis) - och en del av dessa andra delar av kroppens celler kan i sin tur skicka ut ytterligare andra hormoner som påverkar både (A) och (B).

 

Genom att det finns mer än bara två hormoner kan en mer komplicerad reglering skapas, både av hungern som vi skrivit om - men även av andra delar som ingår i att äta mat som t.ex. metabolismen, när vi slutar äta, hur snabbt magsäckens innehåll töms ut i tarmen m.m.

Tack för ditt svar, förstår detta mycket bättre.

Svara Avbryt
Close