1 svar
8 visningar
pluggisenskonto 1
Postad: 18 okt 2020

Hur fungerar elektronegativiteten hos övergångsmetallerna?

Hej

Har försökt mig på flera uppgifter i kemin där man ska avgöra vilket ämne som är det bästa reduktionsmedlet. Exempelvis mellan tenn och zink. Förstår att man använder sig av spänningsserien och får då svaret zink. Men varför är det så? Om zink avger sina två valenselektroner har den ju 18 i näst yttersta skalet och inte 8. Om tenn reduceras av Zink får den heller inte 8 valenselektroner. Varför sker det ändå en elektronöverföring mellan dessa ämnen och innebär det att zink är mer elektronegativt än tenn?

Teraeagle 11770 – Moderator
Postad: 18 okt 2020 Redigerad: 18 okt 2020

Elektronegativitet är ett mått på hur mycket energi som frigörs när ytterligare en elektron binds till en atom (elektronaffinitet) och hur mycket energi som krävs för att frigöra en elektron från atomen (joniseringsenergi).

Hos atomer med många elektronskal känner valenselektronerna inte av kärnans laddning lika mycket eftersom de skärmas av de inre elektronerna (dvs de inre elektronerna repellerar valenselektronerna). Atomer med få protoner i kärnan binder inte till sig valenselektronerna lika starkt. 

Zink har färre protoner i kärnan än tenn men också färre elektronskal än tenn. Man kan se från experiment (dvs genom att jämföra deras elektronegativiteter) att de färre protonerna i zinks kärna har större betydelse än att den har ett elektronskal färre eftersom zink har lägre elektronegativitet än tenn.

Det innebär att det frigörs mer energi när man binder elektroner till tennjoner än det kostar att frigöra elektroner från zinkatomer. Då får man också en reaktion mellan dem.

Det där med att atomer strävar efter att ha åtta valenselektroner är egentligen inte sant. Det stämmer för vissa ämnen men inte för andra. Se det inte som en absolut regel utan som ett hjälpmedel.

Svara Avbryt
Close