Indek eller Läkare
Har ett ganska svårt val framför mig. Jag går teknik åk 3 och ska välja vad jag ska plugga vidare. Har i något år varit helt säker på att det är industriell ekonomi jag vill studera. På senare tiden har jag dock fått upp ögonen för läkarprogrammet. Det innebär dock att jag behöver läsa till biologi 1, 2 och kemi 2. Detta tänker jag isåfall göra i höst och söka in till nästa vår.
Vet verkligen inte vad jag ska välja. Jag har länge varit inne på indek, men vet inte riktigt varför jag har varit det. När jag ser noggrant på det är det inget som verkar superroligt. Läkarprogrammet har jag kollat på och det verkar väldigt roligt och intressant. Jag är duktig på och intresserad av matte och fysik, samtidigt som jag aldrig har läst biologiska ämnen. Är det någon som skulle vilka komma med något som kan hjälpa mig på vägen? Vet att det är en luddig fråga men men…
Vet inte varför men det känns som att många har en period där de tycker indek skulle vara ett jättebra utbildningsval (inkl jag), men efter att funderat lite: varför? För mycket mellanmjölk har jag kommit fram till. Du blir inte bättre än ekonomerna på ekonomi och du blir inte bättre än ingenjörerna på ingenjörskap.
I ditt fall är det två helt olika vägar att välja mellan. Gör en lista där du så oladdat som möjligt försöker lista fördelar och nackdelar med båda valen.
Jag funderade också på indek ett tag men är nöjd att jag inte valde det. Inte för att det är en dålig utbildning, tvärtom är det en bra utbildning rent allmänt, men det passade mig bättre med något mer tekniskt.
Det är väldigt stor skillnad på indek och läkare så det verkar som att du inte vet vad du vill? Man skulle till och med kunna tolka det som att du väljer mellan dessa pga någon sorts prestige eller för pengarna. Det tycker jag är en väldigt dålig anledning i sådana fall. (Men om du gör det för pengarna skulle jag välja läkare. Har inte riktigt statistiken att backa upp det men hörde vad några läkarkompisar tjänar och det kändes spontant som att det var betydligt bättre än vad en vanlig indekare/ingenjör tjänar)
Hondel skrev:(Men om du gör det för pengarna skulle jag välja läkare. Har inte riktigt statistiken att backa upp det men hörde vad några läkarkompisar tjänar och det kändes spontant som att det var betydligt bättre än vad en vanlig indekare/ingenjör tjänar)
Med reservation för att arbetsdagarna oftast är väldigt långa.
Du har rätt att jag inte vet vad jag vill. Det var därför jag skapade denna tråd. Denna slutsats var i alla fall korrekt.
Sen är det varken pengar eller prestige som jag gör valet ifrån. Jag vet inte hur du drog den slutsatsen av att jag ”inte vet vad jag vill”. Jag nämnde inte något av detta i inlägget ovan. Det är en egen slutsats du har dragit.
Det är ganska stor skillnad i arbetstider, eller det kan vara det beroende på vilken sorts läkare du blir. Läkare behövs dygnet runt sju dagar i veckan, även helgdagar. Som ingenjör lär du ha ett klassiskt kontorsjobb där du är ledig alla helger.
Som tidigare har nämnts tjänar man bra med pengar i bägge yrkena. Läkare har generellt sett högre löner än ingenjörer. Däremot jobbar ingenjörer oftare i näringslivet där man har möjlighet att avancera till chefstjänster där lönerna är högre än eller motsvarande läkarlönerna.
Som läkare lär du arbeta mycket med människor (patienter), det gör du inte som ingenjör.
Läkarutbildningen är längre än civilingenjörsutbildningen. I ditt fall blir skillnaden ännu större i och med att du måste läsa in kemi och biologi innan du kan bli antagen till läkarprogrammet. Dessutom tillkommer allmäntjänstgöring innan du får din läkarlegitimation.
Det är lättare att jobba utomlands som ingenjör än som läkare eftersom läkare är ett legitimationsyrke. Du kan behöva komplettera din utbildning för att få jobba som läkare i vissa länder utomlands. Detta behöver du inte göra som ingenjör.
Teraeagle skrev:Dessutom tillkommer allmäntjänstgöring innan du får din läkarlegitimation.
Vill tydliggöra att detta inte stämmer.
"Den största skillnaden mellan den nya och den gamla utbildningen blir att den nya leder till en läkarlegitimation. I stället för AT-tjänstgöringen kommer de som går utbildningen att göra en ettårig bastjänstgöring (BT) efter examen. BT utgör också det första året i specialistläkarutbildningen (ST)."
"Bastjänstgöring (BT) är en del av den nya specialiseringstjänstgöringen (ST) för läkare i Sverige. De nya reglerna om läkarnas ST börjar gälla den 1 juli 2021 och innebär bland annat detta. Minimitiden för ST förlängs från 5 år till 5 år och 6 månader. ST ska inledas med BT som ska vara minst 6 månader."
Det man måste ha i åtanke däremot är som du säger Teraeagle, att för dig Anto kommer utbildningen bli mycket längre, minst 13 år innan du kan titulera dig specialistläkare (som är det steg i karriären där läkare börjar få en lön som klassas som någorlunda hög). Utan ST kommer du ha en lön som är mycket lägre än ingenjörslönerna på marknaden.
Dessutom är läkaryrket ett yrke som kräver livslångt lärande då det medicinska fältet utvecklas konstant i hög fart. Du måste alltså spendera en betydande del av din fritid på att läsa på mer om nya behandlingar och procedurer (som inte räknas in i arbetstiden). Läkaryrket är ett av de yrken där man gör en commitment till professionen för resten av sitt liv. Är man inte intresserad i grunden av medicin och att hjälpa patienter blir det svårt att klara sig igenom den långa utbildningen och senare resten av arbetslivet, särskilt om det är enbart lönen som man eftersträvar.
Utbildar du dig till ingenjör finns det som redan nämnts stora möjligheter till en snabbare karriär med hög lön mycket tidigare än för läkare, som har en förutbestämd lönetrappa baserat på utbildningsnivå och erfarenhet som korrelerar med lönen. Du kan alltså nästan aldrig få en märkbart högre lön om du exempelvis är en BT-läkare och byter arbetsgivare eftersom lönenivån är ganska jämn över hela landet. Är du ingenjör finns det goda möjligheter till att byta arbetsgivare i hopp om att få en högre lön.
Hoppas att jag kunnat ge dig lite perspektiv på detta.
Sammanfattningsvis:
- välj ingenjör om du är osäker eftersom din karriär kan utvecklas i många olika riktningar när du väl fattat ett tycke för ett fält inom yrket som du vill jobba med.
- välj läkare om du känner en passion för att hjälpa andra och vara ljuset i deras liv, under resten av din karriär (då karriärsbyte efter 13 års studier (+ fler om du doktorerar) är onödigt bortkastade om du skulle ändra dig).
Dock rekommenderar jag ej att du ska "testa och känna hur det är" på läkarprogrammet eftersom de första åren är mycket annorlunda än de sista och representerar inte ditt kliniska arbete utan är mest teoretiska kunskaper. Detta kan alltså ge en falsk bild.
Lycka till.
En sak jag tänker på är att läkare mer eller mindre garanterar hög lön och arbete, medan ingenjörer bygger mycket på erfarenhet och liknande. Är väldigt orolig att efter 5 års studier inte hitta ett bra jobb, med tanke på att jag inte har någon arbetslivserfarenhet.
mrpotatohead skrev:Vet inte varför men det känns som att många har en period där de tycker indek skulle vara ett jättebra utbildningsval (inkl jag), men efter att funderat lite: varför? För mycket mellanmjölk har jag kommit fram till. Du blir inte bättre än ekonomerna på ekonomi och du blir inte bättre än ingenjörerna på ingenjörskap.
Men om det är sådan ”mellanmjölk”, varför är antagningen så hög och varför har examinerade högst medellön av alla ingenjörer?
Anto skrev:En sak jag tänker på är att läkare mer eller mindre garanterar hög lön och arbete, medan ingenjörer bygger mycket på erfarenhet och liknande. Är väldigt orolig att efter 5 års studier inte hitta ett bra jobb, med tanke på att jag inte har någon arbetslivserfarenhet.
Det du säger stämmer delvis. Du får ingen hög lön förrän efter minst 13 års studier.
Det stämmer också att det krävs erfarenhet för höga positioner inom ingenjörsyrket, däremot borde det kunna ske på kortare tid än 13 års studier för samma lön ur ett ekonomiskt perspektiv.
Har du funderat över studieformen för de två programmen?
Som läkare måste du gilla att resonera dig fram, memorera ofantligt stora mängder fakta och data som du måste plocka fram ur minnet på plats, och även efter lång tid efter att du slutfört din utbildning. Det finns sällan ett korrekt svar utan du måste kunna prioritera mellan flera och ta beslut som kan ha dödliga konsekvenser för dina framtida patienter.
Som ingenjör måste du ha stort tycke för matematik, ekonomi och analys. När det kommer till utbildningen löser du ofta problem i grupp där du applicerar modeller och beräkningsmetoder från föreläsningar till problem i det verkliga livet. Här måste du inte memorera lika mycket, utan måste veta och kunna hur man applicerar kunskapen i olika scenarier, inom olika fält.
Bara för att tydliggöra titlarna: ST-läkare är en titel en har under specialisttjänstgöring. När den är färdig får man titeln specialistläkare. :)
Tillägg: 10 feb 2024 16:49
Jag skulle spontant inte rekommendera läkaryrket om man inte vill:
- jobba långa dagar
- gå en mycket lång utbildning
- arbeta med människor
Det är inte ett bra yrke att välja bara för att det betalar bra. Yrket är tungt och kräver en hel del engagemang för jobbet. Bra lön är en fördel, men om det är en enda fördelen, är det nog värt att välja något annat.
"Den största skillnaden mellan den nya och den gamla utbildningen blir att den nya leder till en läkarlegitimation. I stället för AT-tjänstgöringen kommer de som går utbildningen att göra en ettårig bastjänstgöring (BT) efter examen. BT utgör också det första året i specialistläkarutbildningen (ST)."
Bra förtydligande. Hade missat att systemet har gjorts om.
Men om det är sådan ”mellanmjölk”, varför är antagningen så hög och varför har examinerade högst medellön av alla ingenjörer?
Det funkar ju inte så att ”går man den utbildningen får man den lönen”. Det är snarare så att de som söker in till programmet är intresserade av management, konsultjobb och liknande som tenderar att betala bättre. Du skulle mycket väl kunna gå typ maskinteknik och i slutändan arbeta med liknande saker. Inriktningen har ganska liten betydelse för slutligt jobb, det är civilingenjörsexamen som är det viktigaste.
Ingen utbildning motsvarar yrkesrollen man sedan hamnar i, oavsett om det är ett legitimationsyrke eller inte. Yrkesrollen blir något att växa in i efter examen, och man fortsätter att utvecklas i rollen under yrkeslivet och/eller byter. Läkarlegitimationen ger möjlighet till att jobba som läkare, men det finns även behov av den kompetensen utanför klinisk tjänstgöring, både privat och inom den offentliga sfären.
Arbetet med människor, både som kollegor och mottagare av vården är det som sätter läkarrollen (och andra yrken inom vård/omsorg) i kontrast till ditt andra alternativ. Saknar du ett intresse för patientkontakt och att arbeta med patienter, borde valet av ingenjör bli lättare. Har du å andra sidan ett intresse för detta, och/eller en känsla av att vilja bidra till andra individers hälsa, så kan det ge ytterligare motivation till att fullfölja studierna och arbeta som läkare.
Båda yrkena kan vara krävande på sitt egna sätt, och samtidigt ge olika form av tillfredsställelse inom yrkesrollen.
Det är så klart inte alltid bra situationer och sammanhang som kommer dyka upp under arbetet, och en förmåga att "koppla bort" behöver alla, men vissa har lättare att koppla bort fysiska/abstrakta ämnen, än personer (även om känslomässiga reaktioner till patienter knappast är något som hinns med, eller behövs inom vården, men empati behövs oavsett).
Visst behövs en hel del kunskaper memoreras för att arbeta som läkare, men det finns samtidigt en hel del verktyg inbakat i verksamheten för att underlätta arbetet, så allt från utbildningen/forskningen behöver ingen hålla i huvudet. Färdiga mallar för diagnos-/behandlingsstöd finns och används rutinmässigt. Och efter specialisering kan det utanför specialiseringsområdet faktiskt stå tillbaka en hel del.
Fortbildning behöver både läkare och ingenjörer göra, kunskaper blir snabbt gamla, även om det går att göra motsvarande projekt/funktion under en lång tid. En lockelse att ta del av, och ha chansen att påverka ett kunskapsfält finns nog inom båda yrkena.
Teraeagle skrev:Det är lättare att jobba utomlands som ingenjör än som läkare eftersom läkare är ett legitimationsyrke. Du kan behöva komplettera din utbildning för att få jobba som läkare i vissa länder utomlands. Detta behöver du inte göra som ingenjör.
Vill tillägga att man med svensk läkarlegitimation kan jobba obehindrat i EU, Island, Lichtenstein, Norge och Schweiz då examen erkänns ömsesidigt av dessa länder. De flesta specialistbevisen erkänns också (med undantag för några). I länder utanför EU erkänns inte legitimationen per automatik. I USA exempelvis erkänns den inte alls utan du måste skriva USMLE 1-3.
mag1 skrev:
Det är så klart inte alltid bra situationer och sammanhang som kommer dyka upp under arbetet, och en förmåga att "koppla bort" behöver alla, men vissa har lättare att koppla bort fysiska/abstrakta ämnen, än personer (även om känslomässiga reaktioner till patienter knappast är något som hinns med, eller behövs inom vården, men empati behövs oavsett).
Bra poäng. Värd att tänka då den mentala aspekten verkligen kan ha stor påverkan på individens hälsa och mående. Vissa vänjer sig efter många års arbete medan många fortfarande känner sorg över svårt sjuka patienter.
Mesopotamia skrev:Teraeagle skrev:Det är lättare att jobba utomlands som ingenjör än som läkare eftersom läkare är ett legitimationsyrke. Du kan behöva komplettera din utbildning för att få jobba som läkare i vissa länder utomlands. Detta behöver du inte göra som ingenjör.
Vill tillägga att man med svensk läkarlegitimation kan jobba obehindrat i EU, Island, Lichtenstein, Norge och Schweiz då examen erkänns ömsesidigt av dessa länder. De flesta specialistbevisen erkänns också (med undantag för några). I länder utanför EU erkänns inte legitimationen per automatik. I USA exempelvis erkänns den inte alls utan du måste skriva USMLE 1-3.
Med undantag för språk. För att få sin legitimation godkänd av Socialstyrelsen måste en kunna svenska, danska eller norska på C-nivå. Jag utgår ifrån att de flesta länder har liknande krav. Inget oöverstigligt, men kanske främst aktuellt för personer som redan kan språket som talas i landet där de vill arbeta.
Mag1 skrev:
Det är så klart inte alltid bra situationer och sammanhang som kommer dyka upp under arbetet, och en förmåga att "koppla bort" behöver alla, men vissa har lättare att koppla bort fysiska/abstrakta ämnen, än personer (även om känslomässiga reaktioner till patienter knappast är något som hinns med, eller behövs inom vården, men empati behövs oavsett).
Bra poäng. Värd att tänka då den mentala aspekten verkligen kan ha stor påverkan på individens hälsa och mående. Vissa vänjer sig efter många års arbete medan många fortfarande känner sorg över svårt sjuka patienter.
Förmågan att hantera jobbiga situationer är något de flesta inom vården lär sig med tiden. Sedan finns det självklart alltid situationer som inte går att värja sig för, kanske någon person som har en väldigt orättvis sjukdomssituation, men vardagen blir hanterbar för de flesta. Det finns också mycket stöd att få i sådana situationer.
Om man däremot vet med sig att man är en person som har svårt att bearbeta och hantera sorgliga situationer och jobbiga känslor, då bör man nog fundera lite extra kring om vårdyrken är rätt val. Det behöver inte vara ett direkt nej, men kanske att man behöver förbereda sig på att behöva extra tid till att öva på att hantera sina känslor.
@Anto: Är det något särskilt som drar dig till läkaryrket? Finns det några andra yrken eller utbildningar du är intresserad av?
Några tankar
- Jag tycker att både yrket och utbildningen verkar rolig att genomföra. Den praktiken man gör under utbildningen verkar väldigt roligt. Samtidigt är tror jag att det är roligt att testa sina kunskaper. Detta kan jag inte riktigt säga om ingenjörsutbildningar.
- Efter att jag läst Hans Roslings bok om hur han arbetade som läkare i Afrika fick jag upp ögonen för liknande arbete och blivit inspirerad. Det hade varit så jäkla häftigt och resa runt i världen och verkligen känna att man hjälper folk.
- Som jag var inne på innan är det skönt att känna att man efter examen i princip garanteras arbete. Samtidigt tycker jag att det som tidigare sades i slingan är fel. Genomsnittslönen för en ST-läkare är ca 50 000 kr (vad jag har hittat) vilket jag inte tycker är en dålig ingångslön. Ni skriver att utbildningen är 12 år lång, men hälften av det är ju arbetet för att slutligen nå ’slutstadiet’ av arbetet. Men det är ju inte direkt som att man når slutstadiet av ingenjörsyrket direkt efter examen.
- Ni skriver att man kan avancera mer i lönen som ingenjör om man exempelvis blir chef. Men hur många blir det egentligen? Är det ett rimligt argument att framföra?
- Ni skriver att arbetstiden är lång. Men när jag har sökt har jag hittat att de arbetar genomsnitt 41 h per vecka, vilket inte är mer än en vanligt arbetare.
- Jag tror verkligen jag hade trivts med att hjälpa andra. Samtidigt tror jag att jag hade haft svårt om jag orsakat någons död exempelvis.
Lönens storlek är inte allt, det är minst lika viktigt när i livet man börjar tjäna pengarna. De flesta som pluggar på universitet ligger redan från start miljonbelopp (i studielån och utebliven lön) efter de som började jobba direkt efter gymnasiet istället. Pengarna man tjänar tidigt är också de som förräntas allra mest i resten av livet, vilket påverkar t.ex. ens pensionskapital. Många högskoleyrken är därför ekonomiska förlustaffärer även om de leder till yrken som har löner högre än medellönen i samhället.
Ni skriver att man kan avancera mer i lönen som ingenjör om man exempelvis blir chef. Men hur många blir det egentligen? Är det ett rimligt argument att framföra?
Som ingenjör har man normalt två karriärvägar - chef eller specialist. Man kan väl säga att det är vanligt att chefer är ingenjörer, men alla ingenjörer blir inte chefer. Det krävs en personlig vilja, driv och lämplighet för att bli chef. Men kolla in CV för valfri VD i ett teknik- eller industribolag så är chansen stor att denna person är ingenjör i grunden.
Anto skrev:Några tankar
- Jag tycker att både yrket och utbildningen verkar rolig att genomföra. Den praktiken man gör under utbildningen verkar väldigt roligt. Samtidigt är tror jag att det är roligt att testa sina kunskaper. Detta kan jag inte riktigt säga om ingenjörsutbildningar.
Det är ett alldeles utmärkt skäl att gå läkarutbildningen! Och ett bra skäl att inte gå en ingenjörsutbildning. :)
- Efter att jag läst Hans Roslings bok om hur han arbetade som läkare i Afrika fick jag upp ögonen för liknande arbete och blivit inspirerad. Det hade varit så jäkla häftigt och resa runt i världen och verkligen känna att man hjälper folk.
De tiderna är, jag ska inte säga förbi men väldigt mycket mindre idag. Sjukvården i fattiga länder har utvecklats enormt mycket (tack och lov) sedan tiden då Hans Rosling arbetade i olika afrikanska länder. Även om sjukvården fortfarande många gånger är koncentrerad till storstäderna, innebär detta att de flesta länder har egna läkarutbildningar i storstäderna.
De större problemen i många låginkomstländer är att bygga ut sjukvården på landsbygden, och att specialistutbilda sina läkare och sjuksköterskor. Det är vanligt att de läkare som ska specialisera sig måste resa utomlands, då den utbildningen saknas på hemmaplan (i vissa fall kanske den typ av vård som görs inom det områdets specialistvård inte utförs i någon större skala, kanske inte alls, i hemlandet). Efter det är det många som stannar i det land de rest till, då de ofta får bättre betalt och kan arbeta med mer avancerad sjukvård där. Så visst finns det läkare som reser runt i fattiga länder, men det är inte alls lika vanligt idag – problemen är andra än de var på Roslings tid. Om du inte kan språket behöver du också ha en tolk med dig.
- Som jag var inne på innan är det skönt att känna att man efter examen i princip garanteras arbete. Samtidigt tycker jag att det som tidigare sades i slingan är fel. Genomsnittslönen för en ST-läkare är ca 50 000 kr (vad jag har hittat) vilket jag inte tycker är en dålig ingångslön.
Det är absolut ingen dålig lön på något sätt, det är bara inte den lönenivå som många tänker på när de pratar om läkarlöner. :)
- Ni skriver att utbildningen är 12 år lång, men hälften av det är ju arbetet för att slutligen nå ’slutstadiet’ av arbetet. Men det är ju inte direkt som att man når slutstadiet av ingenjörsyrket direkt efter examen.
Det är tolv (ungefär) år för att bli specialistläkare, ja. Men det stämmer att du kan arbeta som läkare efter ungefär sex års utbildning. Sedan är det inte alla arbetsplatser som anställer nyutexaminerade läkare, men det beror ju såklart på vilka krav man har på sin tjänst.
- Ni skriver att arbetstiden är lång. Men när jag har sökt har jag hittat att de arbetar genomsnitt 41 h per vecka, vilket inte är mer än en vanligt arbetare.
Det är tyvärr inte siffror jag tror på. Det kanske är 41 timmar på pappret, men det finns utbredda tendenser att göra jobbaktiviteter hemma på kvällar och helger, och även att sitta kvar längre för att hinna klart med exempelvis journalföring eller annan administration.
- Jag tror verkligen jag hade trivts med att hjälpa andra. Samtidigt tror jag att jag hade haft svårt om jag orsakat någons död exempelvis.
Det är ett jättebra skäl att bli läkare! Ursäkta om min fråga verkade som att jag ifrågasatte din vilja, det var inte meningen. Undrade bara varför du ville. :)
Kika gärna på innehållet i några kurser på läkarprogrammet. Väcker de intresse? I så fall, ge det ett försök! Det går alltid att hoppa av om du skulle inse efter någon termin att "njae, detta var nog inte för mig".
