Informativt tal om pH

Hej! Jag ska hålla ett informativt tal om något jag inte klarar mig utan. Jag har skrivit ett manus och skulle verkligen uppskatta om någon kunde läsa igenom det och ge återkoppling. Är något oklart? Finns det formuleringar jag kan förbättra? Jag är tacksam för alla synpunkter och tips! Tack på förhand!

TAL OM pH: 

Tänk er att ni biter i en citron. Den ilande känslan i tänderna och hur det drar ihop sig i munnen, det ni upplever är kemi i sin renaste form. Nu kanske ni tänker ”ska  (mitt namn) försöka motivera att citron är livsviktigt?”. Njaa, kanske inte just citronen men kemin bakom den, alltså pH.

Ibland är det så att jag hör vad läraren säger men inte lyssnar, det kanske är så att jag behöver undertext när andra pratar. Så för att underlätta för er ska jag demonstrera hur pH fungerar. Här har jag rödkål som jag har kokat i vatten, rödkål har ett naturligt pigment som fungerar som en indikator. En indikator är ett ämne som ändrar färg när det blir mer eller mindre surt.

Men vad är pH? Enligt naturvetenskap.org är pH ett mått på hur mycket oxoniumjoner det finns i en lösning. Har man pluggat kemi på lovet så vet man att oxoniumjonen är en envärt positiv sammansatt jon som består av väte och syre. Dock är detta lite av en scam då det bara är vätejonen som reagerar och därmed bestämmer hur surt ett ämne är.  Man kan tänka sig pH-skalan som en termometer, fast istället för temperatur så är det syror och basiska värden som sträcker sig  från 0–14. Grunderna är att allt från 0–7 är surt, neutralt ligger vid 7 och basiskt är från 7–14.

Ditt blod har ett normalt pH-område på 7,35–7,45, detta innebär att blodet är naturligt lite mer basiskt. Detta snäva intervall är avgörande för att kroppens celler och organ ska fungera korrekt. Acidos är när ditt blods pH-värde sjunker under 7,35 och blir för surt, oftast tyder det på njursvikt då det är dina njurars uppgift att utsöndra vätejonerna med urinen. Vid njursvikt är denna funktion försämrad vilket leder till att vätejonerna stannar kvar i blodet och blodet blir surare.

I magsäcken har magsyran ett pH runt 1,5–3,5, så väldigt surt jämfört med blodet. Enligt 1177 är det låga pH-värdet i magsyran viktigt för att smälta maten och förstöra de bakterier som kommer in i magen. I magsäcken har vi även enzymet pepsin som är viktigt för att bryta ner proteiner. Pepsin trivs i miljöer där pH-värdet är runt 3, om pepsin befinner sig i en miljö med pH-värde över 3 kommer det att inaktiveras och inte kunna verka på protein. Alltså vi skulle få i oss näring, men inte kunna använda den.

PH-värdet spelar inte bara en stor roll i människokroppens funktioner utan även för hur vi upplever smak och textur. Smaken i mat och dryck är relaterad till olika pH-nivåer. När jag måste inkludera något nyttigt som t.ex. en sallad i en måltid, så brukar min storebror starkt protestera. Då brukar jag utnyttja pH och fixa en salladsdressing med vinäger för att framhäva smakerna och göra salladen godare. Ingredienser med lägre pH-värde används oftast för att lyfta fram andra smaker. Detta kanske är viktigare för min bror än för mig, då det är han som kommer få tarmproblem om han vägrar äta grönsaker.

När jag bakar är pH-värdet extra viktigt. Jag älskar sockerkakor, kärleksmums och morotskakor. Jag tror jag har bakat kärleksmums tusen gånger och utan pH hade jag aldrig lyckats. Något som alla dessa har gemensamt är att man utnyttjar syra-bas-reaktioner för att de ska bli fluffiga. Man tillsätter oftast bakpulver för att få kakan att resa sig och bli luftig, annars får du en tung och ledsen kaka. I bakpulver finns det ämnen som vid kontakt med vatten, beter sig som syror; vätejoner frigörs och de reagerar med natriumvätekarbonat. Slutprodukten blir koldioxid som får kakan att bli luftig och fluffig, och vatten som får kakan att bli saftig.

Så, jag klarar mig inte utan pH eftersom det håller mig vid liv rent biologiskt, men framförallt för att det gör livet värt att leva genom maten jag älskar att laga och äta.