Jonisering hos d-blockselementen
Kan någon förklara andra raden i texten: vad menar man med dess utsträckning och att de är effektivt skärmade? Speciellt undrar jag då - säger man inte om d-blocks elementen att (har dock fortfarande inte greppat detta helt) något i stil med att valanselektronerna är dåligt skärmade?
Så vad menar man här med utsträckning och att de är effektivt skärmade?
EDIT:
Såg detta när jag googlade "d-orbitals and atomic radii":
"The cause of the d-block contraction is the poor shielding of the nuclear charge by the electrons in the d orbitals. The outer valence electrons are more strongly attracted by the nucleus causing the observed increase in ionization potentials."
För mig ligger (n-1)d-orbitalerna högre i energi än (n)s-orbitalerna. Men har jag fattat detta fel - d-orbitalerna ligger högre i energi men ligger innanför s-orbitalerna elektronerna, s-elektronerna är ansvariga för att/om radien blir större vid ökat antal elektroner men då elektronerna här känner liknande Z-eff så stannar de kvar närmare kärnan och radien över en period minskar, dock så ligger just elektronerna nära varandra så senare i en period uppstår repulsion och radien ökar igen trots samma effekt även i slutet på raden (alltså ökad attraktion pga ökad kärnladdning och dålig skärmning av d-orbitalerna) även där.
(rätt?)
Sedan kan jag inte koppla detta till joniseringsenergin - för om valanselektronerna är effektivt attraherade av kärnan, borde inte då joniseringsenergin vara HÖG?
Du ställer en del frågor som är väldigt svåra att tolka. Nu svarar jag kanske inte på den frågan du menar, men då får du fråga igen.
Diagrammet föreställer 1:a joniseringsenergin, eller hur? Då är det s-elektroner som avges. Den "nya" d-elektronen sitter i stort sett innanför s-elektronerna, så s-elektronerna känner av samma effektiva kärnladdning som i den alkaliska jordartsmetallen bredvid.
- Hm... nu är jag inte med - avger alla d-blockselement först s-elektronerna?
- vad menar du med "nya" d-elektronen och det efteråt?
Ja, det är s-elektronerna som försvinner först - det är därför nästan alla övergångsmetaller har +2 som ett viktigt oxidationstal.
Med "nya" d-elektroner menar jag den elektronen som tillkommer från kalcium till scandium, från scandium till titan, från titan till vanadin och så vidare. Den ökade kärnladdningen kompenseras nästan fullständigt av den extra elektronen, så s-elektronerna i alla övergångsmetallerna på första raden känner av en effektiv kärnladdning som är ungefär lika stor som den som kalcium har.
