Kan man förzinka en järnspik genom att doppa den i en zinkkloridlösning?

Nej det går inte, men man kan förzinka den genom elektrolys av lösningen (elförzinkning).

varför går det inte att förzinka en järnspik genom att doppa den i en zinkkloridlösning?

Järn är ädlare än zink, så det sker ingen reaktion mellan järnet och zinkjonerna i lösningen.

Kan man då istället lägga ett järnlager på zink genom att doppa den i en lösning med järn?

Peter_ skrev:

Kan man då istället lägga ett järnlager på zink genom att doppa den i en lösning med järn?

Det går i teorin men inte i praktiken eftersom man troligen har löst syre (luft) i vattnet vilket gör att järnlagret snabbt rostar bort.

Om så finns; kan kemisterna här ge ett exempel på ett fall med där man kan applicera en funktionell metallyta på ett objekt genom en passiv process. 

En passiv process avser för mig här saker som substitutionsreaktioner där energin som driver eller möjliggör reaktionen är strikt kemisk och där det inte krävs en applicerad spänning eller en fasövergång genom uppvärmning, dvs en extern värmekälla.

Kopparmetall nedsänkt i silverklorid erhåller exempelvis, så vitt jag minns, en silveryta passivt genom en substitutionsreaktion men ytan är i mina ögon inte funktionell då substitutionsreaktionen, när jag sett den ske, inte verkar deponera silvret jämt utan nästan likt slam eller dallandskap och förmodligen gör ytan mekaniskt ojämn. Men det kanske var en illusion och ytan är fin om man utför reaktionen under omrörning? Är det en laboratieteknisk eller industriellt giltig typ av ytbehandling?

För en fin och funktionell yta så är processerna jag känner igen saker som

• Doppförzinkning. När objektet doppas i en smälta av den flytande metallen som sedak fårnstelna. Många lyktstolpar och rör har en sådan yta så vitt jag vet.
• Sublimationsdeponering (?) när metallen förgasas genom uppvärmning i en vakuumkammare och effektivt strålas på objektet som får ytan genom att gasen/ångan kondenserar på den kallre ytan.
• Elektrolytisk deposition. När objektet placeras i en saltlösning innehållandes metallen och som fälls ut genom att en elektrisk sänning driver den kemiska reaktionen.

@SeriousCephalopod du har rätt i att man får en ojämn och ful yta genom passiva reaktioner. En anledning till det är att jonkoncentrationen av ämnet som ska deponeras på ytan är hög, vilket gör att reaktionen sker för snabbt. Det kan man motverka genom att binda upp ämnet i komplex så att den fria halten av jonerna sjunker. Detta är något man även utnyttjar i elektrolytiska processer.

Om man tar ditt exempel med silver så skulle man t.ex. kunna tillsätta lite ammoniak vilket ger Ag(NH₃)₂⁺ komplex som sänker den fria halten av Ag⁺ i lösningen. Då sker reaktionen mer långsamt och man får en jämnare silveryta.