Kemi mysteri 3: reaktivitet av alkalimetaller
I klassrumet kollade vi en liten film:
https://www.youtube.com/watch?v=m55kgyApYrY
Den berättar att den lägre ner i periodiska system, den mer reaktiv dom är. Pga Coulombs lagen som håller den sista elektron svagare typ.
Men min favorit kemibok säger bokstavligt att det är tvärtom. Typ mer tydligt kan man inte bli.
Min kemi lärare säger att det beror på att den ena system är öppet och den andra är stäng. Ändå är jag inte riktigt med...
Det är skillnaden mellan teori och praktik. Cesium är mest reaktivt, men det smäller bättre med natrium.
Intressant om fusket! Jag har visat den filmen på kemilektioner.
Boken heter Grundämnen om du vill titta närmare, han är jätteroligt!
http://www.litteraturmagazinet.se/theodore-gray/grundamnen/recension/lm
Vill du ha kommentarer på när du skriver felaktigheter på svenska, eller vill du att vi bara svarar på dina frågor?
Boken verkar intressant!
Jo det är klart att jag vill ha bättre svenska :)!
Daja skrev :Boken heter Grundämnen om du vill titta närmare, han är jätteroligt!
http://www.litteraturmagazinet.se/theodore-gray/grundamnen/recension/lm
Då menar du nog att skriva att den är jätterolig! Man säger sällan han eller hon om saker på svenska (till skillnad från franska), fast det förekommer ibland, exempelvis är båtar hon, tycker sjömännen. Fast om du menade att skriva att han (= författaren), så skall det änd å inte vara något t på slutet.
Tack, jag har aldrig tänkt på det. Jag ska bli mer försiktigt. Boken och fortfattaren är både roliga men ännu roligare är hans bok om molekyler :)
Förresten i min biologi bok läst jag också hon för ''människan''?
Ja, det händer att man talar om människan som "hon", men det är mycket vanligare att man säger/skriver han när man menar människor i allmännhet.
I en del dialekter kan man också tala om solen eller klockan som hon, men det är inte rikssvenska. Min farfar använde hon och han om många saker (han var född 1900).
Du verkar ha en väldigt rik familj historien!
Ja, farfar var ett original. Min pappa var också mycket speciell. Han dog i somras och jag saknar honom mycket, fast inte sådan som han var de sista åren. När jag växte upp så bodde farmor och farfar på våningen ovanför - det kunde nog inte ha varit lätt att vara min mamma alla gånger!.
Familjehistoria heter det, som ett ord.
Jag beklagar, det är väldigt trist att han gick bort :(
Nej, det var säkert inte lätt att vara henne...
