5 svar
299 visningar
Ghassemi behöver inte mer hjälp
Ghassemi 17
Postad: 15 maj 15:15

Nokflex Matematik 5 - uppgift 2407: Induktionsbevis.

Försöker mig på denna fråga:

och har kört både induktionsbas och induktionsantagande och har därifrån försökt bevisa:

 

 

Har kört fast där i sista biten, och är lite osäker på nästa steg? Gått igenom detta nu så många gånger så känns som att jag inte riktigt längre förstår vad jag tittar på.

 

Tacksam för hjälp!

Ture Online 10835 – Livehjälpare
Postad: 15 maj 15:49 Redigerad: 15 maj 16:18

Du har alltså testat att det fungerar för ett tal p och ska visa att det gäller för n = p+1

så vi ska visa att VL = HL i nedanstående uttryck

p2p+1+12(p+1)-1)(2(p+1)+1)= p+12(p+1)+1

HL utvecklar jag till p+12p+3

VL gör vi liknämnigt och får efter förenkling

2p2+3p+1(2p+1)(2p+3)

Vi ser att HL och VL har en gemensam faktor i sina nämnare som vi kan förkorta bort (den är alltid > 0)

Återstår att visa

2p2+3p+1(2p+1)=p+1

Gör liknämnigt och saken är klar

Ghassemi 17
Postad: 15 maj 15:54
Ture skrev:

Du har alltså testat att det fungerar för ett tal p och ska visa att det gäller för n = p+1

så vi ska visa att VL = HL i nedanstående uttryck

p2p+1+12(p+1)-1)(2(p+1)+1)= p+12(p+1)+1

HL utvecklar jag till p+12p+3

VL gör vi liknämnigt och får efter förenkling

2p2+3p+1(2p+1)(2p+3)

Vi ser att HL och VL har en gemensam faktor som vi kan förkorta bort (den är alltid > 0)

Återstår att visa

2p2+3p+1(2p+1)=p+1

Gör liknämnigt och saken är klar

Jag ser nu att täljaren i min VL, sista raden är felaktig. Jag har skrivit 6p men ska ha istället skrivit 3p.

Tack för din förklaring, jag fortsätter och ser om jag lyckas knäcka denna! 

Ghassemi 17
Postad: 16 maj 08:05 Redigerad: 16 maj 08:28
Ture skrev:

Du har alltså testat att det fungerar för ett tal p och ska visa att det gäller för n = p+1

så vi ska visa att VL = HL i nedanstående uttryck

p2p+1+12(p+1)-1)(2(p+1)+1)= p+12(p+1)+1

HL utvecklar jag till p+12p+3

VL gör vi liknämnigt och får efter förenkling

2p2+3p+1(2p+1)(2p+3)

Vi ser att HL och VL har en gemensam faktor i sina nämnare som vi kan förkorta bort (den är alltid > 0)

Återstår att visa

2p2+3p+1(2p+1)=p+1

Gör liknämnigt och saken är klar

Ursäkta för sen återkoppling - men nu är det klart, tack för informationen! Så irriterande när man på ett ungefär vet att man gjort rätt, men ändå fastnar!

 

Följdfråga: Det är ofta jag märker att jag gör "onödiga" förlängningar, exempelvis:

Hela denna del är onödig, jag borde bara ha behållt VL med nämnaren (2p +1)(2p+3) istället för att förlänga, multiplicera, för att sedan slutligen bryta ut igen. Är det liksom lite av en oskriven regel att man vid bevisföring inte ska utföra multiplikationen vid förlängningar och/eller när man tillämpar kvadreringsregeln eller konjugatregeln? Får man bättre överblick då på något sätt? 

 

Stökig fråga, jag hoppas du förstår!

MrPotatohead Online 7547 – Moderator
Postad: 16 maj 08:49 Redigerad: 16 maj 08:49
Ghassemi skrev:

Är det liksom lite av en oskriven regel att man vid bevisföring inte ska utföra multiplikationen vid förlängningar och/eller när man tillämpar kvadreringsregeln eller konjugatregeln? Får man bättre överblick då på något sätt? 

Det är inte en oskriven regel men en vanlig metod som ofta kan förenkla räkningarna. Och det kan ge, precis som du säger, en bättre överblick. I induktionsbevis vill man alltid använda induktionsantagandet på något sätt, såklart. Det är därför alltid fördelaktigt att skriva IA och det man tänkt visa på så lika form som möjligt. Om det innebär att ändra IA eller likheten beror på situationen. 

Ghassemi skrev:

 

Följdfråga: Det är ofta jag märker att jag gör "onödiga" förlängningar, exempelvis:

Hela denna del är onödig, jag borde bara ha behållt VL med nämnaren (2p +1)(2p+3) istället för att förlänga, multiplicera, för att sedan slutligen bryta ut igen. Är det liksom lite av en oskriven regel att man vid bevisföring inte ska utföra multiplikationen vid förlängningar och/eller när man tillämpar kvadreringsregeln eller konjugatregeln? Får man bättre överblick då på något sätt? 

 

Stökig fråga, jag hoppas du förstår!

Vid förenklingar är det ofta klokt att faktorisera täljare och nämnare, istället för att multiplicera ihop de faktorer man har. Om man har faktoriserat täljare och nämnare kan man  förkorta bort gemensamma faktorer.

Exvis hade vi kunnat faktorisera täljaren när vi gjort liknämnigt och sen förkortat, så här:

2p2+3p+1(2p+1)(2p+3) =(2p+1)(p+1)(2p+1)(2p+3=p+12p+3

Jag vågar inte ger ett generellt svar på frågan om det ena är bättre än det andra, men jag brukar börja med att faktorisera, om det inte hjälper får man prova ngt annat.

Svara
Close