Osäker inför framtida studieval :(
Jag går tredje året på gymnasiet och vet fortfarande inte vilket program jag vill läsa på universitetet. När jag var yngre ville jag bli arkitekt, eftersom jag tyckte om matematik och att rita, men det känns inte aktuellt längre på grund av en osäker arbetsmarknad.
Jag är intresserad av matematik och fysik, men känner mig inte särskilt stark i dem. Jag halkade efter i matte 1 och 2, men har sedan dess förbättrat mig och fått A i både matte 3 och 4, och läser nu matte 5. Jag lägger ner mycket tid på att öva, men upplever ändå att min problemlösningsförmåga inte är så stark. Fysik tycker jag är intressant, men också svårt.
Jag upplever också att jag har svårt för att memorera saker och att det tar lång tid för mig att lära in nytt material. Jag behöver ofta repetera mycket för att verkligen förstå och komma ihåg, vilket gör studierna ganska tidskrävande.
Jag oroar mig för att det kan bli problem i arbetslivet, särskilt om jag skulle bli ingenjör, eftersom problemlösning är en viktig del. Samtidigt känner jag mig inte starkare i andra ämnen, och tycker till exempel att biologi är tungt att studera.
Jag är såklart redo att utmana mig och förbättras. Jag vill välja en utbildning som ger bra lön och goda möjligheter att utvecklas ekonomiskt över tid. De yrken jag främst funderar på är tandläkare eller civilingenjör, men båda känns utmanande utifrån mina svagheter. Har någon några råd?
(Jag hatar också samhällsvetenskapliga ämnen).
Hej!
Om du når upp till A i mattekurser så tycker jag inte att du ska vara alltför rädd för civilingenjörs-matten. Såklart kan det vara en utmaning, men det handlar mycket om inställning också.
Jag tycker inte heller att man ska vara orolig för att byta utbildningsbana efter ett år på universitet ifall man upptäcker att man valde fel. Visst, ett års studielån, men erfarenhet är också värdefull. Det är sällan studier är helt bortkastat.
En strategi för att minska "insats" och trösklar, kan tex vara val av studieort. Upptäcker man efter tag att studietempot är för högt på ett civing-program, byt till högskoleingenjör på samma studieort med lite lägre tempo, och inte lika teoretiskt. Man undviker det kanske jobbiga momentet att behöva flytta igen, man kan behålla nyfunna kompisar, och det är alltid lättare att få räkna in redan lästa högskolepoäng om huvudmannen är densamma.
Rent spontant utifrån ditt inlägg känns det inte som att matte och fysik är dina svagheter. När man läser till civilingenjör märker man ganska snabbt att disciplin, intresse, studieteknik och arbete väger mer än talang i hur bra man kommer göra ifrån sig. Vet många som var "natuligt begåvade" som hoppade av eftersom de inte visste hur man skulle plugga och många som är normalbegåvade som snart kommer att ta examen.
Eftersom du har A i matte 3 och 4, läser matte 5 och har intresse skulle jag säga att det är mer än tillräckligt för civilingenjör. Kan inte uttrycka mig om tandläkare då jag har 0 koll på den utbildningen, men anledningen till att du inte söker civilingenjör ska verkligen inte vara att du tror att du inte kommer klara det.
Mvh en 4e års civilingenjörsstudent som också var väldigt orolig efter gymnasiet.
