Oxiderande ämne och ett ämnes oxidation (förvirring)

Oxiderande ämmnen och oxidation handlar om samma sak, men det är lite rörigt.

Ett oxiderande ämne, eller ett oxidationsmedel, är ett ämne som får ett annat ämne att oxideras. Samtidigt reduceras själva oxidationsmedlet.

Clear as mud?

Ett oxiderande ämne oxiderar något annat när det själv reduceras. 

Ämnena du listade upp är inte brandfarliga för att de är oxiderande - de är brandfarliga för att de kan avge syre och därmed kan branden fortgå utan en extern syrekälla/luft och dessutom ske mycket snabbare.

Anledningen till att dina ämnen är oxiderande är att kloratomerna har extremt höga oxidationstal, +5 respektive +7. Det ger en enorm dragningskraft till elektroner hos kloratomen som allra helst vill ha oxidationstalet -1.

Teraeagle skrev:

Ämnena du listade upp är inte brandfarliga för att de är oxiderande - de är brandfarliga för att de kan avge syre och därmed kan branden fortgå utan en extern syrekälla/luft och dessutom ske mycket snabbare.

Innebär det alltså att alla oxiderande ämnen inte är brandfarlig?

Anledningen till att dina ämnen är oxiderande är att kloratomerna har extremt höga oxidationstal, +5 respektive +7. Det ger en enorm dragningskraft till elektroner hos kloratomen som allra helst vill ha oxidationstalet -1.

Jag undrar då om det är när ämnet (eller kloratomen?) reduceras då syre frigörs och bildar syrgas?

Järn(III)klorid är ett oxiderande ämne, men inte alls brandfarligt (det kan t.ex. lösa upp koppar som är en ganska ädel och icke-reaktiv metall).

Man kan tänka sig olika mekanismer kring hur syret frigörs och hur det påverkar branden. Exempel:

Kloratjoner + bränsle —> Förbränningsprodukt + Syrgas

Bränsle + Syrgas —> Koldioxid + Vatten

I fallet ovan bildas syrgas när kloret i kloratjonerna reduceras. Syrgasen kan sedan skynda på förbränningen som sker i nästa steg.

En alternativ process kan se ut såhär:

Kloratjoner + bränsle —> förbränningsprodukt + koldioxid + vatten

I det fallet bildas ingen syrgas, utan syreatomerna i kloratjonerna ”hoppar” direkt över till slutprodukterna i form av koldioxid och vatten. 

Själva poängen är att det krävs en syrekälla för att bilda koldioxid och vatten från förbränningen. Sen spelar det mindre roll exakt hur syret hamnar där, för det kommer att frigöras mycket energi och orsaka en kraftig brand alldeles oavsett. Det kan också vara svårt att veta exakt vad som sker eftersom det kan vara ett våldsamt förlopp där man bara ser vad som fanns i det som började brinna och det som fanns kvar efter branden.

Teraeagle skrev:

Själva poängen är att det krävs en syrekälla för att bilda koldioxid och vatten från förbränningen. Sen spelar det mindre roll exakt hur syret hamnar där, för det kommer att frigöras mycket energi och orsaka en kraftig brand alldeles oavsett. Det kan också vara svårt att veta exakt vad som sker eftersom det kan vara ett våldsamt förlopp där man bara ser vad som fanns i det som började brinna och det som fanns kvar efter branden.

Den kraftiga energin som du beskriver, kommer den ifrån reaktionen då kloratjonerna reduceras? Och har den så kraftiga energin någonting att göra med att kloratomerna har extremt höga oxidationstal som du nämnde innan (+5 och +7, medan den helst vill ha -1?)

Ifall det stämmer betyder det då att t.ex ett ämne som har ett oxidationstal på +2 men som vill ha +1 inte kommer att avge lika mycket energi såsom kloratomerna som vill gå från +5/+7 till -1?

Ja så är det, åtminstone delvis. 

Har en liten fråga.

Det står i Wikipedia att peroxid O₂^2- är starkt oxiderande. Innebär det att det är den som oxideras eller att den är en oxidationsmedel?

Det betyder att peroxid är bra på att få andra ämnen att oxidera, dvs peroxid är ett oxidationsmedel.

Väteperoxid är det ämne man använder för att blondera håret. Då oxiderar peroxiden ett brunt pigment som kallas melanin så att det förstörs och färgen försvinner.