Random frågor jag tänker på när jag ligger i sängen.
Hej! Jag har väldigt många frågor som jag inte vill googla, eftersom jag får den jobbiga AI-föreskriften med alla mina Google-sökningar. AI datacenter tar upp rent dricksvatten, och jag försöker använda AI så lite som möjligt i dagens samhälle. Med det sagt skulle jag verkligen uppskatta om någon har någon typ av förklaring eller följdfråga till mina frågor. All input är uppskattad! :) Stort tack på förhand!
- Varför känner man smärta i hjärtat (ibland i halsen innan man börjar gråta) när något är sorgligt? Är det hjärtat som kontraheras? Varför känner man fjärilar i magen när man är kär? Är det samma koncept?
- Varför sker Mandelaeffekten? Hur är det möjligt att stora grupper människor upplever samma händelse, trots att den är falsk?
- Går det att röra plasma eller påvisa plasma i ett labb? Typ som poff-testet med vätgas?
- Hur kan man se bilder i huvudet? Vad är den kemiska processen? Då mitt huvud kan skapa en bild av en röd bil betyder det att min hjärna kan skapa färger som inte existerar?
- Varför upplever man deja vu?
Människa skrev:Hej! Jag har väldigt många frågor som jag inte vill googla, eftersom jag får den jobbiga AI-föreskriften med alla mina Google-sökningar.
Sätt -ai efter dina söktermer så kommer ingen LLM lägga sig i.
Nu har jag inte kvar den, men för några år sedan så hade jag en slags lampa ("plasmaboll"). När man satte på lampan så omvandlades gasen i lampan till plasma, sedan när man satte fingret mot lampan så drogs "plasma-blixtrarna" sig till fingret. Det var väl det närmsta jag har kommit till att röra vid plasma.
Vet inte hur vattentätt detta är, men i teorin kan man kanske fysiskt röra vid plasma från exempelvis en "tesla-coil". Såg det på en film en gång...
Våran fysiklärare påvisade en gång plasma, genom att lägga en druvor i en mikrovågsugn, så det är absolut möjligt och kan väl efterliknas som poff-testet.
Mandelaeffekten uppstår antagligen på grund av att människans minne är otroligt både sett till storlek/bredd och till mängden fel som bevaras i det. Det mänskliga minnet är opålitligt som attan, särskilt när det gäller detaljer. Att man har sett en bilolycka där en bil körde av vägen och voltade flera varv, det minns man väl, men när det kommer till vilken färg bilen hade, eller hur många som satt i baksätet, så är minnet desto sämre.
Det knepiga är också att även förvränga eller falska minnen känns väldigt riktiga. Tänk på verkligt något kan kännas när du drömmer - det är först när man vaknar som man inser att ”vänta lite nu, människor har ju inte svans…”. I drömmen känns det verkligt. Samma känsla har man kring aminnen, även falska och förvrängda minnen. Minnet lagrar sällan ”bil som voltar flera varv, men färgen är oklar”, utan minnet lagrar en blå eller röd bil som voltar. I vissa fall kanske man minns med hjälp av förkunskaper, såsom det klassiska exemplet på Mandelaeffekten med Nicke Nyfiken och den eventuella svansen. Vi vet hur Nicke Nyfiken ser ut ungefär, men inte exakt då det gått ett antal år sedan vi sist tittade på honom, så då fyller hjärnan i med snabb information den har. Nicke Nyfiken är en apa, och apor har svans (i regel), så därmed har ju Nicke Nyfiken också det (fel).
Kort sagt: lägg ihop minnets opålitlighet, förvrängda minnens verklighetskänsla, att människor inte vill erkänna att de har haft fel, samt att hjärnan tycker att det är jobbigt att ändra sig, så har du Mandelaeffekten.
