Recension som behöver förbättringar...
Hej, jag har skrivit en recension om boken Emerich är Mitt Namn. Hjälpa mig förbättra den tack!
Den här boken är en självbiografi, vilket innebär att boken handlar om författaren som är emerich. Emerich var en förintelse överlevare, däremot berättar han om sina upplevelser under andra världskriget. Boken väcker många känslor.
Personligt tycker jag att boken var väldigt intressant men fruktansvärt sorgligt. När vi tittar på bokens handling får vi reda på Emerichs liv. Han var en vanlig 19-årig kille som bodde i dåvarande Tjeckoslovakien, när han blev fängslad i Auschwitz-Birkenau. Auschwitz-Birkenau var den största och värsta av nazisternas koncentrationsläger. Bara han och sin yngsta syster, Elizabeth, överlevde. Han har förlorat sin familj, vänner, och sitt hälsa.. Vi får hela bilden genom Emerichs ord om hur diskriminering och hat har påverkat jude befolkningen i ett negativt sätt.
Varje kapitel öppnar en ny syn för läsaren. Till exempel i den första kapitel förklarar han hur förintelselägret var och i den andra pratar han om sin barndom. I det tredje kapitel får vi veta om hur antisemitismen blev en “vanlig” del av judarnas liv och vidare.
En sak som väckte mina tankar var titeln som kapitel 6 hade “motsånd var självmord”. Det innebär att om någon visar även det minsta lilla motstånd kan det leda till omedelbar avrättning. Så människor tvingades förmodligen att leva på ett visst sätt och agera på ett visst sätt. Från det får vi förståelsen om hur det var att leva under den Nazi-regimen.
Dessutom en annan händelse som uppmärksammar mig är när Emerich förlorar sin pappa. När han förstod att det var hans egen fel att hans pappa dog gjorde mig nästan att gråta. Hur han beskriver hans förståelse var väldigt smärtsam.
När vi tittar tillbaka på hur texten är skriven kan vi se att boken är skriven i “Jag” form eftersom den är en självbiografi som sagts innan. Den har många gamla eller avancerade ord, däremot var det lite svårt att förstå några ord även om det fanns förklaringar längst ner på vissa sidor. Till exempel använder han provokativ (s38 - kapitel 4), och gendarmer (s44 - kapitel 5). Jag anser att boken har ett ganska formellt skriftspråk eftersom den innehåller komplexa meningsbyggnader och saknar vardagliga termer/fraser eller slanguttryck.
Sammanfattningsvis skulle jag säga att det här var en riktigt lockande bok. Ur varje ord kan vi få reda på hans känslor. Jag skulle definitivt rekommendera den här boken till alla som letar efter något för en intressant och lockande bok. Men om du inte gillar sorgliga saker är det här boken inte för dig. Man får lära sig både om historia och språk genom att läsa boken.
