Salter - sura, basiska, neutrala lösningar ?

Fundera på "varifrån de olika jonerna kommer". Kloridjonen är det som blir kvar av saltsyra, när vätejonen har lossnat. Saltsyra är en stark syra, så kloridjonen är en extremt svag bas. Natriumjonen är inte heller någon syra eller bas. En lösning av NaCl är alltså neutral.

Anjonen som hör ihop med en svag syra är en svag bas, så en lösning av exempelvis NaAc blir basisk.

Katjonen som hör ihop med en svag bas är en svag syra, så ammoniumsalter ger en sur lösning (om inte anjonen krånglar till det).

okej då, då hänger jag med. Men i uppgift b) hur ska jag betrakta det saltet? svavelatomen kommer den ifrån svavelväte? 

Sulfidjonen, menar du. Är svavelväte surt eller basiskt?

Angående FeCl3 så kan du se mitt svar i den här tråden på gamla Pluggakuten:

https://gamla.pluggakuten.se/forumserver/viewtopic.php?id=112697

Smaragdalena skrev :

Sulfidjonen, menar du. Är svavelväte surt eller basiskt?

aa sulfidjonen :) 

jag vet inte, sur kanske? 

Teraeagle skrev :

Angående FeCl3 så kan du se mitt svar i den här tråden på gamla Pluggakuten:

https://gamla.pluggakuten.se/forumserver/viewtopic.php?id=112697

aha okej tack, ska kolla in det! :) 

detrr skrev :

Smaragdalena skrev :

Sulfidjonen, menar du. Är svavelväte surt eller basiskt?

aa sulfidjonen :) 

jag vet inte, sur kanske? 

Har du tittat i din tabell över pKa-värden? Finns svavelväte med där? Finns vätesulfidjonen?

Jag hittar inte det i min tabell 

Då finns Wikipedia (fast inte när man har prov).

Eftersom jonen inte finns med så kan du resonera utifrån periodiska systemet. Syre ligger i samma grupp som svavel och bildar negativa, starkt basiska oxidjoner. Nåt man borde lära sig är att alkalimetallernas oxider ger basiska lösningar.

$Na_2O(s) + H_2O(l) \rightarrow 2Na^+(aq) + 2OH^-(aq)$

Ämnen i samma grupp har ofta likartade egenskaper. Vad borde då hända om man blandar natriumsulfid med vatten?

Teraeagle skrev :

Eftersom jonen inte finns med så kan du resonera utifrån periodiska systemet. Syre ligger i samma grupp som svavel och bildar negativa, starkt basiska oxidjoner. Nåt man borde lära sig är att alkalimetallernas oxider ger basiska lösningar.

$Na_2O(s) + H_2O(l) \rightarrow 2Na^+(aq) + 2OH^-(aq)$

Ämnen i samma grupp har ofta likartade egenskaper. Vad borde då hända om man blandar natriumsulfid med vatten?

Att Na2S i vattenlösning kommer vara basisk? 

Sen det här med att alakimetallernas oxider ger basiska lösningar, är det alltid så? 

Ja och ja.

okej tack! 

men till c) ska man skriva båda två reaktionerna, dvs den där det bildas HPO42- och den andra där det bildas H2PO4- ?

Jag tycker att det räcker med den första, men det är inte fel (tvärt om) att skriva båda.

okej, men på d) ska man kolla på NH4+ eller SO42-? 

Egentligen båda, eftersom vätesulfatjonen är en svag syra. Den är dock så pass stark att sulfatjonen är en väldigt svag bas. Ammoniumjonens syraegenskaper vinner den dragkampen. 

Okej och då kommer den reaktionen att bli sur. 

Ja exakt

och sen på f) så kollade jag in forumet och om jag citerar det du har skrivit 

Metalljoner i sig har inga syraegenskaper (såvida vi inte pratar om Lewissyror). De sura egenskapern kommer från att jonerna attraherar vattenmolekyler som kan få ge ifrån sig vätejoner om attraktionen mellan metalljon och vatten är tillräckligt stark. Små och högladdade joner (t ex Al3+) har sura egenskaper, medan Mg2+ är för stor och har för låg laddning (för låg "laddningsdensitet") för att vara sur.

Är det för att de är hydratiserade av vattnet? Då borde väll Fe3+ också vara hydratiserad av vattnet och därmed ge en sur reaktion? Cl- är en väldigt väldigt svag bas (den är ju korresponderande bas till en stark syra) 

Precis, Fe3+ ger också en sur reaktion. Alla joner är hydratiserade i en vattenlösning, men just den typen av joner ger sur reaktion. Attraktionen mellan jonen och elektroner i vattenmolekylerna är så stark att syret inte kan fortsätta binda till vätet.

Och sp står det såhär i min kemibok. Vad menar de då att metallerna i grupp 1 och 2 är svagt hydratiserade som joner att de saknar syrakaraktär? Det är väll lite det du var inne på tidigare ? 

Ja, det boken menar är att laddningsdensiteten (laddning delat med jonens volym) är så pass låg att attraktionen mellan jon och vattenmolekyl är ganska svag. Då försvaragas inte bindningen mellan väte och syre i vattnet på samma sätt. Tänk på hur Coulombs lag fungerar: attraktionen ökar om laddningen ökar och avståndet minskar. En liten jon med hög positiv laddning kan dra i elektronerna med större kraft än en stor jon med lägre laddning,

Så om vi nu skulle titta på g) K2SO4 så har jag för mig att i vattenlösning kommer det se ut såhär: 

• K2SO4 + H2O -------> 2K+ + SO42- + H2O           (neutral lösning) 

Och då skulle man kunna motivera att K+ är en envärd metalljon som inte kommer att påverka pH-värdet på grund av att de redan svagt hydratiserad som jon där attraktionskraften mellan K+ och H2O är låg (om man jämför med t ex trevärda metalljoner där är det stark attraktionskraft). Sulfatjonen kommer ifrån en stark syra HSO4- och kommer därför inte heller att påverka pH-värdet. Därmed är denna lösning neutral. 

Några kommentarer:

Upplösningen skrivs som K2SO4(s) —> 2K+(aq) + SO42-(aq)

Vätesulfatjonen är fortfarande en svag syra, men hyfsat stark. Det finns ”grader av svaghet”, men det är fortfarande en viktig distinktion.

Aha okej, så jag nämner då att HSO4- är en svag syra som är stark (Ka-värde på 1,0 * 10^-3 enligt https://www.formelsamlingen.se/alla-amnen/tabeller/kemi/syrakonstanter) 

Ja, eller kanske något fint, lagomt flummigt begrepp som ”tämligen stark” :)

Okej, tuuuuuuuuuusen tack för hjälpen!! Nu verkar det som jag har förstått det här :DDDDDDDD