Ska jag hoppa av civilingenjörprogrammet?
Hej
Jag har påbörjat ett civilingenjörsprogram i Norrbotten (det är en vecka sedan som universitet har börjat) och står inför en situation där jag överväger att hoppa av från utbildning. Jag skulle uppskatta era insikter, råd och tips om hur jag bör hantera detta. Under min tid på gymnasiet kände jag mig väldigt säker på mitt beslut att välja ett civilingenjörsprogram. Mitt mål är att starta ett eget företag och jag ansåg att denna utbildning var rätt steg mot den riktningen, nu känner jag mig helt vilse och inser att utbildningen kanske inte passar mig alls.
Jag gick på gymnasiet i Skåne och i Norrbotten känner jag ingen. Jag är ensam 24/7 i lägenheten och jag passar inte heller i klassen. (Jag har svårt att kommunicera med andra, dels på grund av språket och dels på grund av en svår uppväxt. Jag bodde i ett land där jag inte gick i skolan och hade inga vänner tills jag fyllde 15 år. Jag var hemma hela tiden och följde nyheter och filmer, och nu har jag väldigt svårt att skaffa nya vänner.) Jag har inga vänner i klassen och sitter ensam, vilket känns väldigt jobbigt och tråkigt. Jag frågar mig själv hela tiden vad fan gör jag här?
Jag tror inte heller att jag kommer klara av utbildningen. Tempot är högt och det krävs mycket eget ansvar. Dessutom är mattekurserna väldigt svåra jämfört med gymnasiet enligt min uppfattning.
Vad hade du gjort om du var i samma situation? Har du några tips och råd?
Eftersom det bara har gått en vecka (tycker jag) att det är för tidigt att göra valet med att hoppa av. Låt det gå en stund och se hur det känns. Plugga så du hinner ikapp och planera din tid så kanske det med plugget blir något enklare. Jag förstår att det med ensamheten och vänner kan kännas jobbigt - men du har precis börjat, ingen vågar nog göra första steget redan första veckan.
Kanske hittar du några vänner lite senare in? Ni kanske får göra grupparbeten där du hittar någon kompis?
Känns det absolut helt fel så får du helt enkelt hoppa av och kanske börja i en annan stad eller i ett annat program om du kände att det inte var rätt för dig.
Hoppas allt går bra, lycka till med allt!
Jag skulle absolut avvakta. Det är bara mitten av augusti och kurserna har inte ens börjat, utan det är ju inskolning/nollning som pågår just nu. En fördel med att plugga i Norrbotten är att nästan alla har flyttat dit från andra delar av landet, dvs ingen känner någon och man har goda möjligheter att skaffa nya vänner. Nollning är inte för alla, men jag skulle rekommendera att du ger både programmet, dina klasskamrater och inte minst dig själv en chans innan du väljer att hoppa av.
Skriv här eller skicka ett PM om du vill ha tips på vad du kan göra på skolan eller i staden. Jag har bott hela mitt liv i Norrbotten och har även läst på universitetet här.
Att du tycker det är svårt och högre tempo kan jag lova att du inte är ensam om. De flesta tycker det. Men jag lovar att om du tagit dig dit kan du ta dig igenom.
naturnatur1 skrev:Eftersom det bara har gått en vecka (tycker jag) att det är för tidigt att göra valet med att hoppa av. Låt det gå en stund och se hur det känns. Plugga så du hinner ikapp och planera din tid så kanske det med plugget blir något enklare. Jag förstår att det med ensamheten och vänner kan kännas jobbigt - men du har precis börjat, ingen vågar nog göra första steget redan första veckan.
Kanske hittar du några vänner lite senare in? Ni kanske får göra grupparbeten där du hittar någon kompis?
Känns det absolut helt fel så får du helt enkelt hoppa av och kanske börja i en annan stad eller i ett annat program om du kände att det inte var rätt för dig.
Hoppas allt går bra, lycka till med allt!
Tack för att du svarade
Jag vet att det är tidigt att ta beslutet att hoppa av. Om jag pluggar mycket och tänker bara på skolan så kanske jag klarar av utbildningen. Men jag vill också leva mitt liv. På gymnasiet pluggade jag mycket, alla helger, ibland vissa nätter var jag vaken och pluggade. På det sättet fick jag hyfsade betyg. Däremot mådde jag väldigt dåligt och var deprimerad. Jag vet inte om det är värt att plugga i fem år och inte vara nöjd med livet, vara ensam och deprimerad igen.
Jag tror inte att jag kommer hitta någon vän i den här klassen. Jag passar inte in helt enkelt. Andra elever går ut och festar/nattklub, och dagen efter står jag där och lyssnar när de berättar för varandra om vad de har gjort. Det känns inte bra och jag mår dåligt.
Låter som en jättetråkig situation och jobbig känsla, men det kommer bli bättre.
Till att börja med vill jag fråga, har plugget börjat på riktigt eller befinner du dig i mottagarveckorma? Det låter som att det sociala är det huvudsakliga problemet, och till det finns det massor av olika lösningar, ge inte upp genom att hoppa av programmet! Du kan tex kontakta trygghetsansvariga i din sektion. De är ofta sympatiska och kan hjälpa dig på olika sätt, de kan tex ge dig tips på event på sektionen som kan passa dig bättre om du inte gillar just fest/pub, eller bara allmänt prata om hur du känner på ett personligare sätt än vi kan på pluggakuten. Det kan ge dig mod och trygghet att gå och prata med fler och våga knyta vänskaper.
Långsiktigt borde du också tänka att det här med kontakter och socialisering är inget du kan skjuta upp, och byter du program blir det samma igen. Universitetet är enligt mig den perfekta tiden att både utforska sig själv, och "utforska" andra under större frihet än du kunnat förrut. Alla är lite nervösa, och det är sannolikt få som redan känner varandra sen innan. Jag vet att "gör det bara"/"du måste" råd inte hjälper, men det är på riktigt så det funkar. Jag kan säga det eftersom jag gjort det själv: jag var inte alls så social innan jag började universitetet men skulle nästan kalla mig själv för semi-extrovert nuförtiden. Efter första kallsupet blir det bara enklare, jag kan lova det.
SHK7 skrev:Jag tror inte att jag kommer hitta någon vän i den här klassen. Jag passar inte in helt enkelt. Andra elever går ut och festar/nattklub, och dagen efter står jag där och lyssnar när de berättar för varandra om vad de har gjort. Det känns inte bra och jag mår dåligt.
Hm, ja, det låter onekligen som folk med lite torftiga fritidsintressen om de bara är ute och festar... 😔Men är det verkligen alla i klassen som är så, eller bara de som syns och hörs mest? Kanske finns det någon annan som är lite mer som dig, men som inte heller tar så mycket plats i konversationer under rasterna?
Annars går det kanske att hitta kompisar utanför klassen? Kanske någon i kåren, eller någon nation, eller någon annan (student-)förening? Ett tips kan vara att söka runt lite på det du är intresserad av, och se om det finns någon förening eller facebookgrupp i eller utanför studentlivet som sysslar med det!
Men oj, vad jag känner igen mig i din beskrivning hur du känner. Du är inte ensam med dessa känslor, tro mig. Många vågar inte visa känslorna, vilket inte innebär att de inte finns. Och vilken resa du har gjort, stort grattis!
Som Teraeagle säger, fördelen med det lärosäte du kommit in på är att många är inflyttade precis som du. Leta bland de studentaktiviteter och föreningar som finns, jag är övertygad att du hittar likasinnade. Det gäller att försöka hitta en balans mellan plugg och fritid.
De flesta får en chock av det högre tempot och det större ansvaret, det vore konstigt annars. Man kanske har varit van att vara bland de bättre i klassen på matte på gymnasiet. Nu har många av dessa samlats på samma ställe och man kan såklart lättare känna sig otillräcklig och vilsen. Men sätt upp delmål, kämpa till exempel ett läsår och utvärdera sedan. Även ifall du efter ett läsår skulle komma fram till att utbildningen inte var någonting för dig så är det aldrig bortkastat. Du har fått massvis av erfarenhet och du kommer att veta mycket bättre vad nästa steg för dig skulle kunna vara.
Lycka till!
SHK7 skrev:Tack för att du svarade
Jag vet att det är tidigt att ta beslutet att hoppa av. Om jag pluggar mycket och tänker bara på skolan så kanske jag klarar av utbildningen. Men jag vill också leva mitt liv. På gymnasiet pluggade jag mycket, alla helger, ibland vissa nätter var jag vaken och pluggade. På det sättet fick jag hyfsade betyg. Däremot mådde jag väldigt dåligt och var deprimerad. Jag vet inte om det är värt att plugga i fem år och inte vara nöjd med livet, vara ensam och deprimerad igen.
Jag förstår hur du menar.
"Work smart, not hard." Självklart ska inte hela din tid gå åt plugg, men du måste ändå lägga ned tid på det om du verkligen brinner för något (och kan och orkar). Jag vet att det är enklare sagt än gjort, men du kanske ska ändra din studieteknik eller planera din tid på ett annat sätt?
Det är du som avgör om det är värt att plugga i fem år och hur du gör/får det att bli resan dit. Är det ditt mål så får du jobba för det. Men kom ihåg att inte bränna ut dig själv.
Jag tror inte att jag kommer hitta någon vän i den här klassen. Jag passar inte in helt enkelt. Andra elever går ut och festar/nattklub, och dagen efter står jag där och lyssnar när de berättar för varandra om vad de har gjort. Det känns inte bra och jag mår dåligt.
Så som oggih säger, är det alla, alla? Det kanske finns vissa som inte tar så mycket plats och därför inte hörs så mycket. Det har somsagt knappt gått 3 veckor, ge det lite tid. Finns det kanske andra människor i universitet som du kanske kan komma i kontakt med?
Lycka till
Tack för era fina tips och råd, jag har kommit fram till att hoppa av från utbildningen och nästa hösten påbörja en tre årig utbildning. Jag valde denna utbildningen i Norrbotton för att jag trodde det skulle hjälpa mig att nå mitt mål, som är att starta mitt eget företag. Det ser ut som att jag inte klarar av utbildningen och når inte heller mitt mål med denna utbildning, plus att jag mår dåligt på grund av den sociala situationen. Jag tycker inte att det är värt det.
Vad tycker och tänker ni? Har jag fattat rätt beslut?
Majoriteten (alla?) i tråden tycker att du har fattat ett beslut för snabbt, och förmodligen ska ge det en riktig chans. Du, SHK7 vet bäst om din situation och vad som är mest passande. Jag tycker dock som de andra att du fattar ett hastigt beslut. Med det sagt, så stressar jag det igen att det är du som ska fatta beslutet, och det är du som vet bäst. De flesta har inga vänner när de börjar plugga. Det är därför nollningen existerar exempelvis. Det finns många andra event (som andra gick in lite på). Det finns också SI-pass på många universitet där man har chansen att samarbeta med andra. Fördelen du har är att det är mycket enkelt att kickstarta en konversation eftersom du redan vet vad de gillar. När jag pluggade så var det vanligt att lära känna andra under en övning eller pausen efter en föreläsning. Speciellt om det var en svår föreläsning. Då kunde man skämta runt om hur svårt och galet allt var. Under övningar handlade det väl mer om att man samarbetade för att försöka lösa någon uppgift. Det är verkligen inte lika jobbigt som det verkar i början. Om du ger det en chans tror jag att du kommer inse att det är mycket enklare att bonda med de du pluggar med än andra personer du kommer möta utanför plugget. Som sagt, ni delar ett klart intresse, och kommer förmodligen ses näst intill varje dag. Ni kommer också kunna relatera till varandra på ett annat sätt. Dina vanliga kompisar kommer inte förstå vad du menar med att professor X pratar med en monoton röst och får alla att somna. Eller läraren som ger dig 0 poäng bara du råkar göra det minsta lilla slarvfelet, trots att uppgiften är värd 20 poäng och täcker två hela A4.
TLDR: Ger det en vecka eller två. Även om du byter universitet så kommer du behöva gå igenom samma sak. Det bästa verktyget du har är att du enkelt kan kickstarta en konversation om något dina klasskamrater kan relatera till. :)
Stressar det igen:
Vi känner inte dig, så låt inte oss övertala dig att göra X eller Y.
Av nyfikenhet: Vad tänker du göra resten av året om du nu hoppar av den här utbildningen och i stället satsar på en annan utbildning nästa höst?
Ska du försöka jobba med något, eller tänker du läsa något annat fram till nästa höst?
oggih skrev:Av nyfikenhet: Vad tänker du göra resten av året om du nu hoppar av den här utbildningen och i stället satsar på en annan utbildning nästa höst?
Ska du försöka jobba med något, eller tänker du läsa något annat fram till nästa höst?
Planen är att flytta tillbaka till Skåne och försöka hitta ett jobb fram till nästa höst, för att sedan påbörja en treårig utbildning.
