Huvudsatser ; Skulle jätte gärna behöva hjälp med att ta ut bara huvudsatser från en text!!
Skulle alltså behöva hjälp med att ta ut alla huvudsatser utifrån denna text. Har välidgt svårt för det så jag skulle uppskatta det väldigt mycket om någon kunde hjälpa mig.
Hur skulle vårat samhälle se ut om varje rättegång skulle vara klar med ett sanningsserum? Eller vi präglas av ett militariserat och polisstyrt samhälle. Det här är det Poeten och författaren Karin Boye skriver om i hennes bok ”Kallocain” (1940). Boken har många intressanta vinklar och perspektiv på hur vårat samhälle skulle se ut om det hade blivit kontrollerad av staten och om censur var en av dom centrala delarna av samhället. Helt enkelt så handlar romanen om en individ som är lojal till staten i ett dystopiskt samhälle.
I boken får vi veta om olika karaktärer men bland annat om protagonisten Leo Kall och karaktären Edo Rissen. Vi får vara med i Leos mentala och sociala konflikter som han har med Edo Rissen. I flera situationer så ser vi hur Leo’s tankar flödar ut som ett vattenfall när Rissen bestämmer sig för att göra en ovanlig handling till en person som inte borde bli behandlad på det sättet enligt Leo. Vad han känner igenom hela boken kan förklaras med en mening; Avundsjukan att kunna prata fritt. Leo trycker ner sina egna förträngda drifter och använder Rissen som en syndabock.
Mellan raderna kan man se hur Leo verkligen vill bli som Rissen. I boken får man läsa om hur Leo och Rissen diskuterar om en ökenstad som befinner sig långt utanför den militariserade civilisationen, som Leo senare drömmer om. Vi som läsare eller Leo får aldrig reda på om denna ökenstad verkligen existerar eller inte, vilket tydligt visar hur Leo vill kunna leva fritt. Man kan verkligen se hur samhället påverkar en individ som blir övervakad dygnet runt. Senare i romanen får vi se vad Rissen verkligen tycker om ökenstaden som de tar upp.
”Medsoldat Kall: är ni alldeles säker på att ni inte i grund och botten avundas dem deras övergasade ökenstad?
- Som inte finns, ja, svarade jag skrattande. Var Rissen verkligen riktigt klok? Om det var ett skämt så var det ett dåligt skämt…” – Sida 110
Leo ser Rissen som ett skämt i hans värld. ”Hur kan han utrycka sig på det sättet?” Säger han till sig själv. Leo använder sig av Rissen för att kunna föra bort hans inre verkliga tankar, och för att inte bli betraktad som ett hot mot staten. Detta blir mer tydligt när vi som läsare får vara med på hans känslomässiga resa ifrån huvudstaden, tillbaka till kemistaden.
I peripetin visar det sig att hans motiv under hela romanen har inte varit att alla ska komma överens med honom, utan att han ska istället komma överens med sin omgivning. Här ser vi tydligt hur Leos egen sanning gömmer sig i den han avskyr mest av alla. Vid upplösningen såg han upp till honom, som en fyr på ett mörkt, tomt hav, där allt äts upp av ett
sinnesfullt mörker. Rissen är det ljuset som han har letat efter, han hade varit den som han sett upp till sen början, fyren som leder honom in till verkligheten.
Skulle avundsjuka verkligen vara det bästa möjliga sättet för Leo att förstå hans handlingar? Avundsjuka är kanske inte det bästa känslan som finns för att få honom att förstå den situation som han befinner sig i. Avundsjuka kan vara det som hindrade Leo från att förstå hur han vill vara.
Många som blir avundsjuka på andra individer känner sig oftast nedtryckta, sämre eller värdelösa när de umgås i deras omgivning. Samma argument kan man använda mot Leo och Rissen. Avundsjukan som han hade mot Rissen kanske gjorde så att Leo inte kunde nå sina mål, distraherade honom från att kunna få sin dröm i uppfyllelse. Ett bra exempel skulle vara relationen som Leo har med Linda.
Enligt en artikel publicerad av Moderna livet (2021) så är avundsjuka är ett bra sätt att motivera individen och få den att förstå vad dem vill uppnå i livet. För att kunna ta reda på varför Leo känner sig avundsjuk över Rissen måste man först första vart denna avundsjuka grundar sig i.
Avundsjuka grundar sig själv i rädsla, och specifikt i det här fallet så handlar Leos avundsjukan om egna tankar och frihet. Frihet som han känner under hela roman att han inte har. Den frihet som han skulle vilja kunna ta kontroll över men kan inte se sig själv fixa. För att Leo skulle ta reda på. Vi vet att Leo i grund och botten vill vara fri och drömmer om det i hans drömmar. Han vill kunna leva någonstans där hans tankar kunde leva fritt.
Kallocain är en bok som var skriven under svåra tider där statens kontroll över folket var inte så långt ifrån det samhället som fanns i Kallocain. Idag har vi möjligheten att kunna tänka fritt och kunna utrycka oss på det sättet vi vill. Dock finns det fortfarande länder som lever med massa censur och propaganda än idag. Avundsjuka är också något som många ser ner på idag och ser som något som är dåligt på alla möjliga sätt. Jag tycker att avundsjuka är en mänsklig känsla som alla känner men trycker ner antingen in i någon annan eller i sig själv. Leo hittade sin egen sanning genom att se Rissen från hans perspektiv.
Onödiga versaler borttagna från rubriken. /Smutstvätt, moderator
