snälla ge respons för min novell - förberedelse för NP

Livet slutar inte med självmord.

Spegeln föll ur din hand. Med ett högljutt landade den ner i golvet och splittade. En massa glasbitar låg plötsligt i det mörka bruna trägolvet. Då såg du din ansikte i den trasig spegel biten. Du såg ditt svart rakt hår som föll ner över din späda axlar och svarta stränga ögon som visade din olycklighet. För tre år sen tyckte du att du var vacker, inget

fel på dig. Nu hatade du dig själv, att få höra att du var en ful,äcklig och hora har fått dig att ändra din åsikt.

men du visste inte varför du blev kallad och mobbad för. som sagt du sett helt normalt ut och hade inget fel med ditt ansikte. du var bra på idrotten och hade bra betyg i skolan till och med fick du skolans högsta betyg i grundskolan.

du hade funderat på saken många gånger förut men orkade inte mer. Du ville inte gå till skolan Du ville inte vara här . Du ville hellre fly, fly till en annan värld för att söka lycka och kärlek.

Dina händerna darrade när du tog den vassa spegel biten för att skära dig. Snart fanns det ingen mer plats i handleden. Det är sista gången- tänkte du. Blodet droppade ner i golvet men du brydde sig inte om det. Du längtade bara efter att gå härifrån och att slippa bli kallad “jävla hora” och “bitchen” på skolan. Tabletten som skulle ta dig härifrån låg i din skrivbordslåda och väntade på dig. Innan du skulle ta dem öppnade  du din dator och gick in i facebook för att skriva till dina vänner i internet. Du  skulle sakna dem. De som har fått dig att stå ut i två år till. De fick dig att bli blind för sanningen. De bad dig kämpa och sluta bry dig. Men det gick  inte att inte bry sig när man får kläder förstörda och blir sparkad.

Du orkade inte skriva för var och en så du la ut en inlägg till alla. Inte för att få likes utan för att säga hejdå. Du tänkte ett tag och skrev  ”Hejdå världen, nu orkar jag inte mer. Jag vill försvinna och vill hitta lycka någon annanstans.

Tack för att ni försökt få mig att orka i de här två åren men nu pallar

jag inte försöka mer. Jag älskar er..Hejdå”  och du tryckte  på enter och stängde  av datoren.

Sen du tog ett papper och penna och skrev  nästan samma sak på  pappret och satte på dörren. du skulle sakna din familj och släkt. Din föräldrarna visste att du blev mobbad och de har försökt med alla saker för hjälpa dig och ni hade till och med bytt skola en gång men det hjälpte ändå inte.

Du öppnade skrivbordslådan och tog bruken med tabletterna och vatten från muggen och sedan  svalde ned dem. Du kastade dig i sängen och låg som du sov. Det dröjde nästan tio minuter för att din ögonlocken blev tyngre. Du skulle snart ta dig härifrån. Det sista du hann göra var att säga namn på dem som du tyckte om. Till slut försvann du till en annan värld.

Solen letade sig genom de vita molnen  och det värmde marken. det var fortfarande vinter men det finns ingen snö och det var  ljust ute men ditt rum var fortfarande mörkt. Din mörkblåa gardinerna låg  kvar som du drag . då knäckte din lillebror på dörren men dörren var inte låst så rusade han  ivrig in för att säga allt som hände i dagis men så fort han såg dig trodde han  att du sov så går han härifrån och senare på kvällen kom han tillbaka för att berätta att det var mat men nu märkte han blodet som droppade från sängen. Han sprang  till er  mamma och Mamma kom rusande in i rummet och såg allt lappen, trasig spegeln, burken med sömntabletterna och blodet. Hon skakade på din kalla kroppen som hon försökte vakna dig och  fällde ner handlöst på golvet när hon förstått  att du redan var död . Din pappa kom efter och förstått också det som har hänt. Han skrek rakt ut och  slog näven i bordet och började kasta krukor på väggarna.

På kvällen kom poliserna och utredde din kropp och du blev  bortförd. Poliserna hittade och tog med sig sömntabletterna och  spegel biten som hjälpte dig att ta härifrån.

Poliserna gick till skolan nästa dag och grep alla som hade mobbad dig. de var så många , bägge killar och tjejer. En organisation som motverkar mobbning också gick till skolan och  höll tal om vad de andra borde ha gjort när de mobbade dig.

Din bästa vän som aldrig förstått hur allvarligt det var, började förstå att hon borde ha gjort något åt saken. Hon började skrika och gråta rakt ut tills hon kunde inte andas och hon försökte slå till de som mobbade dig men poliserna höll fast henne. Inte för att gripa henne utan för att

lugna ner henne.

Efter fem dagar senare var din begravning. Du hade en vit klänning och såg ut som en ängel när du låg i en . Prästen sjöng bön och nästan hela skolan var där och sörjde för dig. det började regna efter ett tag, det var liksom himlen också grät för dig. Prästen höll tal och din familj ,och vänner som du fick på internet, rektorn ,lärare , polisen, personer från  organisationen och ett dussin till. Men ingen visste att var din bästa kompis var.

Nu har det gått ett månadet efter din död. de som mobbade dig åtalades för brott och skickades iväg till ungdomsfängelse.

Hela din skola sörjer och  förstår  det allvar med mobbning och vänskapsbandet mellan alla  har blivit starkare än någonsin.

Din mamma sitter hela tiden i soffan och skriver dikterna till dig “ jag väntar på  dig, jag väntar på att dörren ska knackas………..”. Din pappa sitter i fängelse för att han ha mördat den som var värst mot dig. din bästis Emma finns inte längre.

Förstår du? Du är viktig och du behövs.

Du måste prata med någon. Jag vet hur det känns när man har blivit mobbat men om du pratar med någon kommer det känns lättare . Du måste förstå att ta självmord är ingen lösning!