Stjärnor

Det översiktliga svaret är att när mindre stjärnor dör (d.v.s. utan supernova) skapas inte tillräckligt extrema förhållanden för att ge fusion av kärnor tyngre än järn. Under supernovaeruptionen skapas väldigt starka chockvågor riktade även mot stjärnans centrum. Och på så vis uppstår ännu större tryck/temperatur/strålning, och detta tillför både massvis med neutroner och massvis med energi, vilket krävs för att få fusionen att fortsätta från järn till de tyngre grundämnen du nämnde. Neutroner behöver fångas in av kärnor som en de av fusionsprocessen, och i mindre stjärnors slutfas sker endast s.k. långsam neutroninfångning (s-process). Medans i de (super)massiva stjärnor sker det även snabb neutroninfångning (r-process), vilket möjliggör  bildandet av grundämnen tyngre än järn/nickel. Fusionen av tyngre grundämnen frigör inte heller energi på samma vis som när lättare kärnor fuserar, så för att få fusion av tyngre ämnen än I/Ni att ske förbrukas massvis med energi. I mindre massiva stjärnor motverkas vidare fusion av detta, medans de extrema energimängder som bildas i massiva stjärnor mer än räcker till för fusion och bildande av ännu tyngre grundämnen.