0 svar
56 visningar
ProvKillen 72
Postad: 22 maj 12:50

Texten fick F på språklig variation, dvs grammatik och sånt. kan ni markera ut fel som finns :)

Hej! Jag skrev en text och den nog inte på godkänd nivå eftersom grammatiken och sånt var fel. Så jag kommer få F i slutbetyg och texten själv fick F :)
Jag ber er om ni skulle kunna markera ut några delar av texten där jag skrev fel eller använde fel ordklass. Ni behöver inte markera allt, bara enstaka ord skulle jag uppskatta jättemycket :) Tack i förhand

"

Hedvig frös till. Orden som precis kom ut från min mun gjorde stämningen stel för en liten stund och det gjorde oss båda obekväma. 

“Eh… j, jag var inte redo, Moa.” utbrast Hedvig tveksamt och kollade sakta ner mot golvet.

“Vadå inte redo?!” skrek jag och tappade helt kontrollen över min ilska som sedan övergick ganska snabbt. Vadå inte redo?

Hedvig såg tveksam och hjälplös ut, men jag brydde mig inte ett dugg hur hon kände sig.  

“Jag var inte redo att ha barn!” sa Hedvig tveksamt och hopplös ut, fortsatte kolla ner och vågade inte möta min blick. 

Ännu en gång blev det tyst, jag kände mig ‘tom’ och alla tankar flög runt mitt huvud. Vadå, menade hon att jag var ett misstag? Var det inte meningen att jag skulle finnas? 

“Vadå, så du säger att du bestämde dig att behålla mig och sen gå iväg från mitt liv?”
Hur kan man vara så självisk? Hon är här, lever sitt liv och ägnar inte ens en tanke  om hur hennes egna dotter är eller mår?
“Jag hade problem, det var för det bästa” sa Hedvig tonlöst.
“Du lämnade pappa och mig, visste du hur svårt det var för oss? Jag var bara två år gammal! Två år gammal, och du lämnade mig…”, skrek jag med en så hård röst som om mina lungor skulle spräckas och mitt hals skulle exploderas samtidigt som en tår sipprade ner för mina kinder.
Hedvig var helt kallhjärtad eller snarare död inuti. Hon bara satt framför mig och uttryckte inte ens en min. Kunde hon ens höra vad jag säger? Hon såg så ‘död’ ut.
“Jag var mentalt sjuk, och…”
“Och vadå?” svarade jag direkt aggressivt.

Jag kunde inte tro att någon så jävla självisk person fanns. Jag vill bara skrika på henne, men hon såg så död ut. Jag kunde inte ta emot den här skiten. Jag förtjänade bättre. Det var ett misstag för mig att komma hit från första början. Det enda saken jag ville ha just nu var Otto, den enda personen som förstod mig, jämfört med den här kvinnan som inte hade några känslor eller brydde sig inte om någon annan än sig själv.. Jag reste mig hastigt upp och slog till stolen hårt. Jag råkade slå mina tår hårt mot stolen, det kändes som att jag ville bara hoppa runt och skrika av all min smärta, men jag fortsatte gå fram.
“Förlåt Moa.” Utbrast Hedvig och blev tårögd…

Svara Avbryt
Close