Ultravioletta katastrofen och varför man skulle ha blivit bränd av en ugn.

Hej, 

Jag försöker förstå den ultravioletta katastrofen. Jag har precis börjat läsa det här och har inte många kunskaper i fysik. Jag skulle vilja se om någon kan förklara det enkelt för mig, har letat i böcker och nätet men kommer ingen vart. 

Jag har förstått det som att i de tidigare teorierna så ökade frekvensen/intensiteten i ljuset som emitteras från svarta kroppar när temperaturen steg. Och i den formeln som finns (Rayleigh) så går intensiteten mot oändligheten eftersom det blir nästan delat på noll eller mycket små tal när våglängden minskar.

Är intensiteten ett mått på energin som finns i våglängderna? Så ett högt värde på I innebär många kortvågiga våglängder? 

Överallt läser jag att "man skulle ha bränts till döds" om man öppnade upp ugnen om den teorin stämde. Varför? Är det inte vid väldigt höga temperaturer som man kommer upp i synligt ljus och sedan så korta våglängder så att det skulle emitteras ultraviolett strålning? Eller menar man att redan vid det lilla ljus som emitteras i ugnen från elementen eller vad det nu är så är man i tillräckligt höga temperaturer för att UV-strålning och liknande skulle emitteras? 

I den klassiska grafen ser man hur strålningen skjuter i höjden jämfört med hur den observerade experimentella grafen ser ut. Att den skjuter i oändligheten vad innebär det egentligen? I Grafen är den inte placerad ovanför de kortare våglängderna utan den skjuter iväg redan vid längre våglängder. Är det intensiteten som är farlig eller våglängden? 

Det känns som att många får det att låta att det är våglängden som blir kortare och frekvensen blir högre och att det är det som gör att energin/intensiteten ökar. Men jag uppfattar det som att det är värmen som i första hand ger upphov till och styr längden på vågorna och frekvensen.

Ursäkta om jag låter lite flummig, jag har inte hunnit lära mig termer och sätta mig in alltför mycket än.