Varför används vissa stilfigurer av författare?

Nu vet jag inte vart jag har min retorik-bok, så svårt att slå upp just dessa stilfigurer - men ja generellt har alla stilfigurer en uppgift. Det behöver dock inte direkt vara att förmedla en känsla (dvs. 'pathos'), utan kan vara lite större än så och gå in det det man kallar "talarens tre plikter" (som måste uppfyllas för att syftet med talet ska uppnås), de är:

• delectare - att behaga (ethos)
• docere - att lära ut (logos)
• movere - att röra (pathos)

Att arbeta med stilfigurer berör arbetsprocessen Elocutio - vilket handlar om den språkliga utformningen - det korrekta, klara och passande språket för det du söker övertyga och för den publik du söker övertyga (stilnivån ska alltså anpassas för det specielle retoriska situationen). Du vill få dem välvilligt inställd till dig, anpassa språk för just denna publik och beröra - dvs. konstfullt språk, rytmiskt och stilistiskt genomarbetet och illustrativt.
Språkliga dygder är:

• Puritas - korrekt (i språkliga och formella avseenden)
• Perspicuitas - klart (inte bara enkla formuleringar, utan precision)
• Decorum - passande (stilnivån anpassas för tillfället, ämnet och publik)
• Ornatus - konstfull (uttrycken väljs med vilken effekt man vill uppnå i åtanke)
• (Evidencaia) - ett målande språk

Stilfigurerna används alltså för att:

• Åskådliggör
• Förklarar
• Väcker/framhäver/dämpar känslor
• Döljer
• Belsyer
• Roar
• Undviker långtråkighet
• Ger intryck av saklighet
• Ger intryck av oemotsäglighet
• Hjälper minnet

Vilka du använder kan också styras av om din tes är explicit eller implicit, hur du driver talet framåt osv.
Hoppas du fick en generell orientering i alla fall, får du slå upp de enskilda stilfigurerna du nämnde ovan.