4 svar
38 visningar
Sarabara är nöjd med hjälpen
Sarabara 8
Postad: 6 maj 17:18

Vet någon ifall det finns en etisk teori som är förenlig med determinismen? (Filosofi)

Jag kan inte riktig hitta nån då dom skiljer sig mycket med determinismen, har någon tips ? Så jag kan bygga vidare på uppskattas.  

matsC Online 253
Postad: 6 maj 17:42

Lite av en killgissning:

Determinismen säger ju att allt, verkligen allt, är förutbestämt. Om vi anser att en etik är en uppsättning regler för att avgöra vilka handlingar/alternativ som är goda/rätta så implicerar väl determinismen att en etik är onödig/meningslös.

Sen kan man ju formulera någon slags noll- eller tom etik som i princip säger att det inte spelar nån roll??

Sarabara 8
Postad: 6 maj 19:06

Grejen är att jag måste ta nån etisk teori som ex pliktetiken, Konsekvensetiken, Sinnelagsetiken, Dygdetiken och utgå ifrån nån av dom.. såhär står det på uppgiften. Den etiska teorin måste alltså vara sådan att en determinist skulle kunna tro på den.) Redogör för på vilket sätt teorierna är förenliga. 

Tacksam för hjälpen.  

Jag skulle nog säga att alla de vanliga (meta)etiska teorierna i rent strikt bemärkelse är förenliga med determinismen. Allt man behöver göra för att vara t.ex. konsekvensetiker är att anse att det är konsekvenserna av en handling som avgör dess etiska värde. Det säger alltså inget om orsakerna till handlingen eller om huruvida handlingen var "fri", och därför skulle både determinister och indeterminister kunna vara konsekvensetiker. Något liknande kan sägas om dygdetiken. Kant brottades själv med frågan om relationen mellan determinism och sin etiska teori och argumenterade för att hans transcendentala idealism innebar att det inte fanns någon fundamental konflikt mellan de två. Alla har inte varit helt nöjda med Kants egen lösning men det finns nutida tänkare som utifrån ett kantianskt perspektiv har försvarat samma slutsats på andra vis.


Det här är nära relaterat till debatten mellan kompatibilister och inkompatibilister, där de förstnämnda menar att det inte finns någon motsättning mellan determinism och fri vilja medan de sistnämnda menar att det gör det. Inkompatibilisterna menar helt enkelt att om någons handlande är förutbestämt så har den inget fritt val och att determinismen på så sätt utesluter fri vilja. Kompatibilisterna menar tvärt om att det inte finns någon motsättning mellan fri vilja och determinism.

Att det inte skulle finnas någon motsättning kan låta märkligt när man hör det första gången, men denna uppfattning är faktiskt den vanligaste bland akademiska filosofer (källa (pdf)). Tanken brukar vara något i stil med att vad vi menar med att en människas val eller handlingar är fria är att personen inte är manipulerad, lurad, tvingad etc utan att hennes beteende beror på hennes karaktär och hennes egna begär, värderingar, omdöme osv. Om vi blir tvingade till något så handlar vi ju så att säga på ett sätt som "strider mot vilka vi är" (dvs vårt handlande reflekterar inte hur vi själva är som personer), och det är då vi säger att personen inte är fri i sitt handlande. Om hon istället handlar i enlighet med sitt eget bästa omdöme och sina känslor och viljor och utifrån rätt/relevant information på ett sätt som faktiskt reflekterar hur hon är som person—kort sagt om hon kan handla precis så som hon själv vill—då säger vi att hon är fri i sitt handlande. Men att handla i enlighet med sitt eget omdöme osv är ju inte på något vis oförenligt med determinismen, och alltså kan vi enligt kompatibilismen ha fri vilja även i en deterministisk värld. (Denna syn fanns redan hos t.ex. Thomas Hobbes på 1600-talet och David Hume på 1700-talet; biologen TH Huxley försvarade idén i sin artikel On the hypothesis that animals are automata, 1874; och en av flera försvarare idag är den amerikanske filosofen Daniel Dennett.)

För att knyta detta till etiken: Vissa (bl.a. David Hume) menar till och med att det bara är i en deterministisk värld som någon kan hållas ansvarig för sina handlingar eftersom det bara är i en sådan värld som handlingarna faktiskt är en strikt konsekvens av hur personen är beskaffad. Vi vill att världen ska göra intryck på oss, att dessa intryck ska forma våra föreställningar, att dessa föreställningar i kombination med hur vi är som personer ska forma vårt beslutsfattande, samt att vårt beslutsfattande ska forma hur vi handlar. Att införa någon indeterminism någonstans i denna kedja skulle snarare minska personens moraliska ansvar. Att en människas handling är en konsekvens av summan av alla existerande faktorer vid tidpunkten är alltså inte ett hinder för moraliskt ansvar utan snarare en förutsättning, för vi kan ju bara berömma eller klandra en människa för hennes handlingar i den utsträckning som handlingarna är en konsekvens av hennes faktiska natur, och det förutsätter i någon mening determinism.

[Det är inte meningen att försvara kompatibilismen här, men medan inkompatibilismen är ganska intuitiv och enkel att förstå så kan kompatibilismen kännas lite knepigare att greppa. Därför fokuserar jag mer på att förklara det perspektivet på ett sätt som kan göra att det också känns begripligt.]


Det får sägas vara en öppen fråga dels hur relationen ser ut mellan determinism och fri vilja och dels mellan fri vilja och etik. Men det betyder alltså även att du nog kan hitta sätt att tänka på detta nästan vilken etisk teori du än väljer. Ett exempel vore stoikerna, vilka i stora drag var både dygdetiker och determinister (även om de använde ord som "ödet" och "naturen" för att prata om nödvändigheten i världens förlopp). Även Spinoza var en determinist vars storverk heter just Etiken.

Sarabara 8
Postad: 9 maj 00:40

Tusen tack för hjälpen nu förstår jag. :) 

Svara Avbryt
Close