Bioteknik eller Läkare? help en tjej som har panik

Har inte jättemycket kunskap om någon av utbildningarna. Men jag kan säga följande

• det är ännu mindre matte på läkarprogrammet
• läkare behöver inte jobba på sjukhus. Man kan forska inom egentligen vad som helst ute i industrin. 
• sjukhus är stora och det finns flera jobb en läkare kan ha där. Din bild av en läkare kan vara lite fel. 
• läkarprogrammet är långt och teoretiskt tungt. Man löser problem men inte på samma sätt. Den problemlösningen du är ute efter skulle jag säga att du får mycket mer på ett civingprogram
• om du älskar matte kanske teknisk matte är något för dig? Det är brett och något helt annat. Det kommer nog klia dina problemlösnings och matte-klin.  
• om du vill jobba i ett labb borde du på något sätt bli doktor, antingen via civing eller läkare

MrPotatohead skrev:

Har inte jättemycket kunskap om någon av utbildningarna. Men jag kan säga följande

• det är ännu mindre matte på läkarprogrammet
• läkare behöver inte jobba på sjukhus. Man kan forska inom egentligen vad som helst ute i industrin. 
• sjukhus är stora och det finns flera jobb en läkare kan ha där. Din bild av en läkare kan vara lite fel. 
• läkarprogrammet är långt och teoretiskt tungt. Man löser problem men inte på samma sätt. Den problemlösningen du är ute efter skulle jag säga att du får mycket mer på ett civingprogram
• om du älskar matte kanske teknisk matte är något för dig? Det är brett och något helt annat. Det kommer nog klia dina problemlösnings och matte-klin.  
• om du vill jobba i ett labb borde du på något sätt bli doktor, antingen via civing eller läkare

Tack så mycket för svaret

När du säger att läkare kan göra mer saker på sjukhus kan du ge några exempel? för just nu är min bild på läkare att de antingen går runt på akuten eller sitter på kontor och tar emot patienter som är sjuka etc

• En del läkare arbetar mycket med klinisk forskning, alltså studier på patienter. Det kan exempelvis vara att bedriva forskning kring ett nytt läkemedel (som exempelvis visat sig lovande i djurstudier, och nu ska testas på människor) eller nya behandlingsmetoder.
• En del läkare arbetar för myndigheter, exempelvis med utformning av riktlinjer för läkemedelsanvändning, och andra arbetar för företag som utvecklar eller säljer läkemedel eller medicintekniska produkter (medicintekniska produkter är exempelvis insulinpump, pacemaker, respirator, CPAP för andningsstöd, mm. – stort som smått).
• Läkartjänster kan, utöver de klassiska rollerna, är exempelvis:
  • Röntgenläkare
  • Anestesiolog (arbetar med nedsövning och smärtlindring)
  • Kirurger (opererar)
  • Obstetriker (arbetar med personer under graviditet och förlossning)
  • Rättsläkare (genomför obduktioner och andra medicinska bedömningar av personer som utsatts för brott)
  • Läkare inom palliativ vård (vård i livets slutskede)
  • Psykiater (arbetar med patienter med psykiatriska sjukdomar, såsom depression, bipolär sjukdom och schizofreni)
  • Skolläkare (arbetar inom skolans värld, för att säkerställa att eleverna på skolan mår bra och utvecklas som de ska)
  • Läkare inom laboratorieverksamhet: 
    • Patolog (arbetar med att diagnostisera knölar som opererats bort från patienter, för att identifiera om, och i så fall vilken typ, det är en form av cancer)
    • Immunolog (läkare som arbetar med sjukdomar inom immunförsvaret)
    • Läkare inom klinisk kemi (arbetar med laboratorieteknik för att diagnosticera och följa upp behandling av sjukdomstillstånd)
    • Läkare inom klinisk mikrobiologi (arbetar med att identifiera exempelvis bakterier, svampar, virus och andra patogener, i patientprover)

Ja, det finns att välja på (och jag har säkert missat några specialiteter). :)

Det är som att det skulle finnas ett "ingenjörsprogram" där alla ingenjörer går. Uppenbarligen gör inte alla samma sak och det finns jättemånga vägar att gå. 

Läkarutbildningen är betydligt längre, först ska du gå grundutbildningen på 6 år och sedan utbilda dig för att bli specialist inom något område.

En fördel med läkare är att yrket är geografiskt mer utspritt, det behövs läkare runt hela landet. En del ingenjörsyrken kan vara kopplade till vissa orter, t.ex. om du vill jobba inom läkemedelsindustrin.

Lönemässigt har en genomsnittlig läkare högre livslön än en genomsnittlig civilingenjör.

Vad man jobbar med som ingenjör är delvis kopplat till din arbetslivserfarenhet. Det är vanligare att du som junior hamnar i mer ”hands on”-uppdrag, om du t.ex. är intresserad av laborativt arbete. Ju mer senior man blir desto mer tenderar man att hamna inom management eller mer strategiska roller där det handlar mer om ”kontorsarbete”, det är åtminstone min erfarenhet.

Teraeagle skrev:

Läkarutbildningen är betydligt längre, först ska du gå grundutbildningen på 6 år och sedan utbilda dig för att bli specialist inom något område.

En fördel med läkare är att yrket är geografiskt mer utspritt, det behövs läkare runt hela landet. En del ingenjörsyrken kan vara kopplade till vissa orter, t.ex. om du vill jobba inom läkemedelsindustrin.

Lönemässigt har en genomsnittlig läkare högre livslön än en genomsnittlig civilingenjör.

Vad man jobbar med som ingenjör är delvis kopplat till din arbetslivserfarenhet. Det är vanligare att du som junior hamnar i mer ”hands on”-uppdrag, om du t.ex. är intresserad av laborativt arbete. Ju mer senior man blir desto mer tenderar man att hamna inom management eller mer strategiska roller där det handlar mer om ”kontorsarbete”, det är åtminstone min erfarenhet.

tack 

vet du om det är möjligt att jobba utomlands med en läkare utbildning. För i mina ögon så känns det som att man bara kan jobba i sverige 

Den svenska läkarutbildningen (åtminstone den nya) godtas inom EU, liksom Sverige godtar läkarutbildningar från andra EU-länder. Majoriteten av specialistbevisen går också att överföra. 

https://slf.se/rad-och-stod/arbetsmarknad/arbeta-utomlands-som-lakare/

För länder utanför EU/EES varierar det från land till land. :)

Med det sagt, det kan finnas språkkrav för att få legitimation i andra länder. Enligt ovanstående källa ska det inte finnas några sådana språkkrav, men jag vet inte om jag feltolkar texten. I Sverige krävs goda kunskaper (C1) i svenska, norska eller danska, för att få svensk legitimation, så jag vet inte om ovanstående källa syftar på någon annan form av språkkunskaper. 🤔

https://legitimation.socialstyrelsen.se/legitimation/utbildad-i-euees/lakare-utbildad-inom-eu-ees/ 

Det är garanterat enklare att jobba utomlands som ingenjör än som läkare.

en grej som jag också e rädd för med bioteknik är att det kommer att vara ett väldigt ensamt jobb, asså inne på labben själv, små uppgifter som inte gör nån skillnad. Men sen med läkare är jag rädd att jag inte kommer att ha fritid 

Inga jobb är optimala och man är inte bunden till ett jobb i hela sitt liv. Med tanke på hur fort utvecklingen går är det också i princip omöjligt att förutspå 5+ år in i framtiden om hur olika yrken kommer att vara, eller framförallt hur din inställning kommer vara kring dem. För mig personligen är mina tankar och ambitioner helt annorlunda idag än vad de var 2020. Det jag vill ha sagt med det är att du borde tänka lite mer kortsiktigt och välja något du kommer trivas med just nu. Jag tror starkt på att man ska välja utbildningar med hänsyn till hur rolig själva utbildningen är och inte vad det eventuellt resulterar i för jobb. 

Många bra perspektiv som har tagits upp i den här tråden! Jag skulle vilka inflika med ett eget, nämligen om huruvida man ska välja utbildning efter intresse eller arbetsmöjligheter.

Jag tycker att man ska välja sin utbildning efter vad man vill ha ut av livet och vad man värderar. Om man värderar pengar och ekonomisk trygghet kanske det inte är rimligt att studera något man tycker är roligt men som har dåliga karriärsutsikter / låga löner efter studierna. Man kan liksom inte studera modern konst i fem år och sedan bli indignerad över att man inte hittar jobb eller arkitektur och bli förvånad över att arbetsmöjligheterna försvinner när ekonomin går dåligt. Det hjälper inte så mycket att man tyckte konst eller arkitektur var jätteintressant när det kurrar i magen och man knappt har pengar till hyra.

Om vi däremot begränsar oss till ”bra” utbildningar som bioteknik eller läkare spelar det nog ingen roll vad man väljer; man kommer alltid kunna klara sig på det.

Det är en bra poäng. Trots svårt att spå framtiden kommer en 5-årig superrolig kurs i bugg inte magiskt resultera i ett tryggt arbete när man är klar. 

naytte skrev:

Många bra perspektiv som har tagits upp i den här tråden! Jag skulle vilka inflika med ett eget, nämligen om huruvida man ska välja utbildning efter intresse eller arbetsmöjligheter.

Jag tycker att man ska välja sin utbildning efter vad man vill ha ut av livet och vad man värderar. Om man värderar pengar och ekonomisk trygghet kanske det inte är rimligt att studera något man tycker är roligt men som har dåliga karriärsutsikter / låga löner efter studierna. Man kan liksom inte studera modern konst i fem år och sedan bli indignerad över att man inte hittar jobb eller arkitektur och bli förvånad över att arbetsmöjligheterna försvinner när ekonomin går dåligt. Det hjälper inte så mycket att man tyckte konst eller arkitektur var jätteintressant när det kurrar i magen och man knappt har pengar till hyra.

Om vi däremot begränsar oss till ”bra” utbildningar som bioteknik eller läkare spelar det nog ingen roll vad man väljer; man kommer alltid kunna klara sig på det.

Eller så blir man youtuber/influencer så man snabbt kan få ekonomisk trygghet lol. Inget jag rekommenderar om man inte är beredd att stå ut med vara "känd" och motstånd från jobbiga främlingar. 

blipblopblip skrev:

en grej som jag också e rädd för med bioteknik är att det kommer att vara ett väldigt ensamt jobb, asså inne på labben själv, små uppgifter som inte gör nån skillnad. Men sen med läkare är jag rädd att jag inte kommer att ha fritid 

Det där är en vanlig fördom om ingenjörsyrket som inte riktigt är sann. Jag har alltid jobbat i ett team, sen kanske man ansvarar för olika projekt men man har alltid utbyte med kolleger. Om inte direkt i ens eget projekt så åtminstone under fikarasten. Ofta samarbetar man också med andra parter, när jag jobbade inom industrin var jag ofta med i projekt där man jobbade nära personer från universitet, forskningsinstitut och andra företag.

ChatGPT

destiny99 skrev:

naytte skrev:

Många bra perspektiv som har tagits upp i den här tråden! Jag skulle vilka inflika med ett eget, nämligen om huruvida man ska välja utbildning efter intresse eller arbetsmöjligheter.

Jag tycker att man ska välja sin utbildning efter vad man vill ha ut av livet och vad man värderar. Om man värderar pengar och ekonomisk trygghet kanske det inte är rimligt att studera något man tycker är roligt men som har dåliga karriärsutsikter / låga löner efter studierna. Man kan liksom inte studera modern konst i fem år och sedan bli indignerad över att man inte hittar jobb eller arkitektur och bli förvånad över att arbetsmöjligheterna försvinner när ekonomin går dåligt. Det hjälper inte så mycket att man tyckte konst eller arkitektur var jätteintressant när det kurrar i magen och man knappt har pengar till hyra.

Om vi däremot begränsar oss till ”bra” utbildningar som bioteknik eller läkare spelar det nog ingen roll vad man väljer; man kommer alltid kunna klara sig på det.

Eller så blir man youtuber/influencer så man snabbt kan få ekonomisk trygghet lol. Inget jag rekommenderar om man inte är beredd att stå ut med vara "känd" och motstånd från jobbiga främlingar. 

Det är knappast så att man "bara blir" så stor på en plattform som YouTube att man kan försörja sig på det. Dessutom är det verkligen ingen säker inkomstkälla.

naytte skrev:

destiny99 skrev:

Visa föregående citat

naytte skrev:

Många bra perspektiv som har tagits upp i den här tråden! Jag skulle vilka inflika med ett eget, nämligen om huruvida man ska välja utbildning efter intresse eller arbetsmöjligheter.

Jag tycker att man ska välja sin utbildning efter vad man vill ha ut av livet och vad man värderar. Om man värderar pengar och ekonomisk trygghet kanske det inte är rimligt att studera något man tycker är roligt men som har dåliga karriärsutsikter / låga löner efter studierna. Man kan liksom inte studera modern konst i fem år och sedan bli indignerad över att man inte hittar jobb eller arkitektur och bli förvånad över att arbetsmöjligheterna försvinner när ekonomin går dåligt. Det hjälper inte så mycket att man tyckte konst eller arkitektur var jätteintressant när det kurrar i magen och man knappt har pengar till hyra.

Om vi däremot begränsar oss till ”bra” utbildningar som bioteknik eller läkare spelar det nog ingen roll vad man väljer; man kommer alltid kunna klara sig på det.

Eller så blir man youtuber/influencer så man snabbt kan få ekonomisk trygghet lol. Inget jag rekommenderar om man inte är beredd att stå ut med vara "känd" och motstånd från jobbiga främlingar. 

Det är knappast så att man "bara blir" så stor på en plattform som YouTube att man kan försörja sig på det. Dessutom är det verkligen ingen säker inkomstkälla.

Hm intressant. Vad får dig att tycka att det inte är en säker inkomstkälla? 😊  många har ju kommit väldigt långt med det. 

Det faktum att man saknar arbetskontrakt och uppsägningstid och så vidare är väl en ganska stor aspekt? Ditt konto kan bli nedtaget när som helst av YouTube (som inte är tvungna att ge tillbaka det), och då är hela din inkomstkälla borta.

Här kliver jag in, jag tog examen från biotek i kth för ett år sen (mina kommentarer om läkare får du ta med en nypa salt men det är från gymnasiekompisar som gick och blev det samt den mån jag haft kontakt med KI/NKS via plugget).

läkarprogrammet är långt och teoretiskt tungt.

Nej, inte de tre senare åren, så kallad klin (och innan dess preklin). 

Mr Potato:

om du vill jobba i ett labb borde du på något sätt bli doktor, antingen via civing eller läkare

Smutstvätt:
Läkare inom laboratorieverksamhet: 

• Patolog (arbetar med att diagnostisera knölar som opererats bort från patienter, för att identifiera om, och i så fall vilken typ, det är en form av cancer)
• Immunolog (läkare som arbetar med sjukdomar inom immunförsvaret)
• Läkare inom klinisk kemi (arbetar med laboratorieteknik för att diagnosticera och följa upp behandling av sjukdomstillstånd)
• Läkare inom klinisk mikrobiologi (arbetar med att identifiera exempelvis bakterier, svampar, virus och andra patogener, i patientprover)

Läkare kommer typiskt sett inte gå och labba själva eftersom de inte är tränade att göra det. De står för tolkningsarbetet. "Klinisk kemi" och "klinisk mikrobiologi", "klinisk patologi" är i alla fall på NKS och HS namn på labbavdelningar, och där jobbar noll läkare, de flesta är biomedicinska analytiker och det förekommer även biotekniker och biomedicinare. Läkarna är de som skickar beställningar dit och får de sen i sina datorer. 

Det att läkare är en bred utbildning brukar läkarna själva också vilja framhålla men jag håller faktiskt inte med, eller, i alla fall är det inte i närheten lika brett som ämnesprogrammen (kandidater) och civilingenjörsprogrammen. Det finns möjliga, exotiska karriärsvägar (typ management consulting) men de är just det, exotiska. Läkarnas valfrihet ligger i ST-specialisering samt öppna privat eller jobba på sjukhus, man måste se läkare som en yrkesutbildning som advokat och psykolog. Jag vet inte hur imponerad man blir om en jurist säger att man kan bli både skattejurist och jurist inom brottsmål (brottsjurist låter udda)

... men för att svara på din fråga. Gå och stalka folk på linkedin, sök bioteknik KTH så får du ett axplock. Sjukhuslabb, pharma/läkemedel (on the top of my head Octapharma, Atlas antibodies, Affibody, Olink proteomics, 10x genomics, Elypta, gå in på solna hagastaden och zooma in så ser du diverse småföretag), doktorera. En klasskompis från biotek UU gick och blev IT konsult men det kan man inte från KTH för vi läser mycket lite programmering. Nässpray... Asså nä det är inte typiskt. 

Jag förstår dina tankar och intressen. Du kommer få en working intuition av människokroppen via de "våta" ämnena biokemi immunologi, genetik, mikro/cellbion, jäääättemycket om proteiner, samt, kunna djupare än läkarna: ingående om genreglering och störningar i denna kurs, gen-, prote-, metebol-, mircobi- OMICS som är moderna sätt att studera kroppen på cellnivå. Framstegen som görs där kommer i deras läroböcker med 10års dröjsmål, if ever. Men vi missar all anatomi, allt kirurgiskt, ganska mycket av fysiologin på organnivå och deras sjukdomar (utom möjligtvis hjärna och blodet om det ens är ett organ). Vi kan så att säga inte namn på ben, men vi kan namn på gener LOL. En till anekdot; vi gör PCR, de gör CPR (polymerase chain reaction vs Cardiopulmonary resuscitation). Det är olika perspektiv på kroppen men vårt är roligare 😍. 

Jag är väldigt nöjd med den nivån av allmänbildning om kroppen jag tar med mig, jag insåg i efterhand att det var lagom för att tillgodose mitt, också "allmänna", intresse för kroppen. Det skulle kanske vara nyttigt om du också funderade på om vilken nivå av intresserad du är?

Jag älskar och har alltid varit väldigt bra på matte och problemlösning.

Ja, läkare innehåller noll matte och noll problemlösning.

Det jag inte gillar med bioteknik just nu ör att det är så otroligt mycket kemi och mindre matte än vad jag trodde det skulle vara på en civilinjengörs utbildning.

Jag VET, eller hur?? Det är det även objektivt sett jämfört med andra biotek i Sverige. Kemin finns där för att öppna dörren mot kemimasters (vilket bokstavligen ingen valde vid en handuppräckning i min klass) matten misstänker jag är för att folk är svaga på det men det är ett ägg/höna argument för skruvar du upp matten lockas även smartare studenter. Jag minns att jag i ettan tänkte, ska den högsta matten jag lär mig i livet verkligen vara flervariabelanalys, nä, det går inte. Det var därför jag började på tf året efter men det är en helt annan historia ☺️

Angående arbetslivet efter biotek.

Biotek är definitivt labbigare än andra civilingenjörer, speciellt tidigt i karriären. 'Andemeningen' med oss biotekniker är att utveckla de nya våtlabbsteknikerna, inte använda de gamla (även om vi då per automatik också bestitter den färdigheten). Tänk Olink proteomics eller 10x, eller Joakim Lundeberg. Men det är de facto inte det dels för att cutting edge bolagen inte är i Sverige, och dels för att jag finner att den kreativa can-do! ingenjörsandan saknas hos oss (för att den saknas i utbildningen och saknas i folk som väljer att välja vårt program, matten är den del i det). De duktiga bioteknikerna doktorerar på Scilifelab och utför vår andemening i akademin, vilket betyder dåligt betalt. 

I alla fall, man befodras vanligtvis efter 5-10år till gruppchef eller liknande och gör i alla fall inte mycket labbarbete, men tro mig, vid det laget kommer du vara glad över det. Den spännande känslan försvinner SNABBT, precis som vilket jobb som helst. 

Qetsiyah skrev:

Här kliver jag in, jag tog examen från biotek i kth för ett år sen (mina kommentarer om läkare får du ta med en nypa salt men det är från gymnasiekompisar som gick och blev det samt den mån jag haft kontakt med KI/NKS via plugget).

läkarprogrammet är långt och teoretiskt tungt.

Nej, inte de tre senare åren, så kallad klin (och innan dess preklin). 

Mr Potato:

om du vill jobba i ett labb borde du på något sätt bli doktor, antingen via civing eller läkare

Smutstvätt:
Läkare inom laboratorieverksamhet: 

• Patolog (arbetar med att diagnostisera knölar som opererats bort från patienter, för att identifiera om, och i så fall vilken typ, det är en form av cancer)
• Immunolog (läkare som arbetar med sjukdomar inom immunförsvaret)
• Läkare inom klinisk kemi (arbetar med laboratorieteknik för att diagnosticera och följa upp behandling av sjukdomstillstånd)
• Läkare inom klinisk mikrobiologi (arbetar med att identifiera exempelvis bakterier, svampar, virus och andra patogener, i patientprover)

Läkare kommer typiskt sett inte gå och labba själva eftersom de inte är tränade att göra det. De står för tolkningsarbetet. "Klinisk kemi" och "klinisk mikrobiologi", "klinisk patologi" är i alla fall på NKS och HS namn på labbavdelningar, och där jobbar noll läkare, de flesta är biomedicinska analytiker och det förekommer även biotekniker och biomedicinare. Läkarna är de som skickar beställningar dit och får de sen i sina datorer. 

Klinisk mikrobiologi och klinisk kemi har jag sämre koll på, men patologer arbetar definitivt i labbmiljöer (inte hela arbetsdagen, dock). Det är i regel patologer som skär ut de prover från en tumör, som sedan bäddas in i paraffinklossar. I vissa verksamheter lär sig biomedicinska analytiker att göra detta, men det är undantaget snarare än regeln.

Det är inte så att en patolog ägnar majoriteten av sina dagar i en laboratoriemiljö, men de är definitivt där regelbundet. Om man känner att man ibland vill känna lukten av formalin, men inte stå i den hela dagarna, då kan jag rekommendera att bli patolog. 😄

Jag tror inte riktigt det är så, de relevanta rollerna är kirurg, labbpersonal och patolog (i kronologisk ordning). Patologen ansvarar i regel inte för själva provtagningen. Jag sommarjobbade med att göra immunohistokemi, dock inte i sjukhuslabb, men jobbade tillsammans med många före detta biomedicinska analytiker. 

Vävnadsprover skickas i brukar med formaldehydlösning till labbet, eller färska direkt efter operation. Fixeringen (som består av några steg innan själva infrysningen i paraffin) är definitivt labbets jobb och inget patologen går och gör, det är i högsta grad rutinarbete. Vore otänkbart för mig att BMA inte lär sig detta i sin utbildning. Jag kan tänka mig att patologen kan involvera sig mer vid komplexa fall och specialanalyser som labbpersonalen kan behöva fråga något om. Diagnos- och prognosställningen är ett svårare jobb som ansvaras för av patologen. Den ena kräver alltså lite mer än 10års utbildning och den andra knappt 3, eftersom ofärdiga BMAer kan sommarjobba där, olika status och helt olika jobb. 

Det är inte fixeringen jag pratar om - den görs, precis som du säger, av biomedicinska analytiker. Det jag pratar om är utskärning, alltså hur själva preparatet delas upp. Mindre, enklare preparat skärs ofta ut av biomedicinska analytiker, efter särskild utbildning, men övriga preparat skärs ut av läkare.

Nedanstående riktlinjer är från Region Skåne, men en liknande arbetsuppdelning sker på de ställen jag har erfarenhet av också. 

https://svfp.se/kvast/ovrigt-utskarningsmallar-snomed-etc/stora-utskarningen/

https://svfp.se/kvast/ovrigt-utskarningsmallar-snomed-etc/lilla-utskarningen/

Eh... Okej, men vi glider ganska långt från poängen, det jag sa från början var att läkare inte labbar och det står jag för. Mindre sjukhus har kanske mer hopblandade enheter och funktioner, jag vet inte hur det funkar i Skåne. Utskärning spekulerar jag kan antingen utföras direkt av kirurgen eventuellt i samråd med patolog, eller så kan denne lämna anteckningar till labbet som gör det själva, men att en patolog skulle vara stationerad organisatoriskt och/eller fysiskt vid labbet för att täcka upp för bara detta steg har jag svårt att tänka mig. Oklart också om verkligen en patolog (en specialistläkare) behöver göra de "stora utskärningarna" eftersom det bara står "läkare", det kan isf handla om att man litar mer på läkare som har djupare kunskap om hur man skär i kött än BMAer, och då i alla fall låter det tvek att kalla det för att "labba". 

I alla fall, för blipblopblip talar sjukhuslabben inte för läkare om hen gillar att labba. 

Hehe, ja vi börjar komma ifrån ämnet lite grann. Sorry! 😅

Qetsiyah skrev:

Utskärning spekulerar jag kan antingen utföras direkt av kirurgen eventuellt i samråd med patolog, eller så kan denne lämna anteckningar till labbet som gör det själva, men att en patolog skulle vara stationerad organisatoriskt och/eller fysiskt vid labbet för att täcka upp för bara detta steg har jag svårt att tänka mig.

Det är precis så det är! Åtminstone inom regional vård inom Region Stockholm. Kirurger skär i regel inte ut preparat (det är i så fall i undantagsfall när labbet är stängt), enligt den person jag känner som jobbat som patolog i många år. Man är sällan stationerad på utskärning hela dagen, men det är ordentligt schemalagt. 

En del utskärningsprocesser är helt standardiserade, och de görs av biomedicinska analytiker, resterande görs av patologer och blivande patologer. 

I alla fall, för blipblopblip talar sjukhuslabben inte för läkare om hen gillar att labba. 

Nä, vill man labba hela dagen i ett sjukhuslabb är nog biomedicinsk analytiker bättre. Vill man hänga i ett sjukhuslabb ibland däremot, då är patolog ett rätt bra yrke. 😄