Qetsiyah 4566
Postad: 4 okt 2020 Redigerad: 4 okt 2020

Civilingenjör i bioteknik eller master i biomedicin?

Hej, jag har börjat fundera på om jag ska hoppa av bioteknik efter tre år och ta en master i biomedicin istället. Det lockar mig mer än masterprogrammen som går att välja på bioteknik.

Jag skulle isåfall offra civilingenjörsexamen i bioteknik, men har jag nytta av två civilingenjörsexamen (om jag klarar av parallelläsningen vilket jag hoppas)? Det räcker väl med en för att bevisa att jag kan jobba som ingenjör? Dessutom vill jag inte jobba som det, jag ska nog doktorera och forska. 


Nu vet jag att pluggakuten inte är så biologi-ig men om någon kunde säga nåt om programmen vore det nice: https://www.kth.se/student/kurser/program/TMBIM/20172/arskurs1

https://education.ki.se/student/masters-programme-in-biomedicine-1

Efter det gångna året inser jag att bioteknik är för lite biologi och för mycket kemi och bioteknik, jag lutar mycket mer åt medicinrelaterade ämnen och molekylärbiologi, därför tycker jag att biomedicin passar bättre.

Visa spoiler

(teraeagle: jag hittade just hela tre kurser i masterprogrammet efter bioteknik som har med företagsverksamhet att göra, hmm de hade jag missat väldigt hårt)

aquastar 35
Postad: 4 okt 2020

Vet faktiskt inte. Men tror inte du behöver två examen för att jobba som civilingenjör. Går det inte att prata med syv elr nåt? Har själv tänkt börja på bioteknik kanske. Vad är det som inte känns bra med bioteknik?

Qetsiyah 4566
Postad: 5 okt 2020 Redigerad: 5 okt 2020

SYV? Nä tyvärr inte

Det känns som att bioteknik är dålig på att matcha folks förväntingar, det är ett så konstigt ämne. Det menar jag både positivt och negativt, men att bli överraskad av vad programmet är för nåt när man väl börjat undviker man kanske helst även om överraskningen är positiv. Om du funderar så gå in på kurslistan och kolla noga på kurserna. 

Bioteknik är för mycket kemi, och jag gillar inte det längre. Under årskurs 1 är 3 av 8 kurser kemi, 4 biologi, 1 matte. Biologikurserna var biokemi, cellbiologi, mikrobiologi, genteknik. Endast cellbio och mikro är riktiga biologikurser, och det kommer bara komma en sån (genetik) till under de kommande två åren, resten är mycket tillämpade, äkta bioteknikkurser, vilka jag tycker ok om. Rening, analys och odlingsteknik är tre kurser som skriker bioteknik. Det blir även en del modellering och statistik vilket jag inte gillar så väldigt mycket.

Teraeagle 11789 – Moderator
Postad: 5 okt 2020 Redigerad: 5 okt 2020

Varför läser du två program, egentligen? För du läser väl även teknisk fysik om jag har förstått det hela rätt?

Jag tror att du behöver välja vilken utbildning du vill satsa på. Det kommer bara ta onödigt mycket tid att lära sig allt. Till slut kommer man till en punkt då man måste välja att specialisera sig mot en sak och minska på bredden. Det gäller speciellt om du vill satsa på forskning. 

Det finns en del personer som byter inriktning och program så ofta att de aldrig tar sig vidare och blir klar med högskolestudierna. Jag tycker att det är viktigt att åtminstone ta en examen när man har studerat så pass länge som 3 år. I minsta fall bör du försöka tillgodoräkna dig så många kurser som möjligt från det du redan har läst. Med det sagt ska du såklart välja att studera det som du är mest intresserad av, men överväg noga alternativen innan du väljer att hoppa av.

Jag kanske har missuppfattat det hela men det känns som att du är allra mest intresserad av matematik. Det är där du har postat flest av dina nyfikna frågor och du har skrivit i din bio att du brinner för matematik. Varför inte satsa på det och bli riktigt bra på matte? Även fast det inte är lika bred arbetsmarknad finns det en del doktorandtjänster och du skriver ändå att du helst vill jobba med forskning. Du kan till och med välja att inrikta dig mot något beräkningstungt inom biologi som typ bioinformatik eller populationsdynamik (även om det nu är "oren" matte).

Fråga dig själv vad du allra helst vill ägna minst 1/2 av din vakna tid åt om 10 år, satsa helhjärtat på det och håll kursen stadigt mot det målet, är mitt tips.

Qetsiyah 4566
Postad: 5 okt 2020 Redigerad: 5 okt 2020

Det finns en del personer som byter inriktning och program så ofta att de aldrig tar sig vidare och blir klar med högskolestudierna.

Det är ingen fara, jag kanske inte var så tydlig men teknisk fysik är högst prioriterat, om parallelläsning inte fungerar blir det ingenting vid sidan om. Jag stannar kvar på bioteknik för att jag fortfarande har intresse i biologi och vill testa om parallelläsning fungerar. Vissa praktiska saker underlättas av att båda är i KTH (plus corona så allt är ändå på distans).

Om det visar sig att parallelläsning fungerar överväger jag att inte fortsätta på bioteknik utan att läsa något jag är intresserad av på riktigt. Biotek är någon sorts konstig kompromiss för att jag gillade alla NOämnen; men nu behöver jag inte kompromissa om matte och jag gillar inte kemi (varken organisk eller analytisk, alltså de som förekommer på biotek). Som jag skrev får jag dessutom en genre av biologi (bioteknik) som jag inte gillar så värst. Min fråga är helt enkelt om själva civilinegnjörsexamen är värdefull för mig givet att jag kommer få en i ett annat ämne (tekfys).

Till slut kommer man till en punkt då man måste välja att specialisera sig mot en sak och minska på bredden. Det gäller speciellt om du vill satsa på forskning. 

Men om jag vill forska tvärvetenskapligt inom biofysik så är den här blandningen väldigt fördelaktig.

Fråga dig själv vad du allra helst vill ägna minst 1/2 av din vakna tid åt om 10 år, satsa helhjärtat på det och håll kursen stadigt mot det målet, är mitt tips.

Ja... trots viss klarning i vad jag för ska plugga är det fortsatt oklart vad jag vill jobba med. "Satsa" är jag inte mycket för, jag vill vara stabil och hålla dörrar öppna, hade jag inte gjort det vet både du och jag vad jag hade pluggat just nu (och blivit). Jag styr hursomhelst "dit" med mitt val att gå teknisk fysik (som som sgat är högst prio), inte sant? "Dit" betyder helt ärligt "vet inte men nåt med matte", vilket jag får nöja mig med.

Förutom kemin är det skönt även att programmering har gått från "stay far away from me" till "helt ok" vilket öppnar möjligheter, bland annat mot bioinformatik eller protein/membranmodellering

Risken är ju att du blir halvbra på allt istället för riktigt bra på en sak. Det är inte heller bra. Du kan ju alltid läsa en sak nu, prova jobba med det ett tag och sedan börja på en ny utbildning efter några år. Man behöver inte lära sig allt på en gång och jag har svårt att se nyttan i att ha två civilingenjörsexamina, speciellt om du ändå inte vill jobba som ingenjör när du är klar.

Man vet sällan vad man vill göra resten av livet när man pluggar. Ofta är det något man upptäcker när man väl har pluggat färdigt. Kanske du hittar något helt nytt när du väl är färdig med studierna? Man behöver inte sitta på en universalnyckel som låser upp alla tänkbara dörrar redan från start utan om man öppnar den första dörren kanske det finns en ny nyckel till nästa dörr på andra sidan.

Qetsiyah 4566
Postad: 5 okt 2020 Redigerad: 5 okt 2020
Teraeagle skrev:

Risken är ju att du blir halvbra på allt istället för riktigt bra på en sak. Det är inte heller bra. [...] Man behöver inte lära sig allt på en gång [...]

Så har jag inte tänkt på det... Det är väl en sak jag får beakta i fortsättningen. Med "klara av" menar jag i någon mening att jag får lika bra kunskap på båda som om jag bara hade gått den ena, inte få E i alla kurser och plocka examen. En liten uppoffring är jag dock villig att göra för att få den bredden.

Betyder det inte att alla som forskar/jobbar tvärvetenskapligt är halvbra på allt? Det kanske inte måste vara något dåligt, bara "summan" inte är alltför liten haha.

jag har svårt att se nyttan i att ha två civilingenjörsexamina, speciellt om du ändå inte vill jobba som ingenjör när du är klar.

Ja det är därför jag frågar denna fråga, jag tycker också att civilingenjörsexamen i biotek är onödigt, jag är ute efter kunskap.

Man vet sällan vad man vill göra resten av livet när man pluggar. Ofta är det något man upptäcker när man väl har pluggat färdigt. Kanske du hittar något helt nytt när du väl är färdig med studierna? Man behöver inte sitta på en universalnyckel som låser upp alla tänkbara dörrar redan från start utan om man öppnar den första dörren kanske det finns en ny nyckel till nästa dörr på andra sidan.

Är du så skeptisk mot min plan? Jag har inte skrivit det, men min pluggbelastning inte är så väldigt stor pga programmens överlapp och tidigare själv införskaffade kunskaper (matte). Detta år kommer det tex bara vara 100%, utom i period 4 då det blir 150%. Magi! Hur det blir ännu längre fram i tiden beror på hur mycket matte jag kan "buffra bort" genom att räkna på fritiden.  Det här händer ju automatiskt, så att säga.

Jag menar att man sällan har upptäckt allt man tycker är intressant när man pluggar. Det kan vara så att man får upp ögonen för ett ämne när man väl jobbar med det. 

Qetsiyah 4566
Postad: 14 okt 2020

bump

Har du någon ytterligare fråga?

Qetsiyah 4566
Postad: 14 okt 2020

Nej, men jag vill ha svar från en (två) speciell person, men jag vill inte säga vem för då blir det en fjärrbump 

Man behöver inte mer än en examen för att doktorera (formellt är det 240 hp varav 60 hp på avancerad nivå). Och nej, det är inte så att de som faktiskt doktorerar ändå har fler examina än 1.

Du säger att du är beredd att göra en uppoffring för att läsa dubbelt, vad är det du offrar/skulle offra? 

Dessutom, utbildning och kurser är inte allt. Det finns mycket saker man kan göra med sin tid förutom att plugga. Vara lektionsassistent, åka på utbytestermin/år, vara med i spexet osv. Alla ger de olika värdefulla erfarenheter och lärdomar.

mag1 643
Postad: 15 okt 2020

Faktum är att det inte krävs någon examen alls för att börja doktorera, det krävs dock som Hondel skrev ett antal relevanta kurspoäng som förkunskapskrav.

Du borde kunna använda många av dina avklarade kurser på bioteknik som bakgrundskunskaper för antagning till masterutbildningen, dessa år på bioteknik är ju inte bortkastade om du byter inriktning, men inte poäng kommer kanske inte anses vara relevanta. Kolla upp hur många poäng du kan använda för att uppfylla bakgrundskunskaperna innan du beslutar dig. Om du "hoppar av" bioteknik missar du chansen till den examen, samtidigt ersätter du den med en masterexamen, så det är ett nollsummespel - förutsatt att du kan återanvända dina tidigare poäng. Detta brukar gå ganska bra, en ganska stor del av studenterna på masterutbildningarna brukar komma från andra länder/utbildningar så tillgodoräknande är standardförfarande.

Skall du gå vidare mot att doktorera och forska inom vit biologi (cell/moelkylärbiologi, medicin med mera) är biomedicinutbildningen klart bättre. Denna skiljer sig lite beroende på lärosäte, KIs biomedicinutbildning har som all deras undervisning en större tyngd på medicin. De olika universiteten presenterar just sin biomedicinutbildning lite annorlunda, med en egen nisch. Det skiljer sig nog inte så mycket i slutändan, det är ju trots allt en forskningsförberedande utbildning inom vit bilogi/medicin.

Bioteknik har som du skrev mycket mer kemi och så klart bioteknik, vilket aldrig skadar men reaktionsoptimering och processflöden är ju int användbart inom vit biologi. För arbete inom den privata sfären med produktutveckling så är nog bägge bra, beroende på vad företaget fokuserar på. Viktigaste är fortfarande om du är rätt person för företaget. Biomedicin kan i vissa fall vara lite för "luddigt" för mer tekniska tjänster, men passa bättre i roller med mer medicinska frågeställningar.

Det beror lite på vilka frågeställningar du är intresserad av att fördjupa dig inom, och sedan fortsätta spendera din tid på. Ligger ditt intresse mer inom vit biologi och akademisk forskning lockar, blir det nog tråkigare och därmed jobbigare med kemiteknik, även om det kanske går att ta sig i mål. Biomedicinstudierna innehåller ingen teknik så den dörren stängs om du väljer bort bioteknik, men satsar du på en examen från KTH också så känns det som den borde kompensera detta.

Vilken examen du har (bioteknik/biomedicin master) påverkar så klart, men avgör inte om du blir antagen till en doktorandtjänst eller inte. Ditt intresse, driv och tankesätt är mycket viktigare skulle jag säga, det avgör även om du kommer igenom den perioden. Doktorerar du kommer du spendera ytterligare minst 4 år att verkligen specialisera dig inom ett smalt område. Men framför allt tränas du i forskningsprocessen, vilket inte riktigt går att få på något annat håll, även om processen så klart tillämpas utanför akademin. En av de mest efterfrågade lärdomarna av forskarutbildningen är just kunskapen om själva processen, och att man själv kan tillämpa den. Processen går så klart att tillämpa i de flesta miljöer.

Qetsiyah 4566
Postad: 15 okt 2020 Redigerad: 15 okt 2020

Tack så mycket för ditt svar mag.

Vilket användbart begrepp, vit biologi. Jag är väldigt vit, ja. Anledningen jag aldrig har varit intresserad av SUs kandidat i biologi var för att den var för grön, haha, nu kan jag uttrycka det smidigt. Det kanske inte är helt ekvivalent, men själv brukar jag benämna dem "stor" och "liten" biologi. Bioteknik är för liten. 

Behörigheten är inga problem. Det står på hemsidan att folk med bakgrund i bioteknik är behöriga. Jag är bara rädd att min bakgrund blir svag och lite irrelevant, i alla fall jämfört med svenska studenter från KI:s egna kandidat i biomedicin.

Jag ska känna efter, det är egentligen drygt två år kvar innan jag ska bestämma mig. Det gångna första året är där tre av de fem rena via biologikursena finns (biokemi 1&2, cellbio, mikrobio, genetik), så jag kanske i fortsättningen blir imponerad av bioteknisk biologi. Just nu läser jag "rening av biomolekyler" som du sett av mina andra frågor. Jag är väl halv-intresserad av det typ. Det är nog konstigt att inte veta hur man hanterar en ÄKTA oavsett vilken typ av biologi man specialiserar sig inom (inte grön biologi kanske).

Vilket masterprogram tror du är relevantast för forskning i biofysik?

mag1 643
Postad: 15 okt 2020

Biofysik samlar ganska mycket, jag skulle återigen säga att beror på vad är intresserad av, tyvärr inget klarare svar.

Detta gäller både för metoder, och de ämnen/frågeställningar du är intresserad av.

Det finns så klart forskning i ren metodutveckling, med allt från modulering av genuttryck till algoritm-optimering och kodande, men vanligtvis är frågeställningen det som styr val av metoder. En metod räcker oftast inte till att besvara frågeställningen utan flera behöver användas.

Det får att jobba helt "torrt" med t.ex. termodynamik, statistik analys eller modellering (proteindynamik, interaktioner, beteende i lösning/membraner) och då är så klart kunskaper inom datalogi mer användbart, men det går att lära sig senare. Annars ingår oftast våtlabbande vid framställningen av material att studera, t.ex. vid spektroskopi, strukturbiologi (cryo-EM, neutron/Röntgen-diffraktion, NMR), enzymkinetik, neurotransmisson med mera.

Ebola 1773
Postad: 15 okt 2020

Jag vet en forskare vid Lunds universitet som läst teoretisk fysik i grunden men sedan graviterat mot neurofysiologi och nu har forskartjänst inom cellulär neurofysiologi och epilepsi. Det skulle förmodligen inte vara några som helst problem för dig att begränsa dig till en kandidat du tar parallellt inom biomedicin/-teknik kombinerat med en civilingenjörsexamen i teknisk fysik.

För Fredrik Berglind, som han heter, verkade det främst vara ett intresse och engagemang som öppnade dörrarna för honom snarare än att ha tredubbla examina. Detta speglar även vad Tereagle verkar vilja ha sagt då denne ifrågasätter studier av flera program parallellt.

Om du vill forska inom biofysik eller liknande skulle du kanske kunna maila honom för att få en idé om vad du ska göra:

fredrik.berglind@med.lu.se

Qetsiyah 4566
Postad: 15 okt 2020 Redigerad: 15 okt 2020

Jag har också fått intrycket att det går att "gravitera" ganska långt från där man började, både inom forskning och industri (särskilt industri, tror jag...). Min förhoppning med att läsa mer är att göra mitt graviterande smidigare och snabbare och längre, om jag vill. Nu får Teraeagle gärna svara igen men jag tolkade hans invändningar som att vara om själva arbetsbördan, vilken jag har koll på, och en plan om om det blir för mycket.

En forskare inom biofysik som jag pratade med sa att det var en del medicinkurser han önskade att han hade läst, och som han istället får läsa upp själv om nu i form av vidareutbildning typ. Då är det väl smidigt om jag i hans skor redan har läst det?

Ebola:

ett intresse och engagemang som öppnade dörrarna för honom snarare än att ha tredubbla examina

I guess mitt svar är att de inte utesluter varandra. Såklart har jag även ett intresse och engagemang (fråga inte "har du verkligen det" för då kommer jag bli osäker).

Det skulle förmodligen inte vara några som helst problem för dig att begränsa dig till en kandidat du tar parallellt inom biomedicin/-teknik kombinerat med en civilingenjörsexamen i teknisk fysik.

Jag kan inte förstå den här meningen, vad menar du?

Hondel:

Du säger att du är beredd att göra en uppoffring för att läsa dubbelt, vad är det du offrar/skulle offra? 

Jag kanske skulle vara bättre på den ena om jag bara gick en, men jag tror ändå att summan av två är större än det. Jag avser inte att bli halvdan/dålig biotekniker och teknisk fysiker. 

Qetsiyah 4566
Postad: 15 okt 2020

Till mag1.

Du sätter ord på mina tankar! Jag vet inte om jag är våt eller torr, men jag är i alla fall vit utan tvekan.

Jag ska skicka mail till en biofysiker i KTH, hoppas hon svarar. Och Ebola, honom ska jag också maila!

Ebola 1773
Postad: 15 okt 2020
Qetsiyah skrev:

Jag kan inte förstå den här meningen, vad menar du?

För att nå vad som verkar vara dina drömmar bör du kunna begränsa dig till en kandidat snarare än en master i vad som av vissa kan ses som en överflödig  specialisering. Här talar jag inte heller om arbetsbörda överhuvudtaget då det är i sammanhanget helt upp till personen och jag tror du har full koll på vilken tid du vill lägga. Här talar jag egentligen om ifall man ska göra mer än vad som är nödvändigt eller ej.

Att disponera sin tid på ett klokt sätt är A och O; om du vet vad ditt mål är - gör inte mer än nödvändigt för att nå det. Det finns kanske bättre saker att lägga sin tid på så som exempelvis SI, amanuens etc. längre fram. Att få in din fot inför en doktorandtjänst kan lika gärna handla om att ha varit anställd på fakulteten tidigare, ha utmärkt sig som väldigt duktig i en kurs för att få en referens med genomslagskraft som att ha avlagt examen inom flera relevanta områden med goda snittbetyg. Eller... Helt enkelt ha tur. 

Jag hoppas du kommer fram till vad du vill göra!

Svara Avbryt
Close