Effektiv kärnladdning
Elektronerna attraheras till atomkärnan av protonerna MEN repelleras av elektronerna innanför,
men!
dras inte elektronerna i K-skalet in mot körnan ? Vad händer med de? Det finns ju inga elektroner innanför som repellerar
kan det bero på att de innersta två elektronerna repellerar varandra, att deras krafter tar ut varandra och dem har alltid samma avstånd till varandra och ingen kraft att åka in mot kärnan?
Det ska sägas att hela modellen som presenteras här är en grov förenkling av verkligheten (vilket inte är så konstigt), så den räcker inte riktigt för att förklara varför saker är som de är.
Väldigt förenklat kan man säga att elektronernas kinetiska energi närmar sig positiva oändligheten lika fort som den potentiella energin sjunker mot negativa oändligheten så eleketronerna "slungas iväg".
Som nayette antyder så är inte attraktion i sig tillräckligt för att två kroppar ska komma godtyckligt nära och falla in i varandra över tid. Tar vi gravitation till exempel så har vi ju att Jorden och solen attraherar varandra men avståndet minskar inte över tid eftersom jorden faller runt snarare än in i solen.
I avsaknad av en bromsande effekt som friktion eller strålningsemission så minskar inte medelavståndet mellan två kroppar som växelverkar med en avståndsberoende kraft.
Detta förklarar dock endast varför elektronen inte faller in i kärnan omedelbart, inte varför den inte kan falla in i kärna över längre tidsskalor.
Vad som hindrar elektronen från att falla in i kärnan är slutligen en kvantmekanisk effekt, att exempelvis schrödingerekvationen förutsäger att det i ett system (med potentiell energi) alltid finns ett lägsta energitillstånd med nollskilld energi och att det tillståndet inte kan vara totalt lokaliserat utan måste ha en del rörelseenergi och potentiell energi.
I fallet med atomer är K-skalet detta lägsta energitillstånd och elektronen kan inte komma nörmare eftersom den redan nått det lägsta tillståndet.
