4 svar
122 visningar
naytte behöver inte mer hjälp
naytte Online 6050 – Moderator
Postad: 25 feb 22:21 Redigerad: 26 feb 00:05

Formell (Riemann?) definition av dubbelintegral

Halloj!

Jag har på senaste befattat mig med integraler av olika slag och har en fråga om dubbelintegralen som utgör lösningen till uppgiften nedan:

Bestäm volymen av det område i 3\mathbb{R}^3 som innesluts av området R:={(x,y):0x1,0yx2}\displaystyle\mathcal{ R}:=\{(x,y): 0\le x\le 1,0\le y\le x^2\} och ytan z=xy2\displaystyle z=xy^2

Jag kom fram till att volymen borde ges av:

V=010x2xy2dydx\displaystyle V=\int_{0}^{1}\int_{0}^{x^2}xy^2dydx

Mitt resonemang är att vi "väljer" ett xx-värde genom den yttre integralen, och sedan summerar vi för det xx-värdet en "stapel" av areor i xyxy-planet. Dessa multiplicerar vi sedan med zz, vilket ger volymen på en sådan stapel. Vi gör detta för oändligt många värden på xx

Det här resonemanget verkar fungera bra men jag skulle vilja formalisera det lite. Så som det är nu är det mest lite "source, trust me bro" att det funkar. Jag skulle vilja ställa upp det som en (dubbel)summa. För att göra detta definieras några variabler:

Δx:=1-0n=1n\displaystyle \Delta x :=\frac{1-0}{n}=\frac{1}{n}

xi:=1ni\displaystyle x_i:=\frac{1}{n}i

Δy:=xi2k\displaystyle \Delta y :=\frac{x_i^2}{k}

yj{0,1,2,..,k}:=j·xi2k\displaystyle y_{j\in\{ 0,1,2,..,k \}} :=j\cdot\frac{x_i^2}{k}

Så jag tänker att integralen alltså borde motsvara summeringen:

V=limn,ki=0nj=0kz(xi,yj)ΔyΔx\displaystyle V=\lim_{n,k \to \infty} \left(\sum_{i=0}^{n}\left(\sum_{j=0}^{k}z(x_i,y_j) \Delta y \Delta x\right)\right)

Är det rätt? Jag tänker att det alltså blir en "dubbel" Riemannsumma som motsvarar integralen.

Hondel 1441
Postad: 26 feb 12:52 Redigerad: 26 feb 12:53

Det var ett tag sedan jag jobbade med dessa typer av uppgifter, jag har heller inte en "formell" matematik-utbildning så vet inte vad detta kan bidra med, men what the hey, forumet är väl för att diskutera och lära eller?

I alla fall. Jag skulle börja tänk att det du är intresserad av är

VdV\int\int\int_V dV, dvs, du skapar små "volymelement" dV som du sedan summerar ihop, vilket blir en trippelintegral över hela den volym (volym som i "området som innesluts av en yta") du är intresserad av, när dessa volymelement dV är Infinitesimala. Det du behöver göra då är att försöka skriva ned hur dessa volymelement ser ut, och hur du ska definiera dina integrationsgränser.

Det går också att applicera på areor och sträckor:

AdA\int\int_A dA och CdC\int_C dC. I det endimensionella fallet blir det ju ganska enkelt att beräkna sträckan mellan $x=a$ och $x=b$. dC=dxdC =dx, och integrationsgränserna blir bara a och b. Och abdx=b-a\int_a^b dx = b -a vilket vi nog kunde räknat ut utan en integral :)

 

Som sagt, jag har rostiga kunskaper (om de ens någonsin funnits) så någon kanske ser problem i min beskrivning, då tar jag tacksamt emot det :)

Darth Vader Online 174
Postad: 26 feb 13:13 Redigerad: 26 feb 14:35

Intressant!

Har inte läst så mkt teori om flervariabelanalys, men tänker att man kan introducera Df\iint_{D} f analogt med hur man inför begreppet integrerbarhet i envariabelanalysfallet?

Steg 1. Antag f:Df:D \to \mathbb{R} är en begränsad funktion definierad över en icketom, begränsad delmängd DD av 2\mathbb{R}^{2}. Eftersom DD är begränsad kan man omsluta DD i en axelparallell rektangel [a,b]×[c,d][a,b]\times [c,d]. Definiera f~:[a,b]×[c,d]\tilde{f}: [a,b]\times [c,d] \to \mathbb{R} genom f~f\tilde{f} \equiv fDD och f~0\tilde{f} \equiv 0[a,b]×[c,d]D[a,b]\times [c,d] \setminus D.

 

Steg 2. Tag indelningarna Π1={a=u0<u1<<um=b}\Pi_{1}=\{a=u_{0}<u_{1}< \cdots < u_{m}=b\} och Π2={c=v0<v1<<vn=d}\Pi_{2}=\{c=v_{0}<v_{1}< \cdots < v_{n}=d\} på kanterna av [a,b]×[c,d][a,b]\times [c,d], vilket delar in rektangeln i ett rutnät, där varje ruta har arean (ui-ui-1)(vj-vj-1)(u_{i}-u_{i-1})(v_{j}-v_{j-1})i{1,2,,m}i \in \{1,2, \ldots , m\}, j{1,2,,n}j \in \{1,2, \ldots , n\}.

Steg 3. Sedan kan man definiera två trappfunktioner (läs: pelarfunktioner) Φ,Ψ:[a,b]×[c,d]\Phi, \Psi : [a,b]\times [c,d] \to \mathbb{R} sådana att Φ(x,y)=si,j\Phi(x,y)=s_{i,j} och Ψ(x,y)=ti,j\Psi(x,y) = t_{i,j}(x,y)[ui-1,ui]×[vj-1,vj](x,y) \in [u_{i-1},u_{i}] \times [v_{j-1},v_{j}], samt si,jf~(x,y)ti,js_{i,j} \leq \tilde{f}(x,y) \leq t_{i,j} för alla (x,y)[ui-1,ui]×[vj-1,vj](x,y) \in [u_{i-1},u_{i}] \times [v_{j-1},v_{j}].

 

Steg 4. Till sist kan man definiera I(Φ)=i,j(ui-ui-1)(vj-vj-1)si,jI(\Phi) = \sum_{i,j} (u_{i}-u_{i-1})(v_{j}-v_{j-1}) s_{i,j} och I(Ψ)=i,j(ui-ui-1)(vj-vj-1)ti,jI(\Psi) = \sum_{i,j} (u_{i}-u_{i-1})(v_{j}-v_{j-1}) t_{i,j} - volymen av "pelarna" - och vi kan säga att Df\iint_{D} f existerar om och endast om supI(Φ)=infI(Ψ)\sup I(\Phi) = \inf I(\Psi) över alla trappfunktioner Φ\Phi och Ψ\Psi och indelningar Π1\Pi_{1} och Π2\Pi_{2}. Dess värde är lika med volymen av områden begränsad mellan ff och DD. Av tex. squezze kan man visa att det faktiskt är fallet att Df\iint_{D}f är volymen då volymen av området är begränsad mellan trappfunktionerna.

Claim. Om Df\iint_{D} f existerar är Df=limni,jf~(ui,vj)n2(b-a)(d-c)\iint_{D} f = \lim_{n \to \infty} \sum_{i,j} \frac{\tilde{f}(u_{i},v_{j})}{n^{2}}(b-a)(d-c), där  ui=a(n-i)+binu_{i} = \frac{a(n-i)+bi}{n} och vi=c(n-i)+dinv_{i} = \frac{c(n-i)+di}{n}, i=0,1,,ni=0,1, \ldots , n (dvs. uiu_{i} och viv_{i} delar in [a,b][a,b] respektive [c,d][c,d] i nn lika långa intervall).

 

Bevis (sketch). Välj ui=a(n-i)+binu_{i} = \frac{a(n-i)+bi}{n} och vi=c(n-i)+dinv_{i} = \frac{c(n-i)+di}{n}, i=0,1,,ni=0,1, \ldots , n. Tag

Φ(x,y)=inf{f~(x,y):x,y[ui-1,ui]×[vi-1,vi]}\Phi(x,y) = \inf\{\tilde{f}(x,y) : x,y \in [u_{i-1},u_{i}] \times [v_{i-1},v_{i}]\}

och

Ψ(x,y)=sup{f~(x,y):x,y[ui-1,ui]×[vi-1,vi]},\Psi(x,y) = \sup \{\tilde{f}(x,y) : x,y \in [u_{i-1},u_{i}] \times [v_{i-1},v_{i}]\},

för (x,y)[ui-1,ui]×[vi-1,vi](x,y) \in [u_{i-1},u_{i}] \times [v_{i-1},v_{i}]. Följaktligen

I(Ψ)-I(Φ)=1i,jnsi,j-ti,jn2(b-a)(d-c).I(\Psi) - I(\Phi) = \sum_{1 \leq i,j \leq n} \frac{s_{i,j}-t_{i,j}}{n^{2}}(b-a)(d-c).

Emedan ff är begränsad följer det att 1i,jnsi,j-ti,jn2(b-a)(d-c)0\sum_{1 \leq i,j \leq n} \frac{s_{i,j}-t_{i,j}}{n^{2}}(b-a)(d-c) \to 0nn \to \infty. Men

I(Φ)i,jf~(ui,vj)n2(b-a)(d-c)I(Ψ).I(\Phi) \leq \sum_{i,j} \frac{\tilde{f}(u_{i},v_{j})}{n^{2}}(b-a)(d-c) \leq I(\Psi). qed

 

Om DD är en "trevlig" mängd, säg en rektangel, betyder det att f~f\tilde{f} \equiv f och vi har

Df=limni,jf(ui,vi)n2(b-a)(d-c).\iint_{D} f = \lim_{n \to \infty} \sum_{i,j} \frac{f(u_{i},v_{i})}{n^{2}} (b-a)(d-c).

Tack för ditt svar! Jag ska försöka sätta mig in i det du har skrivit här och återkomma! Men ja, i princip har du förstått mig rätt, tror jag. Jag vill försöka införa dubbelintegraler likadant (och lika naivt) som man gör med enkelintegraler enligt Riemann.

naytte Online 6050 – Moderator
Postad: 1 mar 16:38 Redigerad: 1 mar 17:30

Har läst igenom din skiss nu och jag håller med, det var precis något i den stilen jag tänkte mig!

Jag tog lite tid och läste om hur man gör det i icke-standardanalys, och jag måste säga att jag föredrar den approachen. Här är ett utdrag:

The double Riemann sum over DD is defined as the sum of the volume of the rectangular solids with base ΔxΔy\Delta x \Delta y and height f(xk,yi)f(x_k, y_i) corresponding to partition points (xk,yi)(x_k, y_i) which belong to DD. In symbols,

Dfx,yΔyΔx=(xk,yi)Dfx,yΔyΔx\displaystyle \underset{D}{\sum\sum}f\left(x,y\right)\Delta y\Delta x=\underset{(x_k,y_i)\in D}{\sum\sum}f\left(x,y\right)\Delta y\Delta x

[...]

Given the function and the region DD, the sum is a real function of Δx\Delta x and Δy\Delta y. When we replace Δy\Delta y and Δx\Delta x by positive infinitesimals dxdx and dydy, we obtain the infinite double Riemann sum

Dfx,ydydx\displaystyle \underset{D}{\sum\sum}f\left(x,y\right)d yd x

[...]

The double integral is defined as the standard part of the infinite double Riemann sum.

"The standard part" är ett sätt att ta bort alla eventuellt infinitesimala (eller oändliga) delar av ett tal, så att det blir strikt reellt. Allt detta är naturligtivs under förutsättningen att ff är kontinuerlig på DD.

Exakt denna formulering hittas på s. 719 i Elementary Calculus: an infinitesimal apprach av H. Jerome Keisler.


Tillägg: 1 mar 2025 16:43

Det jag gillar med den här definitionen är att man formaliserar intuitionen om "areaelement". I reell analys finns det inget areaelement som ges av produkten två tal dydxdydx, det är bara en intuition. I den infinitesimala världen existerar detta faktiskt.

Svara
Close