Högre utbildning
Jag läser på SVT idag
https://www.svt.se/nyheter/inrikes/har-ar-de-popularaste-utbildningarna-hosten-2025
Vad är det för fantomer de utbildar på KTH? Detta måste väl motsvara 4.95/5 på min tid, något som nästan ingen fick. Dock fås det sägas att jag vet inget om hur meritvärden beräknas.
Som en liten parentes kan nämnas att jag sökte en fristående kurs i höst (och kom in). Mitt meritvärde för gymn. var ej max, men mina HS-värden var 100%. Att man ens bryr sig om gymn.-betyg efter, säg, 5 år efter studenten. Helt ointressanta kunskaper.
Min gamla ort, Lund, har tydligen ej teknisk matematik (eller det kanske de har, men det ligger längre ner på poänglistan)
21.88 av 22.50 låter konstigt högt. Den linjen har alltid haft låg intagning då ingen ville gå den.
Dock vore det intressant om det när någon som har inblick i vilka "kalibrar" som går dessa 2 linjer på KTH. Det låter onekligen "elit", vilket känns spännande, nästan som MIT och Harvard! Har jag missat något, mån tro? :)
Jag tror inte så höga meritvärden är lika svåra att uppnå nuförtiden som förr. Om inget annat har väl mängden snällbetyg ökat markant de senaste decennierna?
naytte skrev:Jag tror inte så höga meritvärden är lika svåra att uppnå nuförtiden som förr. Om inget annat har väl mängden snällbetyg ökat markant de senaste decennierna?
Det är säkerligen så med snällbetygen. Det går inte alltid rätt till. Det fanns någon statlig dröm om att utveckla ett nationellt (digitalt) prov. Jag vet ej om det blev klart. HP har ju visat sig verkanslöst då man kan betala för "1.9". Är det inte för HP man skall spela korkad och få muntlig version som är enklare. Har för mig många kom in på Handels med detta trick.
Det är nog inte svårare än att det är några av Sveriges populäraste utbildningar med många sökande och därmed höga antagningspoäng. Detta kombinerat med nayttes inspel, dvs att betygsinflationen gör det lättare att få höga betyg jämfört med tidigare.
Stockholm har flest elit-gymnasieskolor (där det, likt de som finns i Gbg, verkar matas ut elever med 22,3-22,5), stockholmare verkar inte vilja flytta hemifrån (eller stockholmskolorna generellt har en väldigt hög andel stockholmare) och då blir det också en väldig massa sökande med bra betyg. Detta är en teori. Det man iaf märker på dessa utbildningar är att urvalsgruppen BI (gymnasiebetyg utan komplettering) är den som presterar sämst (på Chalmers iaf). Vill inte outa mina vänner men det finns ett par som aceade gymnasiet (22,3 och 22,5) men kuggat hälften av tentorna nu första året. Båda är från finare skolor i Sthlm.
Trinity2 skrev:naytte skrev:Jag tror inte så höga meritvärden är lika svåra att uppnå nuförtiden som förr. Om inget annat har väl mängden snällbetyg ökat markant de senaste decennierna?
Det är säkerligen så med snällbetygen. Det går inte alltid rätt till. Det fanns någon statlig dröm om att utveckla ett nationellt (digitalt) prov. Jag vet ej om det blev klart. HP har ju visat sig verkanslöst då man kan betala för "1.9".
Kan man fortfarande det? Sprängdes inte de ligor som "erbjöd" detta för några år sedan?
Är det inte för HP man skall spela korkad och få muntlig version som är enklare. Har för mig många kom in på Handels med detta trick.
Vad i...? Det har jag aldrig hört om. Kan det vara något som fanns förr i tiden – provet har ju förändrats en del över tid? Jag hittar ingenting om någon möjlighet att göra provet muntligt. Man kan få längre skrivtid och ett anpassat prov om man har en synskada eller dyslexi. För personer med lättare synskador erbjuds extra lång provtid, möjlighet att använda synhjälpmedel och att få provet tryckt på A3-papper, så att det blir lättare att se. För personer med dyslexi erbjuds extra lång skrivtid (källa). Det är precis samma provfrågor, men utan utprovningspasset (som inte ingår i resultatet).
Personer med grav synskada får ett prov utan DTK-delen, då den inte går att anpassa till punktskrift eller uppläst format. Även här utgår utprovningspasset. För dessa personer finns fler anpassningar, såsom anteckningshjälp och egen provvakt, men jag hittar ingenting om att provet skulle vara annorlunda, förutom just DTK-delen (Källa).
Det jag tycker är intressant med just teknisk matte, som jag sökte, är skillnaden mellan intag på betyg och exempelvis MaFy. För att komma in med betyg behövde man ju 22.4, medan med MaFy behövdes 40p utav 75p.
22.4 innebär i stora drag A i alla ämnen med 1 B i en 100p kurs. Själv hade jag det mycket lättare för att plugga inför MaFy och skriva det provet än att plugga mig till ett A på gymnasiekurser som jag inte har ett särskilt stort intresse för. Känns överraskande att det är minimikraven i respektive intagsgrupp.
MrPotatohead skrev:Detta är en teori. Det man iaf märker på dessa utbildningar är att urvalsgruppen BI (gymnasiebetyg utan komplettering) är den som presterar sämst (på Chalmers iaf). Vill inte outa mina vänner men det finns ett par som aceade gymnasiet (22,3 och 22,5) men kuggat hälften av tentorna nu första året. Båda är från finare skolor i Sthlm.
Vem har kommit fram till denna statistik? Frågar då jag hört det motsatta, att studenter som blir antagna utifrån gymnasiebetyg klarar sig bättre än de som blivit antagna utifrån HP (det var dock ett par år sedan, så jag minns tyvärr inte källan). Det kanske dock har ändrats på senare år, eller varierar beroende på utbildning.
Tillägg: 10 jul 2025 22:17
Dock, är det inte märkligt att den frågan inte uppmärksammas mer? Med tanke på alla diskussioner om betygsinflation och alternativa urval, vad finns det egentligen för utvärderingar av hur det går för studenterna på högre utbildningar? Spontant tänker jag att den bästa urvalsmetoden borde vara den som bäst korrelerar med hur bra studenterna klarar sig på sin högskoleutbildning.
Och, som @Trinity2 var inne på, är urvalsmetoderna olika effektiva beroende på hur lång tid det gått? Kanske är gymnasiebetyg en bättre urvalsmetod inom några år efter gymnasieexamen, medan högskoleprovet är bättre senare? I så fall kanske man borde börja anpassa urvalsmetoderna efter det. 🤔
AlexMu skrev:Det jag tycker är intressant med just teknisk matte, som jag sökte, är skillnaden mellan intag på betyg och exempelvis MaFy. För att komma in med betyg behövde man ju 22.4, medan med MaFy behövdes 40p utav 75p.
22.4 innebär i stora drag A i alla ämnen med 1 B i en 100p kurs. Själv hade jag det mycket lättare för att plugga inför MaFy och skriva det provet än att plugga mig till ett A på gymnasiekurser som jag inte har ett särskilt stort intresse för. Känns överraskande att det är minimikraven i respektive intagsgrupp.
Intressant! Jag lyckades få ett högt snitt på gymnasiet (22.2) men hade jag varit tvungen att skriva HP eller MaFy hade jag lika gärna kunnat skicka in min ansökan till McDonald's direkt...! 😀
naytte skrev:AlexMu skrev:Det jag tycker är intressant med just teknisk matte, som jag sökte, är skillnaden mellan intag på betyg och exempelvis MaFy. För att komma in med betyg behövde man ju 22.4, medan med MaFy behövdes 40p utav 75p.
22.4 innebär i stora drag A i alla ämnen med 1 B i en 100p kurs. Själv hade jag det mycket lättare för att plugga inför MaFy och skriva det provet än att plugga mig till ett A på gymnasiekurser som jag inte har ett särskilt stort intresse för. Känns överraskande att det är minimikraven i respektive intagsgrupp.Intressant! Jag lyckades få ett högt snitt på gymnasiet (22.2) men hade jag varit tvungen att skriva HP eller MaFy hade jag lika gärna kunnat skicka in min ansökan till McDonald's direkt...! 😀
Jag har inte heller särskilt stor lust att skriva HP, men jag tycker ändå att MaFy är rätt bra. Det handlar i alla fall om något som jag tycker är kul att plugga på! Jag har en del åsikter om vissa frågor på provet, men generellt tycker jag det känns rätt bra. Det är i alla fall halvt relevant till utbildningarna man söker.
Min merit var helt ok (22.0), men det är inte tillräckligt bra. Kändes dock lite körigt efter en av mina mentorer sade till mig att min svenska lärare har gett ut ett A i svenska 3 någonsin...
För mig var det supertur att MaFy existerade! Där gick det bra.
Vem har kommit fram till denna statistik? Frågar då jag hört det motsatta, att studenter som blir antagna utifrån gymnasiebetyg klarar sig bättre än de som blivit antagna utifrån HP (det var dock ett par år sedan, så jag minns tyvärr inte källan). Det kanske dock har ändrats på senare år, eller varierar beroende på utbildning.
Det gäller specifikt på TM och TF. Generellt vet jag inte vad som gäller.
MrPotatohead skrev:Vem har kommit fram till denna statistik? Frågar då jag hört det motsatta, att studenter som blir antagna utifrån gymnasiebetyg klarar sig bättre än de som blivit antagna utifrån HP (det var dock ett par år sedan, så jag minns tyvärr inte källan). Det kanske dock har ändrats på senare år, eller varierar beroende på utbildning.
Det gäller specifikt på TM och TF. Generellt vet jag inte vad som gäller.
Intressant! Är det Chalmers som utvärderat? Vore intressant att se om det gäller på övriga lärosäten också. :)
Det är vad de sagt. MaFy lyckas bäst följt av basår, BII/HP (i en ordning jag ej minns) och sist BI. Det som är med alla grupper utom BI är att man efter gymnasiet gjort något aktivt för att kunna ta sig på en utbildning. Det kan visa att man har något som korrelerar med bättre resultat, men det behöver inte stämma.
Smutstvätt skrev:Trinity2 skrev:naytte skrev:Jag tror inte så höga meritvärden är lika svåra att uppnå nuförtiden som förr. Om inget annat har väl mängden snällbetyg ökat markant de senaste decennierna?
Det är säkerligen så med snällbetygen. Det går inte alltid rätt till. Det fanns någon statlig dröm om att utveckla ett nationellt (digitalt) prov. Jag vet ej om det blev klart. HP har ju visat sig verkanslöst då man kan betala för "1.9".
Kan man fortfarande det? Sprängdes inte de ligor som "erbjöd" detta för några år sedan?
Är det inte för HP man skall spela korkad och få muntlig version som är enklare. Har för mig många kom in på Handels med detta trick.
Vad i...? Det har jag aldrig hört om. Kan det vara något som fanns förr i tiden – provet har ju förändrats en del över tid? Jag hittar ingenting om någon möjlighet att göra provet muntligt. Man kan få längre skrivtid och ett anpassat prov om man har en synskada eller dyslexi. För personer med lättare synskador erbjuds extra lång provtid, möjlighet att använda synhjälpmedel och att få provet tryckt på A3-papper, så att det blir lättare att se. För personer med dyslexi erbjuds extra lång skrivtid (källa). Det är precis samma provfrågor, men utan utprovningspasset (som inte ingår i resultatet).
Personer med grav synskada får ett prov utan DTK-delen, då den inte går att anpassa till punktskrift eller uppläst format. Även här utgår utprovningspasset. För dessa personer finns fler anpassningar, såsom anteckningshjälp och egen provvakt, men jag hittar ingenting om att provet skulle vara annorlunda, förutom just DTK-delen (Källa).
Jag vet ej om det endast var en "liga" som sålde provresultat. Det låter som en utopi att endast 2 personer sysslade med detta.
Ja, det var nog dyslexi man skulle simulera. Då blev det ingen tidshets och en "normal person" utan dyslexi kunde därmed prestera mkt bättre. Om jag minns reportaget var det en "ovanligt hög andel dyslexiker" som gick på Handels, av någon anledning…
naytte skrev:AlexMu skrev:Det jag tycker är intressant med just teknisk matte, som jag sökte, är skillnaden mellan intag på betyg och exempelvis MaFy. För att komma in med betyg behövde man ju 22.4, medan med MaFy behövdes 40p utav 75p.
22.4 innebär i stora drag A i alla ämnen med 1 B i en 100p kurs. Själv hade jag det mycket lättare för att plugga inför MaFy och skriva det provet än att plugga mig till ett A på gymnasiekurser som jag inte har ett särskilt stort intresse för. Känns överraskande att det är minimikraven i respektive intagsgrupp.Intressant! Jag lyckades få ett högt snitt på gymnasiet (22.2) men hade jag varit tvungen att skriva HP eller MaFy hade jag lika gärna kunnat skicka in min ansökan till McDonald's direkt...! 😀
Att ni (flera av er ovan) fått ihop 22+ av 22.5 möjliga är - för mig - imponerande. Det visar på ett engagemang som jag nog aldrig skulle kunna tvinga mig till. Spika alla rätt på matematik, fysik och kemi är en sak, men att "ace:a" många (ointressanta) ämnen är en helt annan sak. Jag är sannerligen imponerad!
Det hela med glädjebetyg är något som media grovt överrepresenterat tyvärr. Ja, nu låter jag som en flashbackryttare, men så är det.
Jag och flera av mina vänner gick på så kallade elitskolor. Där var det inget snack om glädjebetyg för någon av oss - vi skrev alla nationella prov och betygsattes utifrån det. Att dessa skolor leder till högre betyg är till 90% på grund av att antagningen är högre, vilket leder till en studentskara som pluggar hårt. Finns det glädjebetyg? Säkert. Men det är en nästan obetydlig andel. I min årskull fick 8/90 elever meritvärdet 22,5 (och alla var riktigt duktiga elever som förtjänade det)
Det är mitt perspektiv iallafall, och då har jag ändå sett ganska mycket!
edit: och utifrån min upplevelse är det inte fler dyslektiker som pluggar handels, men det kan man ju aldrig veta egentligen :D
På min skola var det inte heller så vanligt med glädjebetyg, men jag tror det kan bero på vilken skola man går på. Jag har vikarierat på gymnasieskolor där glädjebetyg definitivt är normen...
Kanske är det så att elitskolorna skärpte sig efter all uppmärksamhet, men jag tycks minnas att det var under min gymnasietid som ämnet dök upp i media. Hursomhaver, jag stötte aldrig på det (och önskar lowkey att jag gjorde, vore najs med högre betyg ;)
Trinity2 skrev:Smutstvätt skrev:Trinity2 skrev:naytte skrev:Jag tror inte så höga meritvärden är lika svåra att uppnå nuförtiden som förr. Om inget annat har väl mängden snällbetyg ökat markant de senaste decennierna?
Det är säkerligen så med snällbetygen. Det går inte alltid rätt till. Det fanns någon statlig dröm om att utveckla ett nationellt (digitalt) prov. Jag vet ej om det blev klart. HP har ju visat sig verkanslöst då man kan betala för "1.9".
Kan man fortfarande det? Sprängdes inte de ligor som "erbjöd" detta för några år sedan?
Är det inte för HP man skall spela korkad och få muntlig version som är enklare. Har för mig många kom in på Handels med detta trick.
Vad i...? Det har jag aldrig hört om. Kan det vara något som fanns förr i tiden – provet har ju förändrats en del över tid? Jag hittar ingenting om någon möjlighet att göra provet muntligt. Man kan få längre skrivtid och ett anpassat prov om man har en synskada eller dyslexi. För personer med lättare synskador erbjuds extra lång provtid, möjlighet att använda synhjälpmedel och att få provet tryckt på A3-papper, så att det blir lättare att se. För personer med dyslexi erbjuds extra lång skrivtid (källa). Det är precis samma provfrågor, men utan utprovningspasset (som inte ingår i resultatet).
Personer med grav synskada får ett prov utan DTK-delen, då den inte går att anpassa till punktskrift eller uppläst format. Även här utgår utprovningspasset. För dessa personer finns fler anpassningar, såsom anteckningshjälp och egen provvakt, men jag hittar ingenting om att provet skulle vara annorlunda, förutom just DTK-delen (Källa).
Jag vet ej om det endast var en "liga" som sålde provresultat. Det låter som en utopi att endast 2 personer sysslade med detta.
Två personer? Nej, det var nog långt fler involverade. Men det var en stor härva som nystades upp för ett par år sedan, och därefter har åtminstone den mediala uppmärksamheten försvunnit helt. Hur det blev med de personer som blev avslöjade vet jag faktiskt inte. Jag minns att det fanns diskussioner om huruvida de skulle bli utslängda eller inte, men inte hur det slutade.
Ja, det var nog dyslexi man skulle simulera. Då blev det ingen tidshets och en "normal person" utan dyslexi kunde därmed prestera mkt bättre. Om jag minns reportaget var det en "ovanligt hög andel dyslexiker" som gick på Handels, av någon anledning…
Hmmm... nu kanske reglerna kring intyg var mindre strikta förut, men idag måste du ha en dyslexi- eller inlärningssvårighetsdiagnos, vilket ska intygas av logoped eller någon av UHR:s intygsgivare. https://www.studera.nu/intygsgivare
Finns det några som fuskar med intygen? Säkert, några fuskare finns det väl alltid – men troligtvis och förhoppningsvis är det inte särskilt många.
MrPotatohead skrev:
Det är vad de sagt. MaFy lyckas bäst följt av basår, BII/HP (i en ordning jag ej minns) och sist BI. Det som är med alla grupper utom BI är att man efter gymnasiet gjort något aktivt för att kunna ta sig på en utbildning. Det kan visa att man har något som korrelerar med bättre resultat, men det behöver inte stämma.
Oooh interessant teori! Det låter ju som en väldigt rimlig anledning!
klonk skrev:Det hela med glädjebetyg är något som media grovt överrepresenterat tyvärr. Ja, nu låter jag som en flashbackryttare, men så är det.
Jag och flera av mina vänner gick på så kallade elitskolor. Där var det inget snack om glädjebetyg för någon av oss - vi skrev alla nationella prov och betygsattes utifrån det. Att dessa skolor leder till högre betyg är till 90% på grund av att antagningen är högre, vilket leder till en studentskara som pluggar hårt. Finns det glädjebetyg? Säkert. Men det är en nästan obetydlig andel. I min årskull fick 8/90 elever meritvärdet 22,5 (och alla var riktigt duktiga elever som förtjänade det)
Det är mitt perspektiv iallafall, och då har jag ändå sett ganska mycket!
edit: och utifrån min upplevelse är det inte fler dyslektiker som pluggar handels, men det kan man ju aldrig veta egentligen :D
De kanske bara är "momentana dyslexiker"… :D
Smutstvätt skrev:Trinity2 skrev:Smutstvätt skrev:Trinity2 skrev:naytte skrev:Jag tror inte så höga meritvärden är lika svåra att uppnå nuförtiden som förr. Om inget annat har väl mängden snällbetyg ökat markant de senaste decennierna?
Det är säkerligen så med snällbetygen. Det går inte alltid rätt till. Det fanns någon statlig dröm om att utveckla ett nationellt (digitalt) prov. Jag vet ej om det blev klart. HP har ju visat sig verkanslöst då man kan betala för "1.9".
Kan man fortfarande det? Sprängdes inte de ligor som "erbjöd" detta för några år sedan?
Är det inte för HP man skall spela korkad och få muntlig version som är enklare. Har för mig många kom in på Handels med detta trick.
Vad i...? Det har jag aldrig hört om. Kan det vara något som fanns förr i tiden – provet har ju förändrats en del över tid? Jag hittar ingenting om någon möjlighet att göra provet muntligt. Man kan få längre skrivtid och ett anpassat prov om man har en synskada eller dyslexi. För personer med lättare synskador erbjuds extra lång provtid, möjlighet att använda synhjälpmedel och att få provet tryckt på A3-papper, så att det blir lättare att se. För personer med dyslexi erbjuds extra lång skrivtid (källa). Det är precis samma provfrågor, men utan utprovningspasset (som inte ingår i resultatet).
Personer med grav synskada får ett prov utan DTK-delen, då den inte går att anpassa till punktskrift eller uppläst format. Även här utgår utprovningspasset. För dessa personer finns fler anpassningar, såsom anteckningshjälp och egen provvakt, men jag hittar ingenting om att provet skulle vara annorlunda, förutom just DTK-delen (Källa).
Jag vet ej om det endast var en "liga" som sålde provresultat. Det låter som en utopi att endast 2 personer sysslade med detta.
Två personer? Nej, det var nog långt fler involverade. Men det var en stor härva som nystades upp för ett par år sedan, och därefter har åtminstone den mediala uppmärksamheten försvunnit helt. Hur det blev med de personer som blev avslöjade vet jag faktiskt inte. Jag minns att det fanns diskussioner om huruvida de skulle bli utslängda eller inte, men inte hur det slutade.
Ja, det var nog dyslexi man skulle simulera. Då blev det ingen tidshets och en "normal person" utan dyslexi kunde därmed prestera mkt bättre. Om jag minns reportaget var det en "ovanligt hög andel dyslexiker" som gick på Handels, av någon anledning…
Hmmm... nu kanske reglerna kring intyg var mindre strikta förut, men idag måste du ha en dyslexi- eller inlärningssvårighetsdiagnos, vilket ska intygas av logoped eller någon av UHR:s intygsgivare. https://www.studera.nu/intygsgivare
Finns det några som fuskar med intygen? Säkert, några fuskare finns det väl alltid – men troligtvis och förhoppningsvis är det inte särskilt många.
MrPotatohead skrev:
Det är vad de sagt. MaFy lyckas bäst följt av basår, BII/HP (i en ordning jag ej minns) och sist BI. Det som är med alla grupper utom BI är att man efter gymnasiet gjort något aktivt för att kunna ta sig på en utbildning. Det kan visa att man har något som korrelerar med bättre resultat, men det behöver inte stämma.
Oooh interessant teori! Det låter ju som en väldigt rimlig anledning!
Det som fick medial uppmärksamhet var de 2 bröderna och pappan som bedrev "liten firma". Sedan hade de nog en skara med "2.0:are" som fick en slant för besväret.
Några av köparna åkte fast men många universitet/HS bara tystade ner detta och lät de gå kvar. Obegripligt i min mening. Akademisk förvisning på livstid!
naytte skrev:På min skola var det inte heller så vanligt med glädjebetyg, men jag tror det kan bero på vilken skola man går på. Jag har vikarierat på gymnasieskolor där glädjebetyg definitivt är normen...
Jag har ingen erfarenhet av gymn. men många av "eliten från Solsidan" på mitt gymn. som hade höga grundskolebetyg visade sig snabbt värdelösa. Naturvetenskap är en bitch, det går liksom inte att snacka sig ur situationen :D
Ibland hör man skräckhistorier att det är föräldrarna som anser att betygen skall höjas och attackerar rektorer och rektorerna vill inte gunga båten och höjer satta betyg. Skolan kan te sig märklig idag.
Jag vik. på en gymn.skola en gång och vid terminsslut var det en naturvetenskapslärare som totalt bröt ihop. Hon satt och grät på lärarrummet över att hon inte kunde sätta tillr. höga avgångsbetyg på grund av Gausskurvan. På den tiden var alla slav under "grushögen". Oavsett hur duktig en klass var som helhet fanns de regler vem som skulle få trillingnöten... Jag sa till henne att sätta de betyg hon ansåg och inte bry sig så mycket om Gauss. Jag vet inte hur det gick.
Om mitt minne inte bedrar mig var det en stor missuppfattning förr i tiden - i själva verket fanns det aldrig några krav på att betygen skulle vara normalfördelade inom en klass.
Naturvetenskap är en bitch, det går liksom inte att snacka sig ur situationen :D
Säg inte det! Jag lyckades faktiskt argumentera till mig poäng vid ett flertal tillfällen och det var faktiskt det som gjorde att jag lyckades få A i Biologi 2! Generellt tycker jag folk verkar underskatta hur långt man kan komma på att argumentera med examinatorer. Det finns alltid ett och annat poäng att klämma fram någonstans.
MrPotatohead skrev:Det är vad de sagt. MaFy lyckas bäst följt av basår, BII/HP (i en ordning jag ej minns) och sist BI. Det som är med alla grupper utom BI är att man efter gymnasiet gjort något aktivt för att kunna ta sig på en utbildning. Det kan visa att man har något som korrelerar med bättre resultat, men det behöver inte stämma.
Det kan definitivt ligga något i detta.
Jag tror också att anledning till att man kan se någon med 22.5 eller liknande som presterar sämre/dåligt kan bero på att det är en omställning att plugga på högskola eller universitet. Förutom att det är ett annat sätt att studera flyttar många hemifrån för första gången. Det tror jag skakar om möjligheterna att prestera. Sen finns såklart ytterligare faktorer som motivation som också spelar in, kanske har man valt en utbildning mest för att någon annan tyckt man borde eller att man känner att man borde plugga något för att det är bara vad man gör? (Vilket kanske är vad som syftas i citatet ovan?)
Så om man tittar på korrelationen mellan betyg gymnasiet och betyg universitet tror jag man inte kan förvänta sig perfekt korrelation även om man lyckas göra sig av med glädjebetyg, det finns många andra faktorer som påverkar.
klonk skrev:Det hela med glädjebetyg är något som media grovt överrepresenterat tyvärr. Ja, nu låter jag som en flashbackryttare, men så är det.
Det är verkligen inte meningen att underminera folk som lyckats väldigt bra på gymnasiet. Det är otroligt imponerande att acea i princip allt i tre års tid. Glädjebetyg är nog snarare mer att snittet höjs, eller att ingen får F, än att de spetsar till toppeleverna. Så var det iaf på Fridaskolan där jag jobbade ett tag.
Man får ju komma ihåg att dessa är några av de svåraste och mest eftertraktade utbildningarna på ett av Sveriges mest prestigefyllda universitet. Det är inte konstigt att det kräver nästintill perfektion att komma in där. På Ivy leaguesen i USA är 4.0 GPA bottom line och det är maxbetyg. Tror ingen bryr sig om glädjebetyg där.
Sedan vill jag säga betona det igen att på denna typen av utbildningar inte är så problematiskt att folk inte förtjänat sina intagningsbetyg till 100%. Att köpa ett HP på 1,9 eller ha fått för höga gymnbetyg är liksom inte värt det när du ändå inte kommer kunna klara någon kurs. Det sållas ganska rejält. Värre är det nog på läkarprogrammen och handels där intaget är det svåraste med utbildningen (säger jag så ödmjukt..).
naytte skrev:Naturvetenskap är en bitch, det går liksom inte att snacka sig ur situationen :D
Säg inte det! Jag lyckades faktiskt argumentera till mig poäng vid ett flertal tillfällen och det var faktiskt det som gjorde att jag lyckades få A i Biologi 2! Generellt tycker jag folk verkar underskatta hur långt man kan komma på att argumentera med examinatorer. Det finns alltid ett och annat poäng att klämma fram någonstans.
Annars är det exakt detta jag tänker på när jag tänker på glädjebetyg. Man kanske har visat upp tillräckligt höga kunskaper men man har gjort det genom att antingen ”prata upp” sitt betyg, eller få komplettera tills man lyckas. Det är detta som är orättvist. Det är bara en viss typ av lärare som erbjuder sådant och det är inte orimligt att säga att dessa tenderar att finnas på elitskolorna där medelbetyget är högre. Lärarna kan bry sig mer om toppeleverna och ”orkar” (har tid) att göra sånt. På ”vanliga” skolor är det mer: ”om eleven är godkänd är jag nöjd”-mentalitet bland lärare. Och det är väl ingen överraskning kanske.
Trinity2 skrev:Det som fick medial uppmärksamhet var de 2 bröderna och pappan som bedrev "liten firma". Sedan hade de nog en skara med "2.0:are" som fick en slant för besväret.
Några av köparna åkte fast men många universitet/HS bara tystade ner detta och lät de gå kvar. Obegripligt i min mening. Akademisk förvisning på livstid!
Jag håller med, men jag tror att problemet var att köparna inte har blivit dömda för något. När de blandade ordningen på frågorna gick det väl att bevisa att några av studenterna använt fusk, men att ens namn står med på en lista i ett åtal för HP-fusk räckte nog inte som bevis för att lärosätena skulle kunna sparka ut en student. 2007 gick det ju inte att sparka ut en student som dömts och avtjänat straff för mord från läkarprogrammet... Nog för att det var ett antal år sedan, men jag kan tänka mig att juristerna hade många möten kring (troligtvis) HP-fuskande studenter.
Lärosätena hade nog gärna velat sparka ut dem. För UHR var ju det hela väldigt pinsamt, men lärosätena själva har ju inte gjort något fel när de antagit studenterna. De antogs på de meriter de hade, och det är ju allt en högskola eller ett universitet kan gå på. Hur de hade fått de meriterna är UHR:s ansvar, eftersom att det är UHR som står bakom provet.
MrPotatohead skrev:naytte skrev:Naturvetenskap är en bitch, det går liksom inte att snacka sig ur situationen :D
Säg inte det! Jag lyckades faktiskt argumentera till mig poäng vid ett flertal tillfällen och det var faktiskt det som gjorde att jag lyckades få A i Biologi 2! Generellt tycker jag folk verkar underskatta hur långt man kan komma på att argumentera med examinatorer. Det finns alltid ett och annat poäng att klämma fram någonstans.
Annars är det exakt detta jag tänker på när jag tänker på glädjebetyg. Man kanske har visat upp tillräckligt höga kunskaper men man har gjort det genom att antingen ”prata upp” sitt betyg, eller få komplettera tills man lyckas. Det är detta som är orättvist. Det är bara en viss typ av lärare som erbjuder sådant och det är inte orimligt att säga att dessa tenderar att finnas på elitskolorna där medelbetyget är högre. Lärarna kan bry sig mer om toppeleverna och ”orkar” (har tid) att göra sånt. På ”vanliga” skolor är det mer: ”om eleven är godkänd är jag nöjd”-mentalitet bland lärare. Och det är väl ingen överraskning kanske.
Att man kan "snacka sig till" några extrapoäng här och där är lika orättvist som att vissa kan springa snabbare än andra eller att vissa är bättre på att måla än andra. Argumentation och övertygande är en färdighet man kan träna upp och jag är övertygad om att man hade kunnat använda detta för att klämma fram några enstaka poäng extra även på "vanliga" skolor. Jag har för guds skull lyckats göra det på universitet också!
Men det är inte detta jag förstår under begreppet "glädjebetyg". Under glädjebetyg förstår jag att man får orimligt höga betyg för att läraren typ tycker synd om en, inte för att man faktiskt har presterat, á la "äsch, Kerstin är ju så snäll och schysst egentligen. Jag sätter C istället för D". Om man lyckas snacka sig till poäng har man oftast något att grunda sin argumentation i.
Tillägg: 11 jul 2025 14:02
Det här är för övrigt lite livsråd från en oerfaren tjugoåring. Man måste stå på sig, särskilt när det handlar om något så viktigt som betyg! Man kan komma extremt långt på det.
naytte skrev:MrPotatohead skrev:naytte skrev:Naturvetenskap är en bitch, det går liksom inte att snacka sig ur situationen :D
Säg inte det! Jag lyckades faktiskt argumentera till mig poäng vid ett flertal tillfällen och det var faktiskt det som gjorde att jag lyckades få A i Biologi 2! Generellt tycker jag folk verkar underskatta hur långt man kan komma på att argumentera med examinatorer. Det finns alltid ett och annat poäng att klämma fram någonstans.
Annars är det exakt detta jag tänker på när jag tänker på glädjebetyg. Man kanske har visat upp tillräckligt höga kunskaper men man har gjort det genom att antingen ”prata upp” sitt betyg, eller få komplettera tills man lyckas. Det är detta som är orättvist. Det är bara en viss typ av lärare som erbjuder sådant och det är inte orimligt att säga att dessa tenderar att finnas på elitskolorna där medelbetyget är högre. Lärarna kan bry sig mer om toppeleverna och ”orkar” (har tid) att göra sånt. På ”vanliga” skolor är det mer: ”om eleven är godkänd är jag nöjd”-mentalitet bland lärare. Och det är väl ingen överraskning kanske.
Att man kan "snacka sig till" några extrapoäng här och där är lika orättvist som att vissa kan springa snabbare än andra eller att vissa är bättre på att måla än andra.
Precis. Det är orättvist och folk som råkat ha den förmånen har inte gjort något för att förtjäna den. Vissa lärare står ju fast vid vad de bestämt, andra, efter eventuella påtryckningar från en gråtande elev och arga föräldrar, ändrar sig. Skillnaden från dina exempel är att detta är något som kan undvikas med tydligare riktlinjer för hur undervisning ska bedrivas.
Argumentation och övertygande är en färdighet man kan träna upp och jag är övertygad om att man hade kunnat använda detta för att klämma fram några enstaka poäng extra även på "vanliga" skolor.
Denna fråga är mer generell och jag vet "vanliga" skolor där detta går hem där också. Anledningen till att det är vanligare och lättare på just elitskolor är för att en mycket högre andel av eleverna är högpresterande och, likt dig, kommer i de allra flesta situationer argumentera för ett bättre resultat. Att skylla på att det är eleverna som inte "utnyttjat systemet", vilket låter löjligt men du fattar, egna fel att de inte utnyttjat systemet är orimligt och löjligt.
Precis. Det är orättvist och folk som råkat ha den förmånen har inte gjort något för att förtjäna den. Vissa lärare står ju fast vid vad de bestämt, andra, efter eventuella påtryckningar från en gråtande elev och arga föräldrar, ändrar sig.
Det jag menar är att så länge man kan förankra sin argumentation i något så är det fullt möjligt att klämma fram några poäng här och där nästan alltid, oavsett läraren. Även om det nu är så som du påstår - att detta inte går på "vanliga" skolor i lika hög utsträckning som "elitskolor" - har man ju visst gjort något för att förtjäna den "förmånen". Man har fått bra betyg i grundskolan, vilket har gjort att man kunde söka in till ett "elitgymnasium" överhuvudtaget. Det är liksom inte ödet eller slumpen som har gjort att man har hamnat där man har hamnat.
Vad gäller gråtande elever och arga föräldrar är det inte detta jag talar om. Där håller jag med dig till fullo.
Att skylla på att det är eleverna som inte "utnyttjat systemet", vilket låter löjligt men du fattar, egna fel att de inte utnyttjat systemet är orimligt och löjligt.
Men det är ju faktiskt det. Man ska inte behöva göra det, men det är så det ser ut och antagligen så det alltid kommer att se ut; det är oundvikligt i en miljö som skolan. I problemets snävaste bemärkelse rättar ingen examinator perfekt. Det är ens eget fel att man inte står på sig och påpekar detta för examinatorn. I slutändan är den enda som påverkas av detta misstag en själv, så man bör ta tag i det.
Det är som på ett lönesamtal. Man kan antingen välja att stå på sig och argumentera för en högre lön utifrån sina meriter, eller så kan man tacka och ta emot och få en lägre lön. Om man väljer alternativ två kan man inte bli förvånad eller bestört över att ens kollegor har högre lön än vad man själv har... Alla har möjligheten att försöka förhandla, och alla bör göra det. Det är inte garanterat att det kommer fungera, särskilt om man saknar meriter att förankra sin förhandling i, men det är åtminstone värt ett försök och kan aldrig skada.
Smutstvätt skrev:Trinity2 skrev:Det som fick medial uppmärksamhet var de 2 bröderna och pappan som bedrev "liten firma". Sedan hade de nog en skara med "2.0:are" som fick en slant för besväret.
Några av köparna åkte fast men många universitet/HS bara tystade ner detta och lät de gå kvar. Obegripligt i min mening. Akademisk förvisning på livstid!
Jag håller med, men jag tror att problemet var att köparna inte har blivit dömda för något. När de blandade ordningen på frågorna gick det väl att bevisa att några av studenterna använt fusk, men att ens namn står med på en lista i ett åtal för HP-fusk räckte nog inte som bevis för att lärosätena skulle kunna sparka ut en student. 2007 gick det ju inte att sparka ut en student som dömts och avtjänat straff för mord från läkarprogrammet... Nog för att det var ett antal år sedan, men jag kan tänka mig att juristerna hade många möten kring (troligtvis) HP-fuskande studenter.
Lärosätena hade nog gärna velat sparka ut dem. För UHR var ju det hela väldigt pinsamt, men lärosätena själva har ju inte gjort något fel när de antagit studenterna. De antogs på de meriter de hade, och det är ju allt en högskola eller ett universitet kan gå på. Hur de hade fått de meriterna är UHR:s ansvar, eftersom att det är UHR som står bakom provet.
Man samlar ihop dem och gör ett nytt "HP" på respektive fakultet. De som inte klarar spärren kan lämna utbildningen 'asap'. Bevisbördan bör vara omvänd. Kan du din sak, kan du göra om den imorgon, med samma resultat. Jag gissar på att ingen av dem skulle kunna repetera _samma_ prov med samma, eller högre, slutresultat. Där är som om jag skulle "passera" ett prov i ryska för att imorgon få samma prov igen och tro att jag skulle passera då igen. Allt går att testa, om man vill.
I rättsstatens ögon är ett avtjänat straff "historia". Många fångar läser t.o.m. juridik och journalistik från fängelset. IMO anser jag att ett stenbrott eller vägkantsrensning vore lämpligare sysselsättning, för allmänhetens goda.
Det är fakulteternas uppgift att snabbt sålla bort ogräset på en utbildning. Låt vara att de kommit in, då har man Matematik 3 eller 4-prov dagen efter så bli man av med 99% direkt av de som köpte sig in.
Kanske det finns någon 1.7 som köper sig till 1.9 för att komma in på linjen och då uppstår ett annat problem, hur identifierar man en begåvad människa som bara givit sig förtur inför andra begåvade. En 0.1 idiot som köper 1.8 är ju lätt att identifiera.
På min inst. hade vi inte det problemet (det var inte högstatusutbildning), men man försökte sålla bort så många som möjligt med Analys1 och Linalg1. Det var effektivt! Kanske HP har tjänat ut sin roll och kanske även gymn.betyg och inst. skulle sköta detta själva, men de skulle inte kunna hantera ansökningstrycket. Komplext problem.
Trinity2 skrev:Smutstvätt skrev:Trinity2 skrev:Det som fick medial uppmärksamhet var de 2 bröderna och pappan som bedrev "liten firma". Sedan hade de nog en skara med "2.0:are" som fick en slant för besväret.
Några av köparna åkte fast men många universitet/HS bara tystade ner detta och lät de gå kvar. Obegripligt i min mening. Akademisk förvisning på livstid!
Jag håller med, men jag tror att problemet var att köparna inte har blivit dömda för något. När de blandade ordningen på frågorna gick det väl att bevisa att några av studenterna använt fusk, men att ens namn står med på en lista i ett åtal för HP-fusk räckte nog inte som bevis för att lärosätena skulle kunna sparka ut en student. 2007 gick det ju inte att sparka ut en student som dömts och avtjänat straff för mord från läkarprogrammet... Nog för att det var ett antal år sedan, men jag kan tänka mig att juristerna hade många möten kring (troligtvis) HP-fuskande studenter.
Lärosätena hade nog gärna velat sparka ut dem. För UHR var ju det hela väldigt pinsamt, men lärosätena själva har ju inte gjort något fel när de antagit studenterna. De antogs på de meriter de hade, och det är ju allt en högskola eller ett universitet kan gå på. Hur de hade fått de meriterna är UHR:s ansvar, eftersom att det är UHR som står bakom provet.
Man samlar ihop dem och gör ett nytt "HP" på respektive fakultet. De som inte klarar spärren kan lämna utbildningen 'asap'. Bevisbördan bör vara omvänd. Kan du din sak, kan du göra om den imorgon, med samma resultat. Jag gissar på att ingen av dem skulle kunna repetera _samma_ prov med samma, eller högre, slutresultat. Där är som om jag skulle "passera" ett prov i ryska för att imorgon få samma prov igen och tro att jag skulle passera då igen. Allt går att testa, om man vill.
I rättsstatens ögon är ett avtjänat straff "historia". Många fångar läser t.o.m. juridik och journalistik från fängelset. IMO anser jag att ett stenbrott eller vägkantsrensning vore lämpligare sysselsättning, för allmänhetens goda.
Tja, det var väl rektorn på Handels som berättade i någon intervju att de överväger att ha ett antagningsprov? Vill man göra om högskoleprovet för alla som antogs via HP under många år, visst.
Smutstvätt skrev:Trinity2 skrev:Smutstvätt skrev:Trinity2 skrev:Det som fick medial uppmärksamhet var de 2 bröderna och pappan som bedrev "liten firma". Sedan hade de nog en skara med "2.0:are" som fick en slant för besväret.
Några av köparna åkte fast men många universitet/HS bara tystade ner detta och lät de gå kvar. Obegripligt i min mening. Akademisk förvisning på livstid!
Jag håller med, men jag tror att problemet var att köparna inte har blivit dömda för något. När de blandade ordningen på frågorna gick det väl att bevisa att några av studenterna använt fusk, men att ens namn står med på en lista i ett åtal för HP-fusk räckte nog inte som bevis för att lärosätena skulle kunna sparka ut en student. 2007 gick det ju inte att sparka ut en student som dömts och avtjänat straff för mord från läkarprogrammet... Nog för att det var ett antal år sedan, men jag kan tänka mig att juristerna hade många möten kring (troligtvis) HP-fuskande studenter.
Lärosätena hade nog gärna velat sparka ut dem. För UHR var ju det hela väldigt pinsamt, men lärosätena själva har ju inte gjort något fel när de antagit studenterna. De antogs på de meriter de hade, och det är ju allt en högskola eller ett universitet kan gå på. Hur de hade fått de meriterna är UHR:s ansvar, eftersom att det är UHR som står bakom provet.
Man samlar ihop dem och gör ett nytt "HP" på respektive fakultet. De som inte klarar spärren kan lämna utbildningen 'asap'. Bevisbördan bör vara omvänd. Kan du din sak, kan du göra om den imorgon, med samma resultat. Jag gissar på att ingen av dem skulle kunna repetera _samma_ prov med samma, eller högre, slutresultat. Där är som om jag skulle "passera" ett prov i ryska för att imorgon få samma prov igen och tro att jag skulle passera då igen. Allt går att testa, om man vill.
I rättsstatens ögon är ett avtjänat straff "historia". Många fångar läser t.o.m. juridik och journalistik från fängelset. IMO anser jag att ett stenbrott eller vägkantsrensning vore lämpligare sysselsättning, för allmänhetens goda.
Tja, det var väl rektorn på Handels som berättade i någon intervju att de överväger att ha ett antagningsprov? Vill man göra om högskoleprovet för alla som antogs via HP under många år, visst.
Bäst är om man skruvar upp temperaturen direkt och sållar under de första veckorna/terminen. Problematiken kvarstår dock om en av två begåvade har fått förtur pga av fusk. Det fångar inget extraprov.
Smutstvätt skrev:Trinity2 skrev:Smutstvätt skrev:Trinity2 skrev:Det som fick medial uppmärksamhet var de 2 bröderna och pappan som bedrev "liten firma". Sedan hade de nog en skara med "2.0:are" som fick en slant för besväret.
Några av köparna åkte fast men många universitet/HS bara tystade ner detta och lät de gå kvar. Obegripligt i min mening. Akademisk förvisning på livstid!
Jag håller med, men jag tror att problemet var att köparna inte har blivit dömda för något. När de blandade ordningen på frågorna gick det väl att bevisa att några av studenterna använt fusk, men att ens namn står med på en lista i ett åtal för HP-fusk räckte nog inte som bevis för att lärosätena skulle kunna sparka ut en student. 2007 gick det ju inte att sparka ut en student som dömts och avtjänat straff för mord från läkarprogrammet... Nog för att det var ett antal år sedan, men jag kan tänka mig att juristerna hade många möten kring (troligtvis) HP-fuskande studenter.
Lärosätena hade nog gärna velat sparka ut dem. För UHR var ju det hela väldigt pinsamt, men lärosätena själva har ju inte gjort något fel när de antagit studenterna. De antogs på de meriter de hade, och det är ju allt en högskola eller ett universitet kan gå på. Hur de hade fått de meriterna är UHR:s ansvar, eftersom att det är UHR som står bakom provet.
Man samlar ihop dem och gör ett nytt "HP" på respektive fakultet. De som inte klarar spärren kan lämna utbildningen 'asap'. Bevisbördan bör vara omvänd. Kan du din sak, kan du göra om den imorgon, med samma resultat. Jag gissar på att ingen av dem skulle kunna repetera _samma_ prov med samma, eller högre, slutresultat. Där är som om jag skulle "passera" ett prov i ryska för att imorgon få samma prov igen och tro att jag skulle passera då igen. Allt går att testa, om man vill.
I rättsstatens ögon är ett avtjänat straff "historia". Många fångar läser t.o.m. juridik och journalistik från fängelset. IMO anser jag att ett stenbrott eller vägkantsrensning vore lämpligare sysselsättning, för allmänhetens goda.
Tja, det var väl rektorn på Handels som berättade i någon intervju att de överväger att ha ett antagningsprov? Vill man göra om högskoleprovet för alla som antogs via HP under många år, visst.
Jag gillar tanken av ett antagningsprov för samtliga elever. Antagningsgränsen för HP på handels är helt galen nu; i år blev 8 elever med 1,95 bortsållade. Och då är 1,95 jävligt högt.
naytte skrev:Även om det nu är så som du påstår - att detta inte går på "vanliga" skolor i lika hög utsträckning som "elitskolor" - har man ju visst gjort något för att förtjäna den "förmånen". Man har fått bra betyg i grundskolan, vilket har gjort att man kunde söka in till ett "elitgymnasium" överhuvudtaget. Det är liksom inte ödet eller slumpen som har gjort att man har hamnat där man har hamnat.
Detta argument är precis samma argument som alla överklassungar i finskolorna använder. ”Jag pluggade mycket i 9an så därför förtjänar jag möjligheten att få högre betyg än någon som presterar precis lika bra som mig, men som går i en vanlig skola!”. Oerhört löjligt om du frågar mig.
Ska inte alla ha samma möjligheter oavsett skola? Nu vet jag att det inte är så i verkligheten, men i ditt argument verkar du förespråka skillnaderna mellan elitskolor och vanliga skolor och tycka att dessa skillnader är rättvisa.
Ska inte alla ha samma möjligheter oavsett skola? Nu vet jag att det inte är så i verkligheten, men i ditt argument verkar du förespråka skillnaderna mellan elitskolor och vanliga skolor och tycka att dessa skillnader är rättvisa.
Sett till problematiken som diskuterades här har man och det det är det som är hela poängen med mitt inlägg. Jag tror inte att de skillnader som MrP beskriver är utpräglade överhuvudtaget, utan man kan alltid och ska alltid stå på sig och försöka argumentera för sin sak. Jag lade till att ÄVEN OM det vore som MrP menade, så är det inte "orättvist" i bemärkelsen att det är ren slump att man befinner sig på olika skolor. Man har visst gjort sig förtjänt av att gå på skolan man går på genom sina betyg. Varför ska ens tidigare prestationer vara meningslösa?
Jag tycker att hur man presterat i 9an inte ska påverka vilket betyg man får på biologi 2 (i teorin). Så är det ju inte i verkligheten tyvärr, men du verkar tyvärr förespråka detta! Tycker du på samma sätt att om man har presterat bra på gymnasiet så förtjänar man större möjligheter att få bättre betyg på universitetet? För det är precis samma argument du använder.
Nej, det är inte det jag förespråkar. Som jag skrev uttryckligen i mitt inlägg #36 så tror jag inte att det är som det lades fram ovan. Jag tror inte att det finns en särskilt stor skillnad mellan skolor sett till hur enkelt det är att "snacka sig till" några poäng här och där. Jag tror att det som är avgörande är hur övertygande man är, och det är en färdighet man kan öva upp precis som vilken annan färdighet som helst.
Ja, fast det är en färdighet som inte bör påverka ens betyg. Ens betyg sätts beroende på hur man har presterat inom olika betygskriterier. Precis som MrP säger är det djupt orättvist att ens förmåga att argumentera påverkar ens betyg. Det är endast ett betygskriterium i svenskakurserna, såvitt jag vet.
Alla har ju möjlighet att argumentera så förstår inte varför det skulle vara "djupt orättvist". Är idrotten också djupt orättvis för att somliga föds med vingade fötter eller bildnundervisningen orättvis för att vissa är naturligt bättre på att måla än andra?
Jag är ganska säker på att det i skollagen står precis hur betyg ska sättas, och det är efter betygskraven som mäter elevernas prestationer på olika sätt. Att ha förmågan att vara övertygande och snacka upp sina betyg ska alltså enligt dagens system (i teorin) inte påverka betyget. Punkt slut. Det är inte en åsikt jag har utan det är så systemet i teorin ska fungera.
Och jag skulle inte jämföra argumentation inom skolan med idrott. Idrott bedöms efter sportsliga prestationer, som ’vingade fötter’. Skolan bedöms efter akademiska prestationer, inte argumentation.
En löneförhandling borde inte heller påverka vilken lön man har, men c'est la vie...
Som jag nämnde ovan handlar min ståndpunkt inte om att trolla fram poäng som inte finns. Den handlar i stor utsträckning om att påpeka brister för examinatorer i deras rättning och föra en argumentation för att visa att de har fel. Man kan exempelvis inte förutsätta att examinatorer rättar perfekt. På en av mina tentor i programmering gick jag från G till MVG på detta. Man måste som sagt kunna förankra sin "argumentation" i något, annars har man inget förhandlingsunderlag och då leder det inte till något.
Faktum är att ett av skolans uttryckta mål är att förbereda eleverna på framtiden. Att kunna argumentera för sin sak är en extremt värdefull förmåga.
naytte skrev:En löneförhandling borde inte heller påverka vilken lön man har, men c'est la vie...
Som jag nämnde ovan handlar min ståndpunkt inte om att trolla fram poäng som inte finns. Den handlar i stor utsträckning om att påpeka brister för examinatorer i deras rättning och föra en argumentation för att visa att de har fel. Man kan exempelvis inte förutsätta att examinatorer rättar perfekt. På en av mina tentor i programmering gick jag från G till MVG på detta. Man måste som sagt kunna förankra sin "argumentation" i något, annars har man inget förhandlingsunderlag och då leder det inte till något.
Faktum är att ett av skolans uttryckta mål är att förbereda eleverna på framtiden. Att kunna argumentera för sin sak är en extremt värdefull förmåga.
Jag har inte så mycket att komma med avs. betygsättning då jag inte vet hur skolsystemet förändrats under de gångna åren eller ens hur det är idag. (Vet någon? Det verkar ändras 3 gånger/veckan av skolverket.) Är det klassläraren som rättar prov? Troligen, p.g.a. resursbrist. Borde man införa någon form av "extern rättning" för att koppla bort alla emotionella band som ev. kan finnas mellan lärare och elev som jag personligen tror kan vara starka i många fall?
"Att kunna argumentera för sin sak är en extremt värdefull förmåga." Påståendet i sig är helt rätt. Det är en kunskap/erfarenhet/färdighet som hjälper till med mycket i livet. Fråga lismande politiker. Men, vi kan inte börja argumentera matematik (jag kan inget annat (och knappt det...), så jag håller mig inom mitt skrå...). Argumenterad matematik kallar jag filosofi och det är ett annat område. Vi kan inte börja prata sfärisk geometri bara för att det inte står "euklidisk" i varje mening, vi får stödja oss på att 1+1=2 utan att skriva 1_10+1_10=2_10 hela tiden. Etc. Hade det kommit upp en elev och börjat tjabba om vad ett ord som t.ex. "eller" betyder i en mening, eller vilken talbas som skall användas, eller vilken imaginär gren av ln som avses, för att denne skulle ha +1p hade min puls gått från 80 till 240. :D Härtill skall läggas att ett problem som har div. tolkningar är ett dåligt komponerat problem, men man får nöja sig med viss detaljnivå på ett problem, annars blir det absurt. Det finns många "luddiga" uppgifter, vilket vi har sett många exempel av här på P.A. Med bra skriva problem finns det inget att argumentera. "Speach" som de har i USA och "argumentation-/debatttävlingar" är en sak för sig. Vi argumenterar inte matematik, IMHO :D
Jag minns en underbar stund inför skolstart i "1:an" i gymnasiet när vi, elever + föräldrar, var inbjuda till ett introduktionsmöte av klassföreståndaren, tillika vår kommande Ma- och Fy-lärare, (som sedan blev min "idol", mentor och goda vän i många år därefter). En förälder räckte upp handen (prydligt!!) och frågade klassföreståndaren "Har ni också diskussioner?". Hans svar var (typ) "Det finns inte så mycket att diskutera i matematiken, 1+1=2. Det är vad det är". Frågan var därmed (ultimat) besvarad. Frågeställaren följde ej upp svaret till församlingens stora, och förmodligen, delade glädje.
Kanske lite sen till konversationen men här kommer lite tankar från mig som nyss tagit studenten från en av dessa "elitskolor" (kungsholmens gymnasium).
Jag tyckte det var intressant att läsa alla era uppfattningar om glädjebetyg då detta är en vinkel jag inte riktigt stöt på innan. Det verkar som att många här tycker att gjädjebetygen sätts på dessa "elitskolor", medan jag mer har fått uppfattningen att problemet ligger hos friskolorna. Detta är inte något jag själv har några belägg för, men det känns som att det oftare är dessa friskolor som tas upp i debatten. För mig finns det också mer "anledning" för friskolorna att sätta högre betyg då dessa skolor då blir mer attraktiva, lockar till sig fler elever och på så sätt får in mer pengar. Jag kanske har missat någon väsentlig del, men jag ser ingen anledning till att kommunala skolor skulle vilja sätta gläjdebetyg då de inte vinner något på detta, eller?
Själv kan jag inte säga att jag har sett särskilt mycket glädjebetyg under mina tre år. Tvärt om kändes det ofta som att vi hade svårare frågor/högre betygskrav än andra skolor och det fanns definitivt lärare som gillade att lära ut lite för mycket och istället "utnyttjade" vår studiemotivation för att klämma in så mycket som möjligt. Detta var även något som andra lärare kände till och pratade med oss om, men det verkade inte som om någon ville ta tag i det. Detta blir såklart väldigt diffust och mycket "det känns som". Man visste dock att om man hade fått A på delprov under kursens gång behövde man inte vara orolig över nationella proven eller "bedömningsstöden" från skolverket (utformade som nationella prov men inte samma hårda regler kring provdag eller tid) då dessa alltid upplevdes som lättare än lärarnas prov, vilket jag ändå tycker säger något om nivån och lärarnas krav.
Sen är det klart att dessa skolor uppmärksammas med de höga avgångsbetygen de visar, men mitt år kunde man blir bortlottad från naturprogrammet om man hade A i 13 ämnen och B i 4 i slutet av nian. Dessa är inte betyg man bara råkar få, utan dessa är människor som gillar att plugga och som har valt att fortsätta göra detta under gymnasiet. Att alla dessa personer samlas i en och samma klass bidrar troligen också mycket då "pluggkulturen" blir så påtaglig.
Om argumentationen med lärare så tycker jag att folk lite går om varanda här. Ingen försöker säga att den med bäst argumentationstekniker ska få bäst betyg i kemi 2. Det som jag tror menas är att många prov idag rättas utifrån olika rättningsmallar för att flera klasser ska kunna skriva samma prov, för att det ska vara rättvist bedömt mellan olika lärare. På en fråga kanske det t.ex. går att få 1 C-poäng och 3 A-poäng och det blir tydligt att alla dessa inte kan vara för rätt svar. Speciellt i matten är ofta något av dessa poäng typ "godtagbar ansats, t.ex. ställer upp likheten lalala eller motsvarande." Detta används även på de nationella proven och det är troligen här som den mesta argumentationen sker. Vad menas egentligen med godtagbar ansats och är det "motsvarande" som jag har skrivit tillräckligt lika likheten lalala? Ofta är det inte helt klart var som menas och det blir klart att folk uttrycker missnöje över bedömningar som de anser uppfyller dessa diffusa poängkrav.
Det blir då också tydligt att man idag faktiskt kan argumentera inom matteämnet då det inte bara är själva svaret som ger poäng. Det är väldigt sällan som det är konstiga frågeställningar eller avsaknad av onödiga förtydliganden som diskuteras, utan det är just dessa poäng. Många gånger går det att komma fram till rätt svar på flera sätt och läraren måste då bedöma om ditt sätt var i nivå med det som beskrivs i rättningsmallen, något som onekligen ibland kommer skapa missnöje och argumentation.
Att denna argumentation skulle "förbjudas" eller vara ett orättvist övertag för vissa vet jag inte om jag håller med om. Detta är inget som du går hem och skriver en argumenterande text om, utan du förklarar hur du har tänkt utifrån den frågeställningen du har fått och sedan pekar du på hur du tycker att din lösning passar in i poängkriterierna. Jag tror själva ordet argumentation får det hela att låta överdrivet dramatiskt och jag tror inte riktigt att någon skulle vara bättre på denna typen av argumentation än någon annan. Att detta bara skulle kunna ske på vissa skolor har jag också svårt att se. Om läraren inte vill ha en konversation om sin betygsättning tror jag snarare att det handlar om osäkerhet eller brist på engagemang. Sedan kanske dessa lärare inte jobbar på "elitskolorna" men jag upplever inte att detta är någon stor skillnad mellan skolor som påverkar betyg markant på något sätt och att detta skulle vara orättvist. Sedan kan man ju såklart argumentera mer i mer "fluffiga" ämnen, typ svenska där betygskriterierna är ungefär exakt så flummiga som mänskligt möjligt... men jag tror inte riktigt att det är detta som har diskuterats här.
Nu blev det här jättelångt och jag har troligen mer eller mindre upprepat vad ni alla redan sagt, men jag tycker detta är ett väldigt intressant ämne och tycker verkligen om att höra olika åsikter och perspektiv!
Tillägg: 12 jul 2025 01:03
Sen kan man väl också diskutera vad betygen faktiskt visar. Jag kom in på TM genom MaFy och då vill jag ändå påstå att jag hade rätt bra betyg (22,2). Hade inte A i två kurser, varav en spanska. Utifrån betygen kommer jag då inte in på detta civilingenjörsprogram för att jag var för dålig på spanska när jag var 16 år gammal? Sen fattar jag någonstans att man måste rangordna sökande utifrån någonting, och om detta typ bara var de "relevanta" kurserna så skulle alla ha A i allt, men det känns ändå typ lite... ogenomtänkt på något sätt? Sen blir väl samma resonomang ännu tydligare på HP. Det är klart att du skriver bättre om du är bra på matte och svenska men det är tiden man får på sig som är den riktiga utmaningen. Inga av frågorna är speciellt svåra, men letar du på kartan i 45 sek istället för 30 sek har du helt plötsligt ingen tid kvar och du kommer nu inte in på ditt program. Så vi avgör alltså vilka som kommer klara en utbildning bäst utifrån vem som kan svara på frågor från kursen matte 1 snabbst. Stablit.
mlva skrev:Sen blir väl samma resonomang ännu tydligare på HP. Det är klart att du skriver bättre om du är bra på matte och svenska men det är tiden man får på sig som är den riktiga utmaningen. Inga av frågorna är speciellt svåra, men letar du på kartan i 45 sek istället för 30 sek har du helt plötsligt ingen tid kvar och du kommer nu inte in på ditt program. Så vi avgör alltså vilka som kommer klara en utbildning bäst utifrån vem som kan svara på frågor från kursen matte 1 snabbst. Stablit.
Detta är det problemet jag har med HP. Som du sade måste man ranka sökande på något sätt. Men det känns ändå lite sisådär att ens snabbhet i åk 9 matte / matte 1 och kunskap om ord ska diktera vilken utbildning man kommer in på. Samtidigt kanske det är det bästa man kan göra om man ska ha ett generellt antagningsprov till alla program på alla universitet i landet.
Jag tycker att MaFy gör ett bättre jobb med detta (jag kom också in på TM via MaFy, grattis förresten!). Även om frågorna på MaFy kanske inte direkt är det som dyker upp på programmet känns det kilometer närmare utbildningen vi sökt än matte 1 och svenskan på HP.
Skillnaden här är ju att MaFy endast gäller för specifika program och då kan frågorna självklart vara mycket mer relevanta till det man faktiskt söker.
Jag kom in på Teknisk Fysik på KTH 1999 och hade då 19,75 i meritvärde från gymnasiet (max var då 20,00). På den tiden räckte det med god marginal för att komma in. Som väntat var det studenter med extra begåvning och flit i just matematik & fysik som lyckades bäst på utbildningen, så de betygen borde viktats upp från gymnasiet. Det fanns studenter med under 19 från gymnasiet som sen hade i princip högsta betyg på alla kurser på Teknisk Fysik. MaFy-provet känns som en bättre predikator för att lyckas på en dylik utbildning, det visar ju på förmågan i de ämnen som sedan är mest relevanta i själva utbildningen.
Sen kan man väl också diskutera vad betygen faktiskt visar.
Kunde inte sagt det bättre själv! Jag kommer inte ihåg ett skvatt från gymnasiet förutom från de ämnen jag tyckte var intressanta, trots att jag enligt mina betyg ska vara jättebra på exempelvis biologi... Betyg är meningslösa i den bemärkelsen. Jag tycker, som Tomast är inne på, att betygen borde viktas efter vad man söker. Söker man TM borde det spela endast en liten roll vad man hade i Biologi 2, och en väldigt stor roll vad man hade i mattekurserna.
mlva skrev:Kanske lite sen till konversationen men här kommer lite tankar från mig som nyss tagit studenten från en av dessa "elitskolor" (kungsholmens gymnasium).
Jag tyckte det var intressant att läsa alla era uppfattningar om glädjebetyg då detta är en vinkel jag inte riktigt stöt på innan. Det verkar som att många här tycker att gjädjebetygen sätts på dessa "elitskolor", medan jag mer har fått uppfattningen att problemet ligger hos friskolorna. Detta är inte något jag själv har några belägg för, men det känns som att det oftare är dessa friskolor som tas upp i debatten. För mig finns det också mer "anledning" för friskolorna att sätta högre betyg då dessa skolor då blir mer attraktiva, lockar till sig fler elever och på så sätt får in mer pengar. Jag kanske har missat någon väsentlig del, men jag ser ingen anledning till att kommunala skolor skulle vilja sätta gläjdebetyg då de inte vinner något på detta, eller?
Själv kan jag inte säga att jag har sett särskilt mycket glädjebetyg under mina tre år. Tvärt om kändes det ofta som att vi hade svårare frågor/högre betygskrav än andra skolor och det fanns definitivt lärare som gillade att lära ut lite för mycket och istället "utnyttjade" vår studiemotivation för att klämma in så mycket som möjligt. Detta var även något som andra lärare kände till och pratade med oss om, men det verkade inte som om någon ville ta tag i det. Detta blir såklart väldigt diffust och mycket "det känns som". Man visste dock att om man hade fått A på delprov under kursens gång behövde man inte vara orolig över nationella proven eller "bedömningsstöden" från skolverket (utformade som nationella prov men inte samma hårda regler kring provdag eller tid) då dessa alltid upplevdes som lättare än lärarnas prov, vilket jag ändå tycker säger något om nivån och lärarnas krav.
Sen är det klart att dessa skolor uppmärksammas med de höga avgångsbetygen de visar, men mitt år kunde man blir bortlottad från naturprogrammet om man hade A i 13 ämnen och B i 4 i slutet av nian. Dessa är inte betyg man bara råkar få, utan dessa är människor som gillar att plugga och som har valt att fortsätta göra detta under gymnasiet. Att alla dessa personer samlas i en och samma klass bidrar troligen också mycket då "pluggkulturen" blir så påtaglig.
Om argumentationen med lärare så tycker jag att folk lite går om varanda här. Ingen försöker säga att den med bäst argumentationstekniker ska få bäst betyg i kemi 2. Det som jag tror menas är att många prov idag rättas utifrån olika rättningsmallar för att flera klasser ska kunna skriva samma prov, för att det ska vara rättvist bedömt mellan olika lärare. På en fråga kanske det t.ex. går att få 1 C-poäng och 3 A-poäng och det blir tydligt att alla dessa inte kan vara för rätt svar. Speciellt i matten är ofta något av dessa poäng typ "godtagbar ansats, t.ex. ställer upp likheten lalala eller motsvarande." Detta används även på de nationella proven och det är troligen här som den mesta argumentationen sker. Vad menas egentligen med godtagbar ansats och är det "motsvarande" som jag har skrivit tillräckligt lika likheten lalala? Ofta är det inte helt klart var som menas och det blir klart att folk uttrycker missnöje över bedömningar som de anser uppfyller dessa diffusa poängkrav.
Det blir då också tydligt att man idag faktiskt kan argumentera inom matteämnet då det inte bara är själva svaret som ger poäng. Det är väldigt sällan som det är konstiga frågeställningar eller avsaknad av onödiga förtydliganden som diskuteras, utan det är just dessa poäng. Många gånger går det att komma fram till rätt svar på flera sätt och läraren måste då bedöma om ditt sätt var i nivå med det som beskrivs i rättningsmallen, något som onekligen ibland kommer skapa missnöje och argumentation.
Att denna argumentation skulle "förbjudas" eller vara ett orättvist övertag för vissa vet jag inte om jag håller med om. Detta är inget som du går hem och skriver en argumenterande text om, utan du förklarar hur du har tänkt utifrån den frågeställningen du har fått och sedan pekar du på hur du tycker att din lösning passar in i poängkriterierna. Jag tror själva ordet argumentation får det hela att låta överdrivet dramatiskt och jag tror inte riktigt att någon skulle vara bättre på denna typen av argumentation än någon annan. Att detta bara skulle kunna ske på vissa skolor har jag också svårt att se. Om läraren inte vill ha en konversation om sin betygsättning tror jag snarare att det handlar om osäkerhet eller brist på engagemang. Sedan kanske dessa lärare inte jobbar på "elitskolorna" men jag upplever inte att detta är någon stor skillnad mellan skolor som påverkar betyg markant på något sätt och att detta skulle vara orättvist. Sedan kan man ju såklart argumentera mer i mer "fluffiga" ämnen, typ svenska där betygskriterierna är ungefär exakt så flummiga som mänskligt möjligt... men jag tror inte riktigt att det är detta som har diskuterats här.
Nu blev det här jättelångt och jag har troligen mer eller mindre upprepat vad ni alla redan sagt, men jag tycker detta är ett väldigt intressant ämne och tycker verkligen om att höra olika åsikter och perspektiv!
Tillägg: 12 jul 2025 01:03
Sen kan man väl också diskutera vad betygen faktiskt visar. Jag kom in på TM genom MaFy och då vill jag ändå påstå att jag hade rätt bra betyg (22,2). Hade inte A i två kurser, varav en spanska. Utifrån betygen kommer jag då inte in på detta civilingenjörsprogram för att jag var för dålig på spanska när jag var 16 år gammal? Sen fattar jag någonstans att man måste rangordna sökande utifrån någonting, och om detta typ bara var de "relevanta" kurserna så skulle alla ha A i allt, men det känns ändå typ lite... ogenomtänkt på något sätt? Sen blir väl samma resonomang ännu tydligare på HP. Det är klart att du skriver bättre om du är bra på matte och svenska men det är tiden man får på sig som är den riktiga utmaningen. Inga av frågorna är speciellt svåra, men letar du på kartan i 45 sek istället för 30 sek har du helt plötsligt ingen tid kvar och du kommer nu inte in på ditt program. Så vi avgör alltså vilka som kommer klara en utbildning bäst utifrån vem som kan svara på frågor från kursen matte 1 snabbst. Stablit.
Jag gick på en elitfriskola -- enskilda gymnasiet. Inga glädjebetyg där inte! Men det är givetvis min upplevelse och kan mycket väl vara annorlunda på andra skolor.
Jag gick en elitskola (Kungsholmens) och fick ett glädjebetyg, B i idrott, inget moraliskt fel med det 😍
Gruppen bakom mafyprovet har kartlagt dropout rate från TF beroende på urvalsgrupp och kom fram till att mafy följt av betyg följt av hp är bäst. Går att googla.
Men för att svara på ursprungsfrågan så är människorna på TF/TM inte särskilt anmärkningsvärda. Elitskolorna är inte överrepresenterade, men stockholmare är det. Det finns både nördar (framtidens akademiker) och konventionellt ambitiösa. Alla är smarta, jag har njutit av att gå TF, synd att alla blandas igen i arbetslivet.
Svårt att skriva något intressant svar. Om du frågar en person på Cambridge "hur det är" får du något liknande, det känns inte speciellt.
Visa spoiler
Bara en kommentar här, några har nämnt/antytt att antal sökande ger högre antagningspoäng, men det stämmer i alla fall inte för TM/TF på KTH för de är ingenstans på top20 mest sökta. De är inte 'brett populära' som jurist och läkare.
Jag tror inte antagningsgräns=min(top_klasstorlek(iid normal(antal sökande))), där normalfördelningens mean är oberoende av program ifråga. Hur visar man att antagningsgräns är monoton funktion av antal sökande i uttrycket ovan??? Är jag dum? Enkelt om klasstorlek=1
Rimligtvis söker man bara program man vet att man har en chans att komma in på, och program med väldigt variabla gränser kan ha fler sökande. Jag tror "antal sökande" räknar förekomst i söklistan oavsett rangordning, så läkare och jurist kan va grejer folk slänger in längst ner, men det känns samtidigt inte som yrken man använder som planB
naytte skrev:Alla har ju möjlighet att argumentera så förstår inte varför det skulle vara "djupt orättvist".
Det är mycket alla har möjlighet till, men som väldigt många ändå inte lyckas med. Att bli rik är en sådan sak.
Jag vill inte krossa era sköra elitskolehjärtan, ihop med stabila självförtroenden, men det är ofta klädsamt att på något sätt inse att man inte nåt sin framgång genom att enbart vara mycket smartare och hårt arbetande än alla andra. Det är intressant att trots tydliga tecken på orättvisor och uppenbara skillnader råkar skolan där jag just var vara fair och all framgång 100%-prestationsbaserad... 😅
https://en.wikipedia.org/wiki/Egocentric_bias
https://www.youtube.com/watch?v=3LopI4YeC4I
https://www.sciencedirect.com/science/article/abs/pii/S0031938416301603
Det är mycket alla har möjlighet till, men som väldigt många ändå inte lyckas med. Att bli rik är en sådan sak.
Det är väl ändå ganska absurt att jämföra att försöka få några extrapoäng på ett prov med att bli rik...? Hur som helst har du givetvis rätt i att alla inte lyckas, trots att de försöker. Men det innebär väl inte att något är orättvist? I så fall är det orättvist att vissa lyckas bra på idrotten medan andra inte lyckas alls.
Jag vill inte krossa era sköra elitskolehjärtan, ihop med stabila självförtroenden, men det är ofta klädsamt att på något sätt inse att man inte nåt sin framgång genom att enbart vara mycket smartare och hårt arbetande än alla andra.
Jag tycker att det här stycket är på gränsen till riktigt oförskämt. Det är ingen som har påstått att framgång inte kräver mer eller mindre tur. Huruvida framgång i just skolan kräver särskilt mycket tur kan däremot diskuteras...
Tillägg: 14 jul 2025 03:27
Tillägg till mitt första stycke:
Den principiella skillnaden mellan att bli rik och att snacka till sig några extrapoäng på ett prov, och det som är kruxet i hela den här diskussionen, är att alla har samma förutsättningar vad gäller att påpeka ett fel för en examinator; det finns liksom inga strukturella hinder som hindrar dig från att ta upp en bedömning du anser vara fel. Om jag har förstått dig rätt, och rätta mig gärna om jag har missförstått dig, så går våra uppfattningar isär där, så tydligen har vi fundamentalt olika erfarenheter sett till den aspekten. Men enligt min utgångspunkt, som ligger till grund för hela min ståndpunkt, så finns dessa skillnader inte, och det är en viktig principiell skillnad.
naytte skrev:Det är mycket alla har möjlighet till, men som väldigt många ändå inte lyckas med. Att bli rik är en sådan sak.
Det är väl ändå ganska absurt att jämföra att försöka få några extrapoäng på ett prov med att bli rik...? Hur som helst har du givetvis rätt i att alla inte lyckas, trots att de försöker. Men det innebär väl inte att något är orättvist?
Hela diskussionen bygger på att det är olika lätt för elever att få bra betyg i skolan. Denna skillnad beror på saker elever inte kan påverka själva. Det är det som är orättvist. När läraren eventuellt går att övertala, det ges flera möjligheter till komplettering och läraren generellt kunde lägga mycket fokus på att få elever till de högre betygen, tycker jag personligen det var extremt mycket lättare att få ett bra betyg. Det jag tror är att det finns en tendens att dessa förutsättningar oftare förekommer på en viss typ av skolor.
I så fall är det orättvist att vissa lyckas bra på idrotten medan andra inte lyckas alls.
Det stämmer ja.
Jag vill inte krossa era sköra elitskolehjärtan, ihop med stabila självförtroenden, men det är ofta klädsamt att på något sätt inse att man inte nåt sin framgång genom att enbart vara mycket smartare och hårt arbetande än alla andra.
Jag tycker att det här stycket är på gränsen till riktigt oförskämt. Det är ingen som har påstått att framgång inte kräver mer eller mindre tur.
Det var inte meningen.
Jag håller med om att världen inte är perfekt och man vore dum om man inte tar till vara på de privilegier man fått/får. Det går dock ändå att diskutera systemet/"spelets" brister och hoppas på förbättringar utan att man som spelare sätter sig över andra spelare.
Huruvida framgång i just skolan kräver särskilt mycket tur kan däremot diskuteras...
Jag tror du redan vet min åsikt i den frågan. ;)
Tillägg: 14 jul 2025 03:27
Tillägg till mitt första stycke:
Den principiella skillnaden mellan att bli rik och att snacka till sig några extrapoäng på ett prov, och det som är kruxet i hela den här diskussionen, är att alla har samma förutsättningar vad gäller att påpeka ett fel för en examinator; det finns liksom inga strukturella hinder som hindrar dig från att ta upp en bedömning du anser vara fel.
Svarade på detta i stycke 1. Men det är utfallet som skiljer sig åt, inte möjligheten att göra det.
Om jag har förstått dig rätt, och rätta mig gärna om jag har missförstått dig, så går våra uppfattningar isär där, så tydligen har vi fundamentalt olika erfarenheter sett till den aspekten. Men enligt min utgångspunkt, som ligger till grund för hela min ståndpunkt, så finns dessa skillnader inte, och det är en viktig principiell skillnad.
Vi håller inte med varandra här nej. Jag tycker betygsskillnaderna är för stora mellan vissa skolor för att det endast ska bero på att eleverna redan är högpresterande, pluggkulturen är hårdare och undervisningen är bättre. (Den aspekten jag dock tror att jag kan underskatta en del, och kan ha fel kring, är nivån på undervisningen.)
MrPotatohead skrev:naytte skrev:Alla har ju möjlighet att argumentera så förstår inte varför det skulle vara "djupt orättvist".
Det är mycket alla har möjlighet till, men som väldigt många ändå inte lyckas med. Att bli rik är en sådan sak.
Jag vill inte krossa era sköra elitskolehjärtan, ihop med stabila självförtroenden, men det är ofta klädsamt att på något sätt inse att man inte nåt sin framgång genom att enbart vara mycket smartare och hårt arbetande än alla andra. Det är intressant att trots tydliga tecken på orättvisor och uppenbara skillnader råkar skolan där jag just var vara fair och all framgång 100%-prestationsbaserad... 😅
Håller med här. Alla skolor har någon form av glädjebetyg, även om man kanske inte är medveten om det eller känner till det. Det inträffar även i kommunala gymnasieskolor som i Thorildsplan där jag gick. Men skillnaden ligger i hur stor omfattning glädjebetyg ges ut. En klasskamrat berättade att hans vän, som gick på Viktor Rydberg sa att klassen hade ett snittbetyg på B/A i matematik 2c. Men när de skrev kursprovet i matte 2 fick majoriteten F. Detta är då utifrån det jag hört. Jag har även hört från flera andra att skolor med högt rykte ofta sätter glädjebetyg för att stärka det. Om vi jämför med Thorildsplan skulle jag säga att de har betydligt färre glädjebetyg än skolor som exempelvis Viktor Rydberg eller Södra Latin som ständigt upphöjer elever som inte förtjänar de betygen.
MrPotatohead skrev:naytte skrev:I så fall är det orättvist att vissa lyckas bra på idrotten medan andra inte lyckas alls.
Det stämmer ja.
Vissa elever har en naturlig begåvning för matematik, och därför lyckas bättre än andra. Samma sak gäller idrott. Alla har olika styrkor.
The_0ne340 skrev:MrPotatohead skrev:naytte skrev:I så fall är det orättvist att vissa lyckas bra på idrotten medan andra inte lyckas alls.
Det stämmer ja.
Vissa elever har en naturlig begåvning för matematik, och därför lyckas bättre än andra. Samma sak gäller idrott. Alla har olika styrkor.
Det stämmer.
Anto skrev:naytte skrev:Även om det nu är så som du påstår - att detta inte går på "vanliga" skolor i lika hög utsträckning som "elitskolor" - har man ju visst gjort något för att förtjäna den "förmånen". Man har fått bra betyg i grundskolan, vilket har gjort att man kunde söka in till ett "elitgymnasium" överhuvudtaget. Det är liksom inte ödet eller slumpen som har gjort att man har hamnat där man har hamnat.
Detta argument är precis samma argument som alla överklassungar i finskolorna använder. ”Jag pluggade mycket i 9an så därför förtjänar jag möjligheten att få högre betyg än någon som presterar precis lika bra som mig, men som går i en vanlig skola!”. Oerhört löjligt om du frågar mig.
Ska inte alla ha samma möjligheter oavsett skola? Nu vet jag att det inte är så i verkligheten, men i ditt argument verkar du förespråka skillnaderna mellan elitskolor och vanliga skolor och tycka att dessa skillnader är rättvisa.
Om du menar gymnasieskolor håller jag med. Alla ska ha samma utbildningsmöjligheter. Men för universitet skiljer det sig åt
I #37 skrev du "Tycker du på samma sätt att om man har presterat bra på gymnasiet så förtjänar man större möjligheter att få bättre betyg på universitetet? " Här är mitt svar. Både ja och nej. Man ska såklart inte få glädjebetyg på universitetet, men jag skulle kunna resonera att man får bättre utbildningsmöjligheter på elitskolor som Chalmers, KTH och Lund. Det är därför det finns olika skolor i Sverige, ungefär som USA:s Ivy League. Skolorna erbjuder möjligheter till bättre studier vilket därmed leder till bättre betyg. Men när det gäller glädjebetyg på universitetet igen, så håller jag med dig. Man ska inte få högre betyg bara för att man går på en elitskola, utan betygen ska baseras på kunskap.
The_0ne340 skrev:Anto skrev:naytte skrev:Även om det nu är så som du påstår - att detta inte går på "vanliga" skolor i lika hög utsträckning som "elitskolor" - har man ju visst gjort något för att förtjäna den "förmånen". Man har fått bra betyg i grundskolan, vilket har gjort att man kunde söka in till ett "elitgymnasium" överhuvudtaget. Det är liksom inte ödet eller slumpen som har gjort att man har hamnat där man har hamnat.
Detta argument är precis samma argument som alla överklassungar i finskolorna använder. ”Jag pluggade mycket i 9an så därför förtjänar jag möjligheten att få högre betyg än någon som presterar precis lika bra som mig, men som går i en vanlig skola!”. Oerhört löjligt om du frågar mig.
Ska inte alla ha samma möjligheter oavsett skola? Nu vet jag att det inte är så i verkligheten, men i ditt argument verkar du förespråka skillnaderna mellan elitskolor och vanliga skolor och tycka att dessa skillnader är rättvisa.
Om du menar gymnasieskolor håller jag med. Alla ska ha samma utbildningsmöjligheter. Men för universitet skiljer det sig åt
I #37 skrev du "Tycker du på samma sätt att om man har presterat bra på gymnasiet så förtjänar man större möjligheter att få bättre betyg på universitetet? " Här är mitt svar. Både ja och nej. Man ska såklart inte få glädjebetyg på universitetet, men jag skulle kunna resonera att man får bättre utbildningsmöjligheter på elitskolor som Chalmers, KTH och Lund. Det är därför det finns olika skolor i Sverige, ungefär som USA:s Ivy League. Skolorna erbjuder möjligheter till bättre studier vilket därmed leder till bättre betyg. Men när det gäller glädjebetyg på universitetet igen, så håller jag med dig. Man ska inte få högre betyg bara för att man går på en elitskola, utan betygen ska baseras på kunskap.
Sant, det är stor skillnad var man går. Samma sak inom "konst&musik". _Samtliga_ musikhögskolor i Sverige utom KMH är ren skit. Det finns bara en riktig MH-skola. Det ser man alltid mycket tydligt från de som utexamineras. I Malmö fanns "Malmö högskola" (medioker utbildning) och efter lång kamp där Lunds Universitet höll ut i det längsta lyckades Malmö HS till slut mygla in sig under LU-sigillet. Nu har de "fint brevhuvud" men samma (låga) nivå på utbildningen...
Dock, LU är inte utan fläckar. Dick Harrisson har länge vittnat om förfallet på historiska(?) fakulteten. På mina gamla fakulteter, matte och matstat, såg man gärna till att slussa igenom så många som möjligt på grundkurserna eftersom det innebar mycket pengar. Varje huvud räknades i bokslutet. Vissa lärare som ansågs göra för svåra prov fick inte göra prov.
Det är ett svårt problem, från grundskolan och uppåt. Går det ens att göra rättvist?
Läroböcker t.ex. Kanske någon bok är bättre än den andra. Varför har vi inte en, statlig, lärobok i matematik för alla. Det blir dock lätt absurda situationer. Svårt, det här.
Fråga: Vad baseras påståendet om olika musikhögskolors utbildningskvalitet på? Görs det några utvärderingar av studenternas förmågor efter utbildningarna? Jag har noll erfarenhet i frågan, så det är ren nyfikenhet bakom frågan. :)
När det gäller inkomstfrågan: att lärosätena får betalt endast för de studenter som examineras är ju ett problem. Å ena sidan är det väl logiskt - skattebetalarna vill ju ha färdigutbildade personer - men det skapar också ett finansiellt tryck på lärosätena. I teorin ska väl detta tryck pressa lärosätena att bli bättre och bättre, men i verkligheten är nog risken hög att kraven istället sänks. Kanske skulle en del av arvodet kunna betalas ut efter färdig kurs, och resten efter avklarad utbildning? Då kvarstår incitamentet att få igenom studenter, men utan att det blir en ekonomisk katastrof om en student inte klarar sig.
@MrPotatohead:
Det jag tror är att det finns en tendens att dessa förutsättningar oftare förekommer på en viss typ av skolor.
Hade du tyckt att det vore orättvist även om skillnaden mellan skolor du beskriver inte fanns? Jag frågor eftersom du anser det vara orättvist att vissa är bättre på idrott än andra.
Okej, jag kanske inte följer den korrekta definitionen av orättvisa. Men om någon/några får det lättare/svåra att göra saker där alla sedan bedöms efter samma kriterier är det orättvist. Om alla får samma förutsättningar sett till de aspekterna vi pratat om är det rättvist. Men jag tycker fortfarande något kan vara orättvist även om det inte finns något att göra åt det. Det är där jag lägger idrotts-orättvisa.
Smutstvätt skrev:Fråga: Vad baseras påståendet om olika musikhögskolors utbildningskvalitet på? Görs det några utvärderingar av studenternas förmågor efter utbildningarna? Jag har noll erfarenhet i frågan, så det är ren nyfikenhet bakom frågan. :)
När det gäller inkomstfrågan: att lärosätena får betalt endast för de studenter som examineras är ju ett problem. Å ena sidan är det väl logiskt - skattebetalarna vill ju ha färdigutbildade personer - men det skapar också ett finansiellt tryck på lärosätena. I teorin ska väl detta tryck pressa lärosätena att bli bättre och bättre, men i verkligheten är nog risken hög att kraven istället sänks. Kanske skulle en del av arvodet kunna betalas ut efter färdig kurs, och resten efter avklarad utbildning? Då kvarstår incitamentet att få igenom studenter, men utan att det blir en ekonomisk katastrof om en student inte klarar sig.
Om man är "musikpedagog" (="lektant med gitarr") kan det nog kvitta, men om du skall bli konsertpianist/-organist, kompositör eller liknande hör man direkt vem som kommer från KMH och vem som kommer från "bakgården". Endast den riktiga eliten tas in på KMH och inträdesproven är därefter för att kraftigt sålla till det fåtalet platser som finns.
Ja, belöningssystemet är konstigt. Det drabbar (iaf drabbade) inte bara "noviserna" utan även doktorander som "skall igenom systemet så fort det är möjligt". Det är utbildningsfabriker där varje examination ger belöning. Belöning möjliggör sedan forskning, tjänster (inkl. lukrativa professurer), resor, konferenser, modern utrustning m.m.
Jag vet inte riktigt vad som döljer sig bakom hedersdoktor heller. Det kan nog vara rätt oskyldigt med en eloge till en som gjort en bra livsgärning, men när de börja gödsla med hattar till höger och vänster (och till miljardärer), så brukar det vara något lurt på gång.
@MrPotatohead,
okej, så jag tolkar det som att du använder en lite bredare variant av begreppet orättvisa där även medfödda färdigheter kan klassas som orättvisa; slutligen föds vi ju alla olika med olika förmågor och svårigheter. I så fall håller jag med dig om att idrott är orättvist. Faktum är att hela livet är orättvist då, oavsett vilka förutsättningar man får av samhället.
Det som irriterar mig lite är att begreppet förlorar sin mening om även medfödda aspekter ska klassas som "orättvisa". Det blir ett ganska oanvändbart begrepp.
naytte skrev:@MrPotatohead,
okej, så jag tolkar det som att du använder en lite bredare variant av begreppet orättvisa där även medfödda färdigheter kan klassas som orättvisa; slutligen föds vi ju alla olika med olika förmågor och svårigheter. I så fall håller jag med dig om att idrott är orättvist. Faktum är att hela livet är orättvist då, oavsett vilka förutsättningar man får av samhället.
Det som irriterar mig lite är att begreppet förlorar sin mening om även medfödda aspekter ska klassas som "orättvisa". Det blir ett ganska oanvändbart begrepp.
"Det är viktigt att välja rätt föräldrar..." :D
Njae, som Trinity2 anspelar på, det är väl klart att även medfödda saker också kan vara orättvist. Ganska sjukt annars. Skulle det vara rättvist att bara några råkat födas i ett land där det är fred, sjukvård och skola?
Jag vet inte om jag vill använda begreppet rättvisa i den situationen. Det är definitivt moraliskt förkastligt att inte alla får åtnjuta skola, sjukvård eller skola, men jag vet inte om jag skulle använda begreppet rättvisa. Vi måste nog reda ut vad vi menar med rättvisa. Vi kan nog i alla fall enas om att rättvisa, vilken definition vi nu än enas om, ska vara något eftersträvansvärt. Vi vill utjämna orättvisor.
För mig handlar begreppet "rättvisa" framför allt om hur människor behandlar varandra samt om hur institutioner är utformade. Att någon råkar födas in i en dålig situation skulle inte falla under begreppet då. Under denna definition blir begreppet som mest användbart i sociala diskussioner som berör institutioner av olika slag som skola, sjukvård och rättsväsende.
Om även medfödda aspekter ska falla under vårt begrepp så måste väl en logisk konsekvens av detta vara att ALLA skillnader mellan människor är orättvisa, oavsett hur egalitärt samhället är? Om vi hade ett samhälle som vore egalitärt skulle alla skillnader mellan människor kunna föras tillbaka antingen till tur eller till medfödda faktorer, och då har vi orättvisa. Om rättvisa är något som är eftersträvansvärt, vad ska man göra då? Ska man tvångsutjämna skillnader mellan människor trots att de har haft samma institutionella eller relationella förutsättningar, eller är rättvisa trots allt inte alltid eftersträvansvärt?
Tillägg: 16 jul 2025 21:56
Det blir en lite semantisk diskussion nu, men det är viktigt att vi reder ut begreppen. Jag hade faktiskt en liknande diskussion med en främling häromdagen. Vi talade om definitionen av begreppet konst och vi diskuterade huruvida "abstrakt konst" bör omfattas av begreppet konst överhuvudtaget. Det är min fasta åsikt att vi explicit måste designa begreppet så att abstrakt konst INTE faller under det, men men... Det är en annan fråga. Poängen är att alla definitioner har för- och nackdelar.
Total rättvisa går ej att uppnå. Naturen är ej rättvis. Vi har ett rättvisare samhälle idag än för 500 eller 1000 år sedan. Välutvecklade länder bygger rättvisa över generationer, vissa länder väljer annat samhällssystem, ibland med populationens stora medgivande. Sedan kan inte alla bli hjärnkirurger. Vad skall kirurgen äta om det inte finns en bonde, en lastbilsförare, en ICA-nasare etc.
Ett visst mått av småskalig rättvisa, säg intagning till en linje, går att uppnå med lite energi och vilja. Frågan är om den finns. Men alla kanske inte har en "bra dag" på provdagen, hur skall den 'orättvisan' elimineras? Vi kan inte utbilda alla som "är kallade" på prov över ett par år, och sedan se vem som klarade sig.
Om det går att uppnå eller inte beror väl på vilken definition vi väljer? Men hur som helst, låt säga att vi enas om en definition där det följer att det är "orättvist" att vissa blir hjärnkirurger medan andra blir lastbilsförare (t.ex. pga olika förmågar från födseln). Är det verkligen en "orättvisa" som vi ens vill eliminera? Och om svaret på den frågan är nej, har vi verkligen valt en bra definition av begreppet då? Vanligtvis har ju orättvisa en väldigt negativ klang...
naytte skrev:Om det går att uppnå eller inte beror väl på vilken definition vi väljer? Men hur som helst, låt säga att vi enas om en definition där det följer att det är "orättvist" att vissa blir hjärnkirurger medan andra blir lastbilsförare (t.ex. pga olika förmågar från födseln). Är det verkligen en "orättvisa" som vi ens vill eliminera? Och om svaret på den frågan är nej, har vi verkligen valt en bra definition av begreppet då? Vanligtvis har ju orättvisa en väldigt negativ klang...
"... for the greater good" skulle jag tro. För ett samhälle skall fungera måste det finnas drottningar, drönare, soldater och annat. Alla vill inte bli hjärnkirurger heller. Vissa älskar att gå upp kl 3 på morgonen och baka bröd.
Orättvisa kan knappast bero på hur den uppstår. Är det en orättvisa så är det en orättvisa. Tycker man kan kolla på våra rättigheter som människor för att se vilka orättvisor som är ”en del av livet” (tyvärr) och vilka som samhället borde försöka få bort. Rätt till liv, utbildning och tak över huvudet är sådana rättigheter. I kontrast till att bli hockeyproffs, VD eller president som inte är rättigheter alls.
Jag älskar hur den här tråden gick från ett samtal om högre utbildning till en djupgående diskussion om vad ordet "orättvisa" betyder
The_0ne340 skrev:Jag älskar hur den här tråden gick från ett samtal om högre utbildning till en djupgående diskussion om vad ordet "orättvisa" betyder
Vi tar efter Bertrand Russell och Leibniz... Filosofi ligger nära matematiken...
MrPotatohead skrev:Orättvisa kan knappast bero på hur den uppstår. Är det en orättvisa så är det en orättvisa. Tycker man kan kolla på våra rättigheter som människor för att se vilka orättvisor som är ”en del av livet” (tyvärr) och vilka som samhället borde försöka få bort. Rätt till liv, utbildning och tak över huvudet är sådana rättigheter. I kontrast till att bli hockeyproffs, VD eller president som inte är rättigheter alls.
Är de? De är "bekvämliga resultat" av 100-tals, eller 1000-tals, år av civil utveckling. På jägartiden fanns inga sådana rättigheter - du var likställd med vargen eller björnen. Ibland förlorade man.
Man skulle kunna säga att det fetstilta är en form av "modern entitlement", där det är något vi kräver rätt till för att det verkar sjävklart och "alla andra har det". Finns inget sådant. Livet är nyckfullt, och orättvist, från första andetaget, ibland tidigare än så.
Tror du inte på mänskliga rättigheter eller skrev jag knasigt? Menade att dessa rättigheter, bland andra, faller in bland de orättvisor naytte inte vill definiera som orättvisor.
MrPotatohead skrev:Tror du inte på mänskliga rättigheter eller skrev jag knasigt? Menade att dessa rättigheter, bland andra, faller in bland de orättvisor naytte inte vill definiera som orättvisor.
I ett modernt och moraliskt samhälle bör man eftersträva så mkt. rättvisa det går, men vi ser att det snabbt blir svårt. En som föds "begåvad" (eller i rätt "krets") kommer få en gräddfil i livet. Inte så mycket man kan göra åt det.
På jägartiden fanns inga sådana rättigheter - du var likställd med vargen eller björnen. Ibland förlorade man.
Jägartiden var ett tag sedan.
Man skulle kunna säga att det fetstilta är en form av "modern entitlement", där det är något vi kräver rätt till för att det verkar sjävklart och "alla andra har det". Finns inget sådant. Livet är nyckfullt, och orättvist, från första andetaget, ibland tidigare än så.
Livet är orättvist men det är långt ifrån otänkbart att alla ska få ha dessa rättigheter. I och med att samhället utvecklats borde man kunna förvänta sig en högre lägstanivå för de som föds i "fel krets".
Jag förstår nog inte dina invändningar alls. Inte heller varför definition av orättvisa skulle spela någon roll för varför det är lättare att få bra betyg på vissa skolor. Nu ska jag sova.
Trinity2 skrev:Jag läser på SVT idag
https://www.svt.se/nyheter/inrikes/har-ar-de-popularaste-utbildningarna-hosten-2025
Vad är det för fantomer de utbildar på KTH? Detta måste väl motsvara 4.95/5 på min tid, något som nästan ingen fick. Dock fås det sägas att jag vet inget om hur meritvärden beräknas.
Som en liten parentes kan nämnas att jag sökte en fristående kurs i höst (och kom in). Mitt meritvärde för gymn. var ej max, men mina HS-värden var 100%. Att man ens bryr sig om gymn.-betyg efter, säg, 5 år efter studenten. Helt ointressanta kunskaper.
Min gamla ort, Lund, har tydligen ej teknisk matematik (eller det kanske de har, men det ligger längre ner på poänglistan)
21.88 av 22.50 låter konstigt högt. Den linjen har alltid haft låg intagning då ingen ville gå den.
Dock vore det intressant om det när någon som har inblick i vilka "kalibrar" som går dessa 2 linjer på KTH. Det låter onekligen "elit", vilket känns spännande, nästan som MIT och Harvard! Har jag missat något, mån tro? :)
När jag räknade på det skulle det motsvara att en elev som går tex Naturvetenskaps programmet får ett B i någon av alla kursur som är värda 100 p resten av betygen måste vara på A-Nivå.
Själv känner jag att det måste vara en omöjlighet att komma upp i de betygen som krävs särkilt när man måste läsa både Svenska, Engelska, Moderna språk och idrott. trolitvis kommer jag själv gå ut med 21,15
Om man utgår från A i alla ämnen motsvarar varje betygsteg ned i en 100p kurs exakt 0.1 merit avdrag om man har 2500p i kursplanen (om man läst utvidgat som ingår i slutmeriten då GYA självfallet inte räknas med). Om man inte läst utvidgat och har 2400p motsvarar det istället 0.104. Detta kan ha en liten påverkan, men 0.1 avdrag per betyg under A är nog en bra tumregel.
