8 svar
69 visningar
Dannie är nöjd med hjälpen
Dannie 79
Postad: 10 mar 16:38 Redigerad: 10 mar 16:42

Hur anpassar sig arter i söt/saltvatten sig till osmotisk tryck?

Jag förstår inte hur arter som fiskar i sötvatten samt i saltvatten anpassar sig till det osmotiska trycket.

Först och främst på vilket sätt behöver de anpassa sig till osmotisk tryck? Handlar de om endast om koncentrationen salt i vattnet och fisken eller omfattar det även andra ämnen?

Vad har högst koncentration av lösta ämnen (vilka de nu är) mellan en fisk och sötvatten samt mellan en fisk och saltvatten?

mag1 9111
Postad: 11 mar 09:10

Hur långt har du själv kommit med svaren? Om du börjar med att beskriva hur långt du kommit, blir det enklare för oss att hjälpa dig vidare.

Dannie 79
Postad: 11 mar 11:29

Jag förstår vad osmos är och antar att jag förstår varför fiskarna skulle behöva anpassa sig till det osmotiska trycket. Jag tänker att en fisk i saltvatten borde borde ha lägre koncentration salt än själva vattnet. (Men är det så?). I så fall måste fisken på något sätt anpassa sig till detta osmostiska tryck för att inte fisken ska avge för mycket vatten.

Jag förstår dock inte hur?

Och är det fler ämnen än salt fisken behöver anpassa sig till? 

mag1 9111
Postad: 11 mar 20:10

Ja, det krävs en anpassning till det osmotiska trycket. Efter att en art anpassat sig till en miljöfaktor (t.ex. högre salthalt), vilket tar många generationer, så kan salthalten i cellerna vara högre, än motsvarande art som lever i sötvatten.

Det blir liknande utmaningar fast omvänt beroende på situationen, är salthalten högre i vattnet än i fiskens celler finns det ett osmotiskt tryck åt ena hållet. Och motsvarande är salthalten lägre i vattnet än i fiskens celler är det osmotiska trycket omvänt.

Och flyttas en art t.ex. från söt- till saltvatten kommer den behöva anpassa sig, annars kommer cellerna att torka ut p.g.a. osmos.

Osmos sker när det finns en obalans mellan det osmotiska trycket i cellen/fisken och omgivningen/vattnet. Så hur tror du obalansen kan justeras, så att det osmotiska trycket kan minska eller helt försvinna?

Dannie 79
Postad: 12 mar 16:58

Borde inte fisken på något sätt kunna anpassa sig så att koncentrationen salt i fisken är samma som i vattnet? Läste någonstans (minnes ej var) att broskfiskar löser detta genom att behåller sitt urin i blodet så att medelkoncentrationen salt i fisken blev samma som i vattnet. Men hur löser benfiskar i så fall det?

mag1 9111
Postad: 12 mar 22:29

Samma koncentration av salt går inte riktigt att uppnå, för i sötvattenfisk finns det en högre koncentration i cellen än i vattnet, och vice versa för saltvattenfisken. Så båda typerna av fisk behöver kompensera för skillnaden, fast åt olika håll. Det är en process som till stor del sker i specialiserade celler, s.k. kloridceller.

Broskfiskar kan ha massvis av ämnet urea, som ett sätt att balansera saltet i vattnet utanför. Urea utsöndrar t.ex. vi i urinen (därav namnet på ämnet).

Dannie 79
Postad: 14 mar 08:17

Hittade detta om sötvattenfiskar "Exempelvis har flera arter utvecklat njurar som ger en så utspädd och alltså saltfattig urin som möjligt."

Borde då havsvatten fiskar göra motsatsen och ha ett så koncentrearat urin som möjligt? Eftersom de får i sig så mycket salt av havsvattnet och förlorar en del vatten p.g.a. osmos.

Stod även detta som du förklarade

"Dessutom har många arter särskilda kloridcellerna i gälarna, som aktivt pumpar in salter i blodet, från det omgivande vattnet. Vidare får fiskarna i sig salter via födan."

Källa:

https://sv.wikipedia.org/wiki/S%C3%B6tvattensfisk

mag1 9111
Postad: 14 mar 09:04 Redigerad: 14 mar 09:35

Ja precis, sötvattenfiskarna har utvecklat kapaciteten att hålla kvar mera av saltet, genom att dricka massvis med sötvatten (med låg saltkoncentration), och sedan transportera in lite av det saltet in i sina celler. Resten av det druckna vattnet (med ännu lägre saltkoncentration) kissas ut. En del kan även tas upp i gälarna - det skiljer sig lite mellan olika typer av fiskar, blötdjur etcetera.

Och det omvända sker hos saltvattenfiskar, som aktivt utsöndrar mer joner än de har i sina celler, ut i det saltare vattnet genom urinen och gälarna.

I båda fallen blir det en transport av joner mot koncentrationsgradienten (från lägre koncentration till en högre), och för att det skall gå används lagrad energi i form av ATP - då det är processer som "kostar" cellen/fisken energi.

 

Detta sker även när en t.ex. en fisk rör sig från en saltare till en sötare miljö - det är nog denna del som är i fokus i din fråga. När detta sker ändras koncentrationsskillnaden mellan jonerna i vattnet och fiskens celler, och utsöndrandet av joner minskar. Men det finns en begränsning i hur stora förändringar som fisken klarar av, kapaciteten att utsöndra/spara salt är begränsad.

Arter som under sin utveckling utsatts för dessa förändringar av salthalten, har utvecklat förmågan att kunna ställa om och kompensera för förändringen i salthalt, som t.ex. ål. Saltvattenfiskar klarar sällan av övergången till sötvatten, men vissa sötvattenfiskar kan tolerera bräckt vatten vid t.ex. flodmynningar.

 

Inte direkt kopplat till osmotiskt tryck, men en viktig anpassning hos fiskar generellt, är att deras kroppar har låg genomsläpplighet (permeabilitet) för vatten och joner. Fjällen är i ganska vattentäta (inte tänkt som en lustighet), så att det inte sker så mycket osmos genom fiskens yta, men en del sker. Gälarna är dock väldigt permeabla speciellt vissa celler (de behöver vara det bl.a. för gasutbytet), och det gör att osmos sker i de mer permeabla cellerna (vatten in/ut). Och för att kompensera för detta tas joner upp, eller utsöndras, i gälarna (andra celler) och njurarna.

Dannie 79
Postad: 14 mar 10:29

Nu förstår jag! Tack så mycket för hjälpen!

Svara Avbryt
Close