Hur kommer det sig att det inducerande E-fältet är starkt nog att dra bort elektroner?

Halloj!

Jag funderade lite på galvaniska celler och kom att tänka på något jag inte hade funderat på tidigare. För att förenkla resonemangen kommer jag från och med nu diskutera Daniellcellen under standardförhållanden och med en resistansfri ledare, alltså cellen:

Zn(s) | ZnSO₄(aq) || CuSO₄(aq) | Cu(s)

Så som jag har förstått det hittills börjar elektronerna att flöda i kretsen eftersom zink är mer benäget att oxidera på egen hand än vad koppar är, vilket orsakar en potentialskillnad mellan ytorna på elektroderna som i sin tur driver elektronerna från anod till katod där de kan accepteras av koppar(II)jonerna runt ytan på katodens elektrod.

Det jag undrar nu är hur det elektriska fältet som fortplantar sig genom ledaren kan vara starkare än fältet som uppstår runt zinkjonerna. Zinkjonerna har ju laddning +2 och omger hela anodens elektrod. Kopparblocket hos katoden har däremot bara pyttelite positiv ytladdning.  Så hur kommer det sig att kraften mellan anoderna kan vara större än kraften mellan zinkjonerna i lösningen och elektronerna i anodens elektrod? Har det att göra med "avståndet" mellan laddningarna, dvs. eftersom ledaren är resistansfri är avståndet mellan elektroderna i princip noll medan avståndet mellan zinkjonerna och elektronerna är större än så, vilket gör att Coulombkraften mellan elektroderna skjuter iväg mot oändligheten (enligt $F = q_1q_q/r^2$)?

EDIT: inser nu att omgivningen till anoden är neutral eftersom det finns lika mycket negativ laddning som positiv laddning i elektrolyten...