20 svar
415 visningar
naytte behöver inte mer hjälp
naytte 7419 – Moderator
Postad: 28 maj 15:54 Redigerad: 28 maj 16:01

Kan man välja att inte kvantifiera över alla talföljder?

Halloj!

Jag sitter med uppgiften nedan:

Angående påstående (B) så tänkte jag att detta i princip är ekvivalent med samma påstående där man endast kvantifierar över alla x[0,1]x\in[0,1], dvs. vi behöver inte ens kvantifiera över alla talföljder (eftersom alla element i talföljderna ligger i [0,1][0,1] ändå. För varje x[0,1]x\in[0,1] kan man enkelt hitta en talföljd sådan att xnxx_n \to xnn\to\infty...). Då förenklas till (B) till att funktionsföljden konvergerar punktvis mot ff och då blir det trivialt sant att (A)(B)\text{(A)} \implies \text{(B)} eftersom likformig konvergens implicerar punktvis konvergens.

Däremot skulle (b) i så fall inte vara en sann implikation, så uppenbarligen är det något i mitt resonemang om att man istället kan kvantifiera över bara xx som inte stämmer. Men vad exakt är det som är fel?

Gustor 782
Postad: 28 maj 19:40 Redigerad: 28 maj 20:04

Påstående B säger inte att fn(x)0f_n(x) \to 0 för alla x[0,1]x\in [0,1]. Det skulle betyda att vi först fixerar ett xx och betraktar följden f1(x),f2(x)f_1(x),f_2(x)\dots. Att det går mot 0 betyder punktvis konvergens mot 0.

Så som B är formulerad säger påståendet att vi kan tillåta xx att variera godtyckligt mellan varje steg, alltså att vi t.ex. har att följden f1(0.2),f2(0.99),f3(0.707),f_1(0.2),f_2(0.99),f_3(0.707),\dots går mot 0. Men inte bara det, utan alla sådana följder går mot 0 hur vi än varierar xx. Detta är ett starkare påstående eftersom konvergensen mot 0 inte beror alls av vilket xx-värde vi stoppar in i varje funktion i följden {fn(xn)}\{f_n(x_n)\}. I det första fallet kan följden {fn(x)}\{f_n(x) \} konvergera olika snabbt för olika xx. I det andra fallet måste det finnas en "minsta hastighet" med vilken fnf_n konvergerar mot 0 oberoende av vilka värden på xx vi väljer. Varför? Jo annars skulle vi kunna välja den jobbigast möjliga följden och göra så att konvergensen sker godtyckligt långsamt--med andra ord skulle den inte konvergera alls.

Med minsta hastighet menar jag formellt att vi för varje ε>0\varepsilon>0 kan hitta ett NN sådant att för alla nNn\geq N och alla xx i domänen sådant att fn(x)<ε\| f_n(x)\|<\varepsilon. Storleken på talet NN är den minsta hastigheten, som alltså bara beror av ε\varepsilon och inte xx.

Tänk t.ex. grafen till funktionerna fn(x)=x2nf_n(x) = \frac{x^2}{n} (rita upp i desmos eller dylikt). Fixerar vi först något xx-värde, säg x0x_0, så ser vi att fn(x0)0f_n(x_0)\to 0nn\to \infty. Däremot finns det xx-värden långt ut som går godtyckligt långsamt mot 0. Det finns ingen "minsta hastighet" för vilka alla värden på xx ger att fn(x)0f_n(x) \to 0. Vi har med andra ord punktvis konvergens mot 0 för alla x, men inte likformig konvergens.

naytte 7419 – Moderator
Postad: 28 maj 20:04 Redigerad: 28 maj 20:04

Så (B) och (A) är bara olika sätt att uttrycka likformig konvergens? (ser ju nu att vi kommer få (A) <=> (B))

naytte 7419 – Moderator
Postad: 28 maj 20:10 Redigerad: 28 maj 20:11

Jag försökte nämligen skriva ut definitionerna av (A) och (B) för att försöka visa implikationen (A) => (B) men det gick sådär...

För likformig konvergens har vi:

(ε>0)(N>0)(nN)(x[0,1]):|fn(x)|<ε\displaystyle (\forall\varepsilon>0)(\exists N>0)(\forall n\ge N)(\forall x\in[0,1]):|f_n(x)|<\varepsilon

Jag vill få detta att bli motsvarande uttryck för (B) där vi istället kvantifierar över alla {xn}n=1\{x_n\}_{n=1}^{\infty}. Hur skulle det se ut då? Jag får inte ihop det.

Gustor 782
Postad: 28 maj 20:14

Ja precis, det är antagligen så uppgiften är tänkt.

Gustor 782
Postad: 28 maj 20:18

Från formuleringen om likformig konvergens följer det direkt att fn(xn)<ε\|f_n(x_n)\|<\varepsilon för alla nNn\geq N, oavsett vilken följd {xn}\{x_n\} vi har. Kruxet är att visa att B medför A.

naytte 7419 – Moderator
Postad: 28 maj 20:21 Redigerad: 28 maj 20:27

Men det känns ju som att man borde kunna klämma in ett {xn}n=1\forall \{x_n\}_{n=1}^{\infty} någonstans i formuleringen. "{xn}n=1\{x_n\}_{n=1}^{\infty}" är ju ändå inte med i själva utsagan. Kanske:

({xn}n=1)(ε>0)(N>0)(nN)(xn[0,1]):|fn(xn)|<ε\displaystyle (\forall \{ x_n \}_{n=1}^{\infty})(\forall\varepsilon>0)(\exists N>0)(\forall n\ge N)(\forall x_n\in[0,1]):|f_n(x_n)|<\varepsilon

Vilket i så fall skulle vara definitonen för limnfnxn=0 för alla följder xnn=1\displaystyle \lim_{n\to\infty}f_n\left(x_n\right) = 0\; \text{för alla följder}\; \left\{x_n \right\}_{n=1}^{\infty}


Tillägg: 28 maj 2025 20:24

För om det är sant för alla x[0,1]x\in[0,1] är det ju definitivt sant för alla xnx_n på samma intervall. Och på samma sätt borde det gälla bakvänt: om det är sant för ALLA följder {xn}\{x_n\} och alla xnx_n så borde man kunna gå tillbaka till ursprungsformulering om likformig konvergens.

LuMa07 495
Postad: 28 maj 20:37 Redigerad: 28 maj 20:38

För att bevisa att fn0f_n \to 0 likformigt på [0,1][0, 1], så behöver man visa att limn(supx[0,1]fn(x)-0)=0\lim_{n\to \infty} (\sup_{x \in [0,1]} \left|f_n(x) - 0\right|) = 0.

Eftersom fnf_n är kontinuerliga på ett kompakt intervall, så finns det en punkt xn[0,1]x_n \in [0,1], där |fn||f_n| antar sitt maximum/supremum. Därefter får man (A) omedelbart från (B)

Gustor 782
Postad: 28 maj 20:49 Redigerad: 28 maj 21:03

Ja, det skulle gå att formulera på det sättet, men som du skriver det det lite konstigt ut med både "för alla talföljder..." och sedan "för alla x i [0,1]". Men det är inte riktigt så relevant hur man formulerar själva egenskapen. 

Det viktiga att inse för att visa att A medför B är att för likformig konvergens finns för varje ε\varepsilon ett NN sådant att det för alla x[0,1]x\in[0,1] gäller att nNfn(x)<εn\geq N\implies\|f_n(x)\|<\varepsilon. Vi antar att detta gäller.

Låt nu {xn}\{x_n\} vara en talföljd. Vi behöver visa att det för varje ε>0\varepsilon >0 finns ett NN sådant att fn(xn)<ε\|f_n(x_n)\|<\varepsilon för alla nNn\geq N. Med andra ord ska vi visa att följden {fn(xn)}\{f_n(x_n)\} konvergerar mot 0.

För att visa detta, låt ε>0\varepsilon > 0 vara givet. Enligt definitionen för likformig konvergens finns ett NN  sådant att det för alla x[0,1]x\in[0,1] gäller att nNfn(x)<εn\geq N \implies\|f_n(x)\|<\varepsilon. Eftersom detta gäller för alla x[0,1]x\in[0,1] så gäller det specifikt även för alla tal i följden {xn}\{x_n\}. Därför måste det även gälla att nNfn(xn)<εn\geq N\implies\|f_n(x_n) \|<\varepsilon. Detta är allt vi behöver. Alltså konvergerar följden {fn(xn)}\{f_n(x_n)\} mot 0, vilket skulle visas.

naytte 7419 – Moderator
Postad: 28 maj 21:06 Redigerad: 28 maj 21:08

@LuMa07, varför skulle supremet för varje n vara fn(xn)=0f_n(x_n)= 0?

Gustor 782
Postad: 28 maj 21:13 Redigerad: 28 maj 21:14

Varje funktion fnf_n antar ett maximalt värde vid något xnx_n. Bilda en talföljd av dessa xnx_n. Av B vet vi att fn(xn)0f_n(x_n)\to 0. Eftersom fn(xn)=supx[0,1]fn(x)f_n(x_n) =\sup_{x\in [0,1]} f_n(x) måste fn0f_n\to 0 likformigt, enligt karakteriseringen av likformig konvergens som LuMa07 gav.

naytte 7419 – Moderator
Postad: 28 maj 21:15 Redigerad: 28 maj 21:15

Men det ska väl gälla varje talföljd vi kan bilda? Varför kan vi begränsa oss till endast den som gör att fnf_n antar sina maxima vid xnx_n?

Gustor 782
Postad: 28 maj 21:16 Redigerad: 28 maj 21:20

Det vi skriver om nu är BAB\implies A. I mitt inlägg #9 visade vi att ABA\implies B. Vi antar i B att en egenskap gäller för varje talföljd, men det räcker med att vi väljer en enda följd (på ett smart sätt) som vi använder egenskapen på för att visa att A gäller.

naytte 7419 – Moderator
Postad: 28 maj 21:22 Redigerad: 28 maj 21:23

Precis, jag menar också (B)=>(A).

B säger att vi att för alla talföljder {x_n} har limnfn(xn)=0\lim_{n\to\infty} f_n(x_n)= 0.

Vi vill nu visa att detta medför limnsupx[0,1]|fn(x)|=0\lim_{n\to\infty} \sup_{x\in [0,1]} |f_n(x)| = 0

Så vitt jag har förstått det har vi nu visat det för en talföljd, nämligen den som gör att supremet på [0,1] av f_n = f_n(x_n) för alla n. Men vad hände med alla andra talföljder som också finns? Vi har väl visat implikationen för en enda talföljd, inte alla?


Tillägg: 28 maj 2025 21:22

Ursäkta dålig formattering, är på mobil.

Gustor 782
Postad: 28 maj 21:33 Redigerad: 28 maj 21:35

Vi ska visa att B medför A, dvs. vi antar att B gäller och försöker härleda A. 

Påstående B säger att en egenskap gäller för alla möjliga talföljder.

Det medför att egenskapen gäller för en specifik talföljd (som vi konstruerat på ett smart sätt).

Det faktum att egenskapen gäller för denna specifika talföljd medför sedan att påstående A är sant.

Vi antog att B gällde och visade att då gäller även A. Alltså har vi visat att B medför A.

naytte 7419 – Moderator
Postad: 28 maj 21:38 Redigerad: 28 maj 21:38

Just det - kriterium (A) gäller ju alla x på [0,1]. Så om vi kan bestämma gränsvärdet för en följd har vi bestämt det för alla…?

Gustor 782
Postad: 28 maj 21:42

Det som LuMa07 använder är en viss karakterisering av likformig konvergens, som säger att en följd funktioner {fn}\{f_n\} konvergerar likformigt mot funktionen ff på mängden EE om

limnsupxE|fn(x)-f(x)|=0\lim_{n\to\infty} \sup_{x\in E} |f_n(x) - f(x)| = 0.

Kanske var det det som var förvirrande? I uppgiften är E=[0,1]E=[0, 1] och f(x)=0f(x) =0.

naytte 7419 – Moderator
Postad: 28 maj 21:43 Redigerad: 28 maj 21:43

Nej, det är jag med på! Det är definitionen jag föredrar.

Återkommer om en stund. Måste ta mig hem.

Gustor 782
Postad: 28 maj 22:04 Redigerad: 28 maj 22:13

Resonemanget kan liknas vid något som detta något krystade exempel:

Påstående BB: "för alla heltal xx gäller att x2xx^2\geq x.

Påstående AA: "929 \geq 2"

Vi vill visa att BB medför AA.

Antag att BB gäller.

Det betyder speciellt att BB gäller för x=3x=3, dvs. att 3233^2 \geq 3, eller 939\geq 3.

Eftersom 323\geq 2 så måste 929\geq 2 via transitivitet.

Alltså är AA sant.

Vi antog BB och visade AA, alltså har vi visat att BAB\implies A.

I vårt bevis har vi inte använt påstående BB för något annat värde än x=3x=3.

På samma sätt har vi visat att fnf_n konvergerar likformigt (påstående A) genom att endast använda att fn(xn)0f_n(x_n)\to 0 för en enda specifik talföljd {xn}\{x_n\}, även fast vårt antagande (påstående B) var att fn(xn)0f_n(x_n)\to 0 för alla möjliga talföljder {xn}\{x_n\}.

naytte 7419 – Moderator
Postad: 28 maj 22:54 Redigerad: 28 maj 23:00

Jag tror att jag är med nu.

Gränsvärdet:

limnsupx[0,1]fnx\displaystyle \lim_{n \to \infty} \sup_{x\in[0,1]}\left|f_n\left(x\right)\right|

har ett visst värde.

Genom att listigt konstruera vår följd {xn}\{x_n\} som följden av alla xnx_n sådana att fnf_n antar sitt maximum på [0,1][0,1] (vilket vi kan göra tack vare kontinuitet och att intervallet är slutet), kan vi bestämma gränsvärdet:

limnsupx[0,1]fnx=limnfnxn=0\displaystyle \lim_{n \to \infty} \sup_{x\in[0,1]}\left|f_n\left(x\right)\right|=\lim_{n \to \infty} f_n\left(x_n\right)=0


Det gav oss alltså ett sätt att beräkna gränsvärdet. Vi hade kunnat välja vilken annan följd som helst egentligen, men då hade det inte varit säkert att fn(xn)f_n(x_n) vore supremet, och då hade följden inte hjälpt oss vidare, även om det ändå hade varit sant att limnsupx[0,1]fnx=0\lim_{n \to \infty} \sup_{x\in[0,1]}\left|f_n\left(x\right)\right|=0.


Tillägg: 28 maj 2025 22:59

Är det rätt uppfattat?

LuMa07 495
Postad: 29 maj 07:29
naytte skrev:

Tillägg: 28 maj 2025 22:59

Är det rätt uppfattat?

Ja, exakt

Svara
Close